Helgmorgnar är väl den perfekta tiden att lära sig något nytt. Inga krav, ingen press. Så igår morse tog jag med mig en kopp kaffe, ett post-itblock, en svart tuschpenna och mobilen och gick ut till lillstugan medan resten av familjen fortfarande sov. Planen var att lära mig rita mönster.
Brillbee är en marknadsplats där riktiga kreativa proffs lär ut det som är just deras specialitet. Det kan vara tex matlagning, bakning, stickning eller teckning/målning. Eftersom kurserna är online så kan du lära dig något nytt precis var som helst så länge du har tillgång till internet. De mer omfattande kurserna kostar en peng men det finns några minikurser som är gratis. Det var en sådan jag tänkte testa, nämligen Skapa ditt eget mönster med Hanna Wendelbo.
Kaffe är alltid nödvändigt när man ska lära sig något nytt.
När jag klottrar blir det alltid sådana här bubblor,hjärtan och prickar.
Det färdiga resultatet. Lite kladd och snett här och där men för att vara ett första försök så får en vara nöjd.
Kursmaterialet tog en kvart att gå igenom och ritandet tog något lite längre än så, så på mindre än en timme hade jag lärt mig något nytt. Inte dumt alls för en vanlig lördagsmorgon.
Snart är det jobbmåndag för övriga familjen och även om jag fortsätter att vara ledig ett tag till så känner jag att jag hann med allt för få saker på min vill göra-lista i stugan. Sommaren är ju inte slut än bara för att jobbet väntar, men när vi bara är i stugan på helgerna brukar det bli mer njuta än göra. För att peppa mig själv (och kanske någon annan som läser här) till lite kreativitet framöver så satte jag ihop ett litet inspirationsinlägg. Det här står på min vill göra-lista:
Utebadkar
En sak som jag velat göra sedan vi köpte stugan och som är lite på gång nu är ett utebadkar. Så gott som allt material till det är inhandlat och insamlat från diverse gömställen på stugtomten. Bara att sätta igång. Tänk att få glida ner i ett svalkande/värmande badskumsbad med bara himlen ovanför sig.
Lite så här:
Foto: Cecilia Medina, unsplash.com
Badkaret köpte vi på Återvinningen i Boden för 150 kr. En riktigt prålig historia med guldfärgade krusidulliga detaljer. Nu ska allt bara på plats, sedan så ska det badas minsann. Här finns mer inspiration; Utebadkar.
Portal och grusad trädgårdsgång
En annan sak som var tänkt att hinnas med i år är en portal av armeringsnät mellan själva stugan och grönsakslandet. Det blir nog gjort något annat år istället. Gången under ska bestå av betongblad, rabarberblad förstås, med grus emellan.
Jag har redan förra sommaren startat upp produktionen av betongbladen. Jag tänkte att humle skulle få klättra på spaljéerna. Mer inspo här: Fina portaler och trädgårdsgångar.
Humle Bild: Wikimedia commons
Fairy house
När jag verkligen inte har något annat kvar att göra i stugträdgården eller när jag bara vill grotta ner mig i något litet litet, då ska jag göra ett Fairy house av stubben som blev kvar efter att vi tog ner en stor tall i ena hörnet av tomten förra sommaren. Tänk vad roligt för syskonbarn (de som inte är vuxna redan vill säga) och syskonbarnbarn att sitta och fantisera vid den lilla dörren i stubben och kanske vänta på att någon ska titta ut. Men men, med min pysseltakt så ska jag nog vara glad om jag hinner göra det här pysslet innan mina egna, på länge ofödda barnbarn hunnit bli vuxna.
Det här var en väldigt enkel variant med bara en dörr. Man kan ju dra iväg precis hur långt som helst med det här pysslet. Bild: Wikimedia commons
Eller heter det egentligen kaffekanna? Google ifrågasätter mina söktermer. Iallafall, att jag gillar kaffe är ingen hemlighet. Kaffedrickandet kan periodvis blir till närmast en besatthet. Därför tänkte jag att det kunde passa med lite kafferelaterad fägring i stugträdgården.
När vi köpte stugan fanns det kvar en emaljerad kaffe- (eller kanske te?) panna från Kockum i en av bodarna. Den tror jag skulle kunna bli en fin fontän tillsammans med fina snirkliga blommiga kaffekoppar på armeringspinnar som får agera fågelbad.
Idag har jag varit på ett sjuhelsickes humör som nog kan kopplas ihop med värmen. Jag brukar i det längsta försöka att inte gnälla på väder i allmänhet och värme i synnerhet (vi har ju så många kalla dagar jämfört med antalet varma dagar här uppe i norra delen av landet) men när jag inte kunde sova i natt blev det för mycket och jag vaknade med hornen i pannan utfällda. För att skona familjen tänkte jag åka ut med båten på älven och hålla mig undan all mänsklig kontakt men då visade det sig att båten sprungit läck och tog in en massa vatten. Måste erkänna att jag grät en skvätt av frustration när jag insåg det. Nu ligger den på land igen och väntar på lagning.
Min lilla fina röda fådda skuta.
Iallafall, det här inlägget var tänkt att handla om något helt annat nämligen bihotell. Innan vi åkte på semester till Spanien byggde jag ett stort lägenhetskomplex till insekterna i vår stugträdgård. Jag har ju ofta en förmåga att inte nöja mig med lagom utan drar på för stort och så får jag jobba som en tok för att det någonsin ska bli färdigt.
Så här gjorde jag:
Jag utgick från storleken på hönsnätet (1) (hönsnätet är till för att hålla allt på plats i själva ramen) och sågade till två sidstycken (2) där ena änden är sågad i 45 graders vinkel, en botten (3), ett tak (4), ett bakstycke (5) och en bräda för upphängning (6) av spillvirke från olika tidigare byggprojekt.
Så här byggde jag ihop alla delar. Givetvis blev det fel först, så det vara bara att svära och göra om. Hela klabbet fick sedan ett par lager vit färg.
Sedan började ett evigt sågande. Jag sågade vedklabbar i bitar som var något kortare än djupet på ramen.
Borrandet tog längst tid på hela bygget. Hålen ska helst vara av olika storlek för att gynna ett mångfald av insekter men jag hittade bara en borr som funkade så det fick bli så här. Hålen ska inte gå rätt igenom klossarna utan man får hejda sig i borrandet ca 6 cm in.
Till sist var det bara det roliga kvar, att inreda hotellet dvs pussla ihop alla håliga vedbitar. Mellan den satte jag bitar av ihåliga stjälkar från fjolårets blomsterprakt och torrt gräs. På med hönsnätet så är allt klart.
Än har ingen flyttat in…
…men kanske kommer det gäster till hotellet när birestaurangen under öppnar. Jag har gjort en rabatt med blommor som ska locka till sig pollinerare, den består av blandade sommarblommor, solrosor och tistlar vars frön vi köpte i Skottland (trevligt med resminnen i rabatten). Lite som ett all inclusive för insekter.
Det finns förstås enklare sätt att bygga bihotell på. Det finns massor med information på Naturskyddsföreningens hemsida. Där kan du också registrera ditt bihotell.
Att laga mat är verkligen inte min starka sida, snarare tvärtom. Jag är rent usel och kan misslyckas med det allra enklaste halvfabrikat. Det har faktiskt hänt mer än en gång att vi fått beställa pizza för att jag lyckats förstöra fullt funktionella råvaror. Då är det ju en hiskelig tur att jag har Fredrik, han är precis det motsatta, han kan trolla fram en god middag ur ett nästan tomt kylskåp. Den här ojämna fördelningen av kökstalang medför att det som regel är Fredrik som lagar maten hos oss.
Ibland tänker jag att jag nog borde ta tag i det här med att lära mig laga ordentlig mat utan att försöka ta genvägar. Där är vi nu. En grönskande trädgård är verkligen en inspiration, bara gå runt mellan pallkragarna och välja middag. Så igår bestämde jag att en rätt som innehåller mangold i någon form ska serveras och jag ska laga maten. Efter lite inspirationsgooglande föll valet på pasta med med en gräddig mangold sås. Det kändes som ett vinnande koncept och jag var till och med så kaxig så jag bjöd in svärmorfar att äta min egenkomponerade anrättning. Det här använde jag:
Mangold och mild chili från egen odling. Dubbelt så mycket mangold som man tror ska gå åt. Kan tänka mig att mangolden kan ersättas med spenat.
Vitlök i massor. Fredrik köpte med sig ena riktigt rejäla vitlökar från Menorca.
Ost producerad på Menorca. Den var riktigt hård och bitigt stark i smaken. Det fungerar nog lika bra med någon annan ost som tex parmesan.
Gul lök
Pasta
Matlagningsgrädde
Först hackade jag gul lök, chili och mangoldens stjälkar. Dessa frästes i lite olivolja tillsammans med en pressad klyfta vitlök tills de var hyfsat mjuka. Sedan fick även de hackade mangoldbladen vara med. Man blir förvånad över hur mangoldbladen krymper vid tillagning, en stor bladhög nästan försvinner i stekpannan. När du är less på att röra om så häller du i ett paket matlagningsgrädde och rör om lite till. Salta efter behag. Till sist stjälper man i ungefär en dl riven ost. Häll ner såsen i lagom mycket kokt pasta och ät. Vi stekte hallomi till men det är absolut inte nödvändigt.
16-åringen åt tre portioner, det tar jag som ett tecken på att maten var ätlig.
Nu är vi inne på del 3 av semester 2018. Vi började hela härliga semestern med en vecka i stugan. Sedan åkte vi en vecka till Menorca. Nu är vi tillbaka i stugan igen för en sista veckas ledighet innan Fredrik ska tillbaka till sina degar och Oskar ska sommarjobba. Det utlovas toppenväder med nästan 30 grader hela veckan så kanske kanske vågar man sig på ett bad i älven den här sommaren.
Det bästa med att komma hem efter att varit borta om så bara en vecka är att komma tillbaka till den här ljuvliga personligheten, jisses vilket välkomnande vi fick och sedan dess har hon som vanligt inte lämnat min sida. Sötnöten där.
Eftersom den senaste veckan även den bjudit på kanonväder så hade stugträdgården fullständigt exploderat av växtkraft. Hela dagen igår har jag rensat och gallrat och fixat och joxat för att försöka få bukt på sådderna och allt ogräs som ju också trivs så gott i värmen.
Gurkan blommar för fullt. Det här är vanlig slanggurka.
Nu blommar även pionerna, kronan i vår stugträdgård. De påminner lite om frasiga ballerinakjolar. Sådana man drömde om att få dansa i under barndomens balettlektioner. Tänk att få vara skalbagge och få krypa omkring i allt de vackra rosa, hoppas hen uppskattar det.
I våras petade jag ner några överblivna frön av blomsterböna i växthuset. Nu slingrar de sig runt allt de kan få tag i och bidrar verkligen till djungelkänslan.
Tomatsorten Black russian blommar med stora kraftiga blommor.
Ruccolan har tyvärr gått i blom i värmen. Vad jag har förstått så är det inte bra att bladgrönsaker gör det. Men vilka originella blommor!
Först ut att ge frukt är en gurkplanta som jag fått av en kollega. En lite mindre sort med ljusare frukter.
Först ut att blomma från en påse frön av blandade sommarblommor är dessa skira vita blommorna. Jag ser verkligen fram emot tills de övriga sorterna också blommar.
I växthuset har jag tagit fasta på två tomattips som jag läst om på nätet. Det första är att man när man tar bort tjuvar på tomatplantorna kan använda tjuvarna till nya plantor. I våras köpte jag två plantor av Röd tomat (sorten var inte mer specificerad än så) och två Russian Black. När de fick tjuvar så petade jag ner dessa där det fanns plats i pallkragarna så nu har jag en hel massa tomatplantor som bildar djungel i vårt lilla växthus. Bra odlingsbudgettips! Det andra tipset är att man ska ta bort de bladen längst ner på stammarna upp till den första kvisten med fruktämnen så att inte bladen tar all näring som istället behövs till att bilda stora härliga tomater. Det har jag pysslat med idag. Det blir lite mer ordning och reda i raderna när man gör så också. Snyggt och prydligt.
Så småningom ska jag berätta om vad vi hade för oss på resan. Jag måste bara sortera upp lite tankar och bilder först.
Nu har vi haft semester på riktigt i en vecka och det har gått förvånansvärt snabbt att komma in i semesterlunken, det känns som att vi alltid har haft semester liksom. Vi tar dagen som den kommer, för det mesta är vi i stugan men när vädret blir sämre och längtan efter radhusets bekvämligheter blir för stor så kan vi åka hem en sväng. Det blir vad det blir. Tiden går till att pyssla, dricka kaffe och planera renoveringsprojekt (obs! bara planera, väldigt lite genomföra).
För ett par dagar sedan gjorde jag klart ett pyssel som legat i UFO (unfinished objects)- högen länge. Jag köpte ett gammalt täcke på loppis i vintras. Ett sådant där tungt och stabilt gammalt täcke. Det hade ett hål och luktade lite gammalt men färgen var fin och priset bra, bara 50 kronor. Tänkte att det kunde bli ett bra utetäcke i stugan att tex ligga och slappa på eller ha över benen när den norrbottniska sommarkvällen visar sitt rätt jag. Det var som sagt fint som det var men allt kan ju bli ännu lite bättre med nål och tråd.
Jag gjorde en virkad kant runt hela täcket i ett gräsgrönt virkgarn som jag också loppisfyndat, det turkosa och gröna passade verkligen fint ihop.
Först sydde jag kanten med langettstygn för att ha något att ”fästa” den virkade kanten i. Stygnen är ca 1 cm långa och 1 cm djupa. Sedan virkas ett varv fasta maskor om langettstygnen. Jag virkade 2 fm om varje båge mellan stygnen och ett i varje stygn men det kan nog vara olika beroende på vad man använder för garn, man får helt enkelt pröva sig fram. Sista varvet består av stolpar. Börja varvet med att hoppa över 2 fm virka 5 stolpar i samma fm, sedan hoppar över 2 fm och en smygmaska i nästa m. Hoppa över 2 fm och gör 5 stolpar i nästa maska osv.
Det var ju som sagt ett hål i täcket. Efter lite rotande i mitt kaos till syrum hittade jag några virkade blommor som jag gjort till något som aldrig blev klart någon gång för längesedan. Passade bra som en extra färgklick på täcket.
Gunvor-hund fick äran att premiärslappa på täcket och hon verkar nöjd.
Sedan tänkte jag att en selfie tillsammans på det nya täcket kunde ju vara kul men Gunsan tänkte annat. Det blev som det blev.
Jag hade gärna sökt länkar till mönster på blomman och youtube-klipp på alla momenten för att göra det enkelt för eventuella pysselsugna men det här inlägget är skrivet med tre ynkliga pluppar på stugroutern så inlägget hade nog blivit klart i september om jag gjort det.
Ovanligt sent blev det i år men nu har vi äntligen fått avnjuta årets första riktiga stughelg! Dvs vi har varit från fredag till söndag i vårt lilla paradis på jorden. Det är mycket som ska göras den här tiden på året, pumpen ska i älven (i år utan något som helst problem för första gången sedan vi köpte stugan, hurra och peppar peppar ta i trä) det ska krattas löv, sås i växthuset och det ska kommas ihåg var sjutton man lagt alla grejer. Mycket att stå i och man blir aldrig riktigt färdig. Vi har gjort annat än jobbat och slitit också. Vi har druckit massor med kaffe i paviljongen, ätit middag med svärmorfar och så har jag (ensam som vanligt, mina herrar är inga frivilliga fiskare tyvärr) varit och testat fiskelyckan med metspöt i älven. Även denna gång med samma resultat som alltid, noll napp.
Kärlek under tomatplantans blad växthuset. Vi har jättemycket daggmask i våra odlingar. Detta kan sättas i direkt samband med min oförmåga att få napp när jag fiskar. Flera gånger varje sommar åker jag in till OK och köper en burk med 50 maskar. En av maskarna drar nitlotten och får bada på min metkrok medan de 49 övriga så småningom får leva livets glada dagar som trädgårdsarbetare i någon av våra pallkragar. Maskbajs är ju så bra gödsel.
Idag fixade vi en birestaurang, Oskar spikade snabbt ihop en ram där vi sådde blommor som är smaskens för våra flygande trädgårdsarbetare, pollinerarna. Så fort det hinns med ska jag även bygga ett bihotell att sätta upp på bodaväggen ovanför.
En färgglad blandning av blommor som toppas med höga solrosor och tistlar vars frön jag köpt i Skottland. Nu är det bara att vattna och vänta på färgprakten.
Att stå vid älven är ett skådespel varje gång. Det är samma himmel och samma vatten som alltid men de ändra karaktär minst en gång i minuten. Jag blir aldrig less på att stå där och bara titta.
Jag gillar att vakna lite före övriga familjen och sitta på bron en stund med hunden, en kopp kaffe och ett handarbete och lyssna på fåglarna.
Just nu är det en solgul virkning i bomullsgarn som håller mig sysselsatt. Jag ska berätta mer om den vid ett senare tillfälle.
Läste förra helgen i en av lokaltidningarna att en främlingsfientlig organisation (vägrar skriva ut deras namn, de ska inte hitta till min blogg genom att googla sig själv) ska utföra någon slags manifestation i Boden på 1 maj. I lilla Boden som är vår andra hemkommun eftersom det är där vi har vår älskade lilla stuga. Det gör så ont i hjärtat att hatet tar sig in och förpestar tillvaron för folket i Boden men även i resten av Sverige och världen. Äckligt!
På jobbet är skolans värdegrund ständigt aktuell. Vi pratar om hur vi ska vara mot varandra minst 7 gånger i minuten. Vi måste lära oss att respektera andra människors olikheter och acceptera att alla får vara precis den de är. Det är så viktigt, rent av livsviktig. Ett tankesätt som måste följa med varje litet barn genom hela livet för att det inte ska barka helt åt fanders. Då blir man så ledsen och rädd när man ser vuxna människor samlas i horder och manifestera det rakt motsatta. Vuxna människor som valt hatet.
Min ilska över det som planeras gjorde att jag började fila på ett mönster till ett korsstygnsbroderi, ett väldigt litet bidrag till kampen mot hatet. Texten ”Alla människors lika värde” beskriver att alla människor är lika mycket värda oavsett… allt. Det kan väl ändå inte vara så svårt att förstå?
Jag hade god lust att klämma in en svordom i broderiet men förutom att att prata, prata, prata om hur man ska vara mot varandra hela dagarna så tjatar, tjatar, tjatar jag om att man inte ska svära så jag lever som jag lär och låter bli.
Jag har inte hunnit brodera någon tavla själv ännu men den finns högt uppe på min pyssel-att-göra-lista.
För en hiskeligt massa år sedan, säker tio, köpte vi ett matbord på kommunens återvinningsmarknad. Jag tror vi gav 150-200 kronor för det om jag inte minns fel. Det är runt, precis lagom stort för vår lilla familj och vårt vardagsrum och har två inläggsskivor som kommer fram och gör plats för eventuella gäster när det vankas någon form av kalas. Bordet används av oss varje dag, förstås som matbord i första hand men även som pysselbord (när bordet i mitt pysselrum är för stökigt och jag hellre väljer att plocka ner allt material en våning istället för att först städa. Detta till övriga familjemedlemmars stora förtret). Det flitiga användandet av bordet har förstås skapat ett inte allt för fördelaktigt slitage på bordsskivan, ingen snygg patina här inte utan bara sunkigt och pinsamt risigt. Jag har funderat på om jag ska måla det eller eller helt enkelt slänga ut det och köpa nytt. Det har än så länge inte blivit något av de alternativen. Måla känns krångligt eftersom de nog krävs en massa slipande och och annat tidskrävande underarbete som förmodligen får mig att ge upp halvvägs med en ännu risigare bordsskiva som följd och att slänga ut känns inte som något som en sparare som jag skulle göra frivilligt.
Många små joxiga detaljer på benen, inget man gärna ställer sig och slipar.
Förra veckan när jag var ledig och hemma började jag irritera mig på det där igen, är man hemma några dagar börjar man ju se saker som man annars inte skulle bry sig om, ett litet ickeproblem blir något man kan gå och klura på i sin ensamhet. Jag började fundera på att sätta en duk över eländet men alla dukar jag har i mitt gedigna dukförråd (dukar är något jag kan shoppa loss på när jag är på loppis) är ju anpassade för stora och/eller fyrkantiga bord. Och runda dukar nää, de är sällan snygga.
Det var då jag kom på det, kanske har det att göra med att jag för tillfället lyssnade på Billgren Wood-podden och avsnittet om det dukade bordet där de pratade om skrynkliga linnedukars charm. Lösningen är så enkelt så de är ju inte klokt, jag sätter ju en stor och helt kvadratiskt linneduk på bordet, den behöver ju inte ens vara välstruken tydligen, hur svårt kan det vara. Jag åkte till stan och köpte en tygbit från Ohlssons stuvhörna. Slängde den över bordet och tänkte att jag fållar en annan dag. En kvart senare åt vi middag och jag spillde tomatsås på duken. Bara att tvätta, när den kom ut ut torktumlaren hade de råa kanterna blivit fransiga och jag bestämde att de får nog vara så. Klart! Vad är det man säger ”latheten är uppfinningarnas moder” eller…
Varför tjorva till det när man kan göra det enkelt för sig?Tyget är ett William Morris-tyg i andra sortering, något lite ojämn färg i trycket. 138 kr för 1,5 meter är ändå ett bra pris. Tyget är förvisso inte linne utan en linne/viskos-blandning och kom ut helt slät ur torktumlaren, hurra! Mönstret heter Rosehip.
Nej, jag har inte slutat dricka kaffe ty kaffe är min största last men jag har fixat lite ny blomsterfägring i kaffekopparna på köksbordet. Den här gången blev det stora knallrosa nejlikor och små kryssantemum i ljusaste rosa.
För att få blommorna att stå snyggt i kopparna köpte jag en förpackning water pearls.
Ca en matsked av de små små kulorna fick ligga i blöt under natten. På morgonen hade de svällt färdigt. De påminner lite om fiskrom i storformat och de är både halkiga och studsiga kan jag intyga. Jag fyllde kopparna med kulorna och petade ner blommorna jämnt fördelat. Klart!
Badkaret köpte vi på Återvinningen i Boden för 150 kr. En riktigt prålig historia med guldfärgade krusidulliga detaljer. Nu ska allt bara på plats, sedan så ska det badas minsann. Här finns mer inspiration; 
Tid att skapa 