Okategoriserade

Ljus i vårt hus!

Det eldas verkligen mycket värmeljus i vårt hushåll under den mörka årstiden. Gårdagen fick därför gå i ljusgjutningens tecken. Jag har aldrig gjutit ljus förut så det var ett nytt pyssel som skulle testas. Efter att ha belamrat hela köket med mina nyinköpta påsar med ljusmassa, vekar och doftoljor började mitt ljusjoxande med att gjuta nya värmeljus/värmeljusrefiller. Ljusmassan som är 100% stearin och ljusvekar med metallplatta i lagom storlek för värmeljus beställde jag från Kristinas scrapbooking. Ljuskopparna är återanvända som jag sparat från tidigare uppeldade ljus från Rusta. Tycker att det lyser lite finare med de transparenta plastkopparna än med metallditot.

Jag värmde ljusmassan i en hög behållare (från Kristinas scrapbooking) i vattenbad på spisen och fyllde upp ljuskopparna till ett par millimeter under kanten. Sedan petade jag ner veken. Man får vara lite påpasslig så att inte veken vill böja sig och dra iväg mot kanten, något som jag inte lyckades med alla gånger. Stearinet jag använde var anpassat för gjutning och det krympte lite när ljusmassan kallnat så det var lätt att ploppa ur den ur formarna och gjuta vidare i samma form. En varningens ord, ha inte för bråttom med utploppandet  så du frestas att dra i veken, det är väldigt lätt att råka dra loss den från metallplattan i botten. Råkade i min iver göra om den tabben två gånger innan jag lärde mig att behärska mig. När du sedan ska använda en refill sätter man ner den i en kopp och tänder på. Av ett kilo ljusmassa fick jag ihop ca 50 nya värmeljus/refiller med en imponerande lång brinntid. Det här är ett pyssel som kommit till min pysselrepertoar för att stanna tror jag.

För ett par veckor sedan beställde jag ett startkit (innehållande 1kg soyavax, 10 metallburkar med lock, 10 vekar, stöd för vekarna samt instruktioner) för soyaljus i burk som jag kompletterade med tre olika sorters doftoljor  från Tvålköket för att göra doftljus. Det hela  blev sammantaget 2 ljus med kanelbulledoft, 3 med juldoft och 5 som doftade ljuvligt av lavendel. Kombon av de tre olika dofterna gifte sig dock inte särskilt väl i vårt kök så jag bjöd grannskapet på en redig doftsensation när jag tvärvädrade huset i ren desperation. Jag är dock övertygad om att de kommer att dofta ljuvligt var för sig när de inte behöver konkurrera med varandra.

Nu blir det en veckas mental uppladdning för min plan är att jag nästa helg ska stöpa ljus på klassiskt vis.

/Maria

Hemmafix

Renovering the Maria way

Jag och Fredrik är sannerligen inga hemmafixare. Vi gillar ju så klart resultatet av en omtapetsering eller en uppmålad färgpyts men det är vägen till att allt är klart som är så motig. Sedan vi köpte stugan har vårt radhus fått minimalt med kärlek, vi är ju i stugan och överöser den med kärlek i form av färg, tapeter, spik och bräder varje ledig stund. På vintern när vi väl är hemmavid mer finns inte ork och inspiration när mörkret ligger som ett lock över vår del av världen så stor del av dygnet och på helgerna vill man ju göra annat som allt som oftast innefattar kaffe och något slags bakverk.

För ett tag sedan satt jag och grunnade på det där. Hur ska vi ge vårt hem den ansiktslyftning det så väl behöver utan att göra kaos av hela huset och förlora för mycket tid med kaffekoppen? Visst, det finns folk som är utbildad på allt slags hantverk ett radhus kan behöva men jag är på tok för mycket ”kan själv” för det (el- och vattenfix självklart borträknat). Om du visste hur jag har jagat elektriker den senaste tiden så skulle du förstå att jag inte längre har någon självkänsla kvar när det gäller att anlita hantverkare. De vill helt enkelt inte hit till oss känns det som.

Iallafall, jag satt och funderade över hur vi skulle förnya vårt hem utan att skapa bestående kaos, hinna med både kaffe och bulle på helgerna och inte behöva anlita professionellt folk. Det var då jag kom på det! Vi fixar själv men bara lite litegrann varje helg. Tanken var att det ju är bättre planera lite och hinna lite än att planera stort och inte göra någonting alls.

Vi testade tanken i praktiken redan helgen efter. Vi plockade ner joxet från EN vägg i vardagsrummet och rollade på ett lager av den sedan länge köpta grå färgen. Medan färgen torkade blev det bullfika på Condis och en sväng in på tygaffären och sedan hem igen och dra på ett varv färg till. Allt var klart och soffan tillbaka på sin ursprungliga plats innan hockeyn började kl 15.15. Helgen efter tog vi nästa vägg och ytterligare en helg gick till att måla den sista. Det tog alltså tre veckor att måla ett rum som för någon annan tagit en dag men vi fick det bästa av två världar, hemmet fixat och livets ljuvligheter. En annan fördel är att man inte skapar totalt kaos i ett rum när man tar en vägg åt gången, det går så snabbt och lätt att bara plocka tillbaka (det man vill ha tillbaka) efteråt.

Vi är även enormt duktiga på att både berömma oss själv och varandra efter planerat och utfört dagsverke och skulle något komma emellan så vi omöjligt hinner med det planerade fixet känner vi ingen skuld för det, det kommer ju alltid fler helger.

Jag fattar ju att det kommer att ta en evighet att gå igenom hela huset på det här sättet men det gör inget, det funkar för oss.

På helgens att göra-lista står att måla de nya fönsterbrädorna till vardagsrummet. Det blir ett perfekt projekt för den här helgen, snabb målning och mycket torktid som jag helst kommer att spendera med kaffekoppen och stickningen i händerna.

Trevlig helg!

/Maria

Livet

IKEA-lördag

Att bo i Luleå och åka till Ikea kräver lite planering. Det är inget man gör efter jobbet en onsdagskväll för att man behöver nya glödlampor eller något sånt. Vi har 14 mil enkel väg till närmsta Ikea-varuhus som finns i Haparanda. Man får helt enkelt vara beredd på att vika en heldag för sitt besök till det blå möbelpalatset. Planeringen består i att skaffa hundvakt, ställa väckarklockan (inte jättenödvändigt men vill man hinna hem innan det är nattsvart ute så bör man komma upp i tid, den här tiden på året är det mörkt redan kl 16.00) och koka kaffe till termosmuggen (jättenödvändigt!). Den här tiden på året bör man även ha lite koll på väderläget, det är inte på en snorhal E4 man vill spendera sitt liv eller möta sin död, det är inga värmeljus eller servetter i världen värd. Det är sannerligen som att bege sig ut på expedition. Nu kanske jag raljerar lite om jag ska vara helt ärlig…

Vi brukar ta en tur till Haparanda ett par gånger om året, man får samla ihop till en lista med saker man behöver och åka iväg och riva av den tillsammans med en tallrik kyckling med pommes och bea till Ikea family-pris.

Jag har egentligen lite svårt för ikeavaruhus. De är ju utformade så att man ska fösas runt efter en bestämd bana av de som går bakom en samtidigt som man föser de som går framför sig framåt i maklig takt (gud nåde den som försöker gå motströms, jag har testat och har aldrig känt mig så illa omtyckt). I skocken som föses runt i haparanda-varuhuset pratas det svenska, finska, norska, ryska mm och alla diskuterar vi samma saker med våra shoppingsällskap, hur många förpackningar 2,5 literspåsar med ziplock kommer vi att göra av med tills vi åker hit nästa gång? Har vi inte plats för den där nya hyllan någonstans? Den är ju så snygg och titta va billig den är! Och hur var det med värmeljusen? Har vi mycket kvar sedan förra turen?

Men även jag följer banan som det lydiga köpsugna får jag är och finns det ju så mycket bra saker som man faktiskt behöver. Idag gick tex Fredriks önskan om en bestickskorg äntligen i uppfyllelse.

Sedan brukar man ju få med sig en hel del prylar som kan sorteras in i kategorin ”saker jag inte visste att jag behövde förrän jag såg dem”. De är oftast roligast, här är mina fynd från idag:

vinterfest
Vinterfest kopp med fat. Jag har kaffekoppar så det räcker en livstid redan men den här var så perfekt. Det är väl egentligen en tekopp men jag gillar morgonkaffet i stora baljor.
ljusfat
Samverka ljusfat köpte jag för att jag såg två blommande mårbackapelargoner i lerkruka i strålande vårsol i den för min inre syn. Men visst, det kanske får agera ljusfat också, vi får väl se.
svampar
Vinterfest julgransdekorationer i form av svampar. Söta men på inget sätt nödvändiga. När jag skulle länka till dem här såg jag att jag pyntat 99 kronor för ett 3-pack. Det såg jag inte i affären, nu kändes de ännu mindre nödvändiga. Men söta.

Som traditionen säger blev det även ett besök på Iittala outlet. Där blev det fina plåtburkar för 99 kr/styck  och en ny muminmugg till samlingen.

taika
Taika plåtburkar.
djupsnö
Muggen Djupsnö. Inget triggar igång mitt habegär som de två små orden LIMITED EDITION.

Eftersom barnet var med (han har börjat övningsköra och tyckte att nästan 30 mil bakom ratten kunde vara värt ett par timmars fösning i flock på Ikea) blev det en sväng på Candy world också. Vad jag köpte där tänker jag inte avslöja här, jag håller som bäst på att äta upp bevismaterialet.

Ha en fortsatt trevlig helg!

/Maria

Papperspyssel

Himmelins höjder!

Senast när jag var på Dollarstore hittade jag så fina färgglada sugrör av papper för 10 kronor /förpackning. Prickigt och randigt i allsköns färger kan man ju inte låta bli så jag fick där i affären snabbt gå igenom min mentala vill göra-lista på jakt på ett pyssel som kräver just snygga sugrör. Vilken tur då att jag bara veckan innan sett en finfin instruktion på himmelis signerad Silverödlan som gästade bloggen Pysselbolaget.

Väl hemma igen plockade jag fram lite träpärlor en metallring och småsnuttar av bomullsgarn i lite roliga färger och satte igång med himmelibygget. Kuberna är gjorda rakt av efter beskrivningen. De var snabbt och lätt gjort. Sugrören klipptes först till bitar på ca 6 cm och jag jag använde mig av en tunn virknål för att dra garnet igenom sugrören eftersom jag inte kunde hitta min jättelånga nål som ska befinna sig någonstans i kaoset jag kallar för mitt pysselrum. När jag skulle göra de mer avlånga formerna krävdes lite mer tankeverksamhet eftersom de fyra längre bitarna (ca 12,5 cm) helst skulle komma på rätt plats.

Tofsarna gjorde jag genom att snurra bomullsgarnet runt mobiltelefonen (man tager vad man haver) en massa varv till lagom tjocklek, knöt snöre runt och klippte upp öglorna. Är det in förargligt och rätt typiskt ändå att man får en massa meddelanden och notiser precis när mobilen befinner sig omsurrad av 20 varv bomullsgarn? Min mobil som annars alltid är tämligen tyst.

Sist monterar man hela alltihopet, hänger upp sin nygjorda himmeli på en bra plats och njuter av sitt verk.

/Maria

Livet

Det blev vår, sommar, höst och vinter…

Det är nästan exakt sex månader sedan senaste blogginlägget. Då var det grönskande vår nu ligger vår del av landet under ett tunt snötäcke. Kaffet och stickningen är ständigt med oavsett årstid. 

Många årstider har passerat sedan jag bloggade senast. Så det kan bli när man inte ser upp! Det har varit ett intressant halvår som gått sedan sist. Speciellt på, eller kanske på grund av min jobbsituation. I våras jobbade jag på en förskoleavdelning till största delen bemannad av människor som bara upplevt blott en enda egen födelsedag. Jag som bara jobbat på fritids och i förskoleklass sedan utbildningen lärde mig enormt mycket av att byta jobb och se en annan del av yrket förskollärare. Dessvärre visade det sig att mina axlar och min rygg inte fixade alla lyft och allt bärande, så hur mysigt det än var att måla fingerfärg och vila middag så blev jag tvungen att ta beslutet att inte fortsätta där. När jag gick på semester dagen före midsommarafton visste jag inte var och när min nästa arbetsdag skulle göras och jag cyklade hem från jobbet med en konstigt pirrande känsla i kroppen. Lite som att hänga i en fallskärm och hålla en sax runt linorna.

I nästan nio veckor hängde jag och dinglade i den där mentala fallskärmen innan jag hittade ett bra ställe att landa på och jag tog mark på en mycket välkänd plats, på skolan där jag jobbat i sju år men slutade på innan förra julen, samma skola som jag gjort sex år som elev och sju år som mamma på. Och, plötsligt var jag mellanstadielärare! På tal om att lära sig mycket nytt på jobbet varje dag. Jisses!

Sommaren var av den helt fantastiska sorten. Inget gör en så kreativ och pysselsugen som ett lov utan förutbestämt stoppdatum. Jag har joxat med allt möjligt. Stugan har fyllts med ull, sidenmålningsattiraljer, akvarellblock mm mm. Jag har till och med (inte utan svordomar och tårar ska erkännas) snickrat ihop en ”egendesignad” möbel. I vanlig ordning har jag påbörjat betydligt fler pysselprojekt än jag slutfört. Konstigt det där. Jag ska visa lite bilder på vad jag lyckats åstadkomma här i bloggen så småningom.

Tack för nu och på återseende snart igen!

/Maria

 

Odling

Jag odlar mina egna gurkor

Någon gång i februari, vet inte exakt när för jag har slarvat bort min odlingskalender, sådde jag några gurkfrön i största hemlighet. Anledningen till att jag var så rysligt hemlig om det var för att det på 99,9% av alla odlingsbloggar och andra odlingsrelaterade sidor på nätet stod att det var alldeles för tidigt att så gurka. Att ens komma på tanken var lika tossigt som att starta vingård i Muodoslompolo (för övrigt en otroligt vacker by i Tornedalen som jag har att tacka för min existens men dess läge passar sig icket för vinodling). Det fanns dock en odlingsblogg som gick helt emot nejsägarströmmen, nämligen Farbror Grön. Farbror Grön startar nämligen sitt gurkodlande knastidigt för att kunna skörda egen gurka långt innan gurkodlarmedelsvensson kan göra det samma. Min odlingslängtan var så stor där i februari så jag bestämde mig för att testa jag också. Bära eller brista, våga och vinn, friskt vågat hälften vunnet och hela den biten.

Jag köpte en påse krukgurka Baby från Nelson garden och bestämde mig för att jag skulle ha två plantor. Fler har jag inte plats för helt enkelt och det är ju bara ett experiment. Sedan öppnade jag fröpåsen och såg att den innehöll fem frön. Det var då Marias odlings(o)logik slog till med full kraft. Så här gick mina tankar i min hjärnas trassliga ledningar: – Om jag bara sätter två från så kanske bara ett gror och då har jag bara en planta och det blir ju för lite så jag sätter tre frön. Meeen, då är det ju bara två frön kvar i påsen och det är ju inget att spara på, jag petar ner alla fem. Troligtvis kommer inte alla frön gro iallafall och skulle de göra det så kan jag ju alltid ge bort någon.

Japp, jag sådde alla fem och japp, det blev jackpot, alla fem grodde, vem kunde ha trott något annat. Och det där med att ge bort satte kung vinter minsann stopp för. Först var det för kallt för att frakta känsliga gurkplantor ens till närmsta släkting och när det sedan var möjligt rent temperaturmässigt så hade alla gurkplantor med råge passerat 1-metersstrecket och trasslat in sig i gardinstänger, gardiner och varandra. Summan av kardemumman är att jag nu härbärgerar fem praktfulla gurkplantor och nog fick de plats till slut. Det handlar ju bara om prioriteringar (hej hej monstera, hoppas du trivs i ditt något för mörka hörn).

Skördelyckan! Jag har till dags dato skördat sju ljuvligt goda små gurkor och många fler är på gång. Man måste bara vara väldigt noga med vattningen, det verkar som att inomhusodlade gurkor är betydligt mer kräsna än de växthusodlade. Man blir hårt bestraffad om man missar en vattning, en planta vek ihop sig och gick av i ren protest när vi åkte till stugan över en natt och jag inte kom med frukostvattningen kl 07.00. (Tror nog att det egentligen har att göra med att de står i lite för små krukor.)

20190427_162755-1.jpg

I fönstret i mitt syrum har jag tre plantor. Där ligger solen på precis hela dagen och rummet brukar bli allt för varmt under vår, sommar och höst men bladen täcker bort mycket av det vassa solljuset. När jag senast satt där inne och sydde kom jag på mig själv flera gånger med att bara sitta och titta på bladverket och drömma mig framåt i tiden när växthuset prunkar av tomat- och gurkplantor.

Det känns som en enorm lyx att vara självförsörjande på gurka redan i början på maj.

/Maria

Livet · Odling

När odlingslust blir odlingsstress

DSC_0027
Medan snöhögen bakom vardagsrumsfönstret fortfarande mäter gott och väl 1,5 meter börjar paprikaplantan bilda små knoppar. Det som händer när man sått ett frö är ren och skär magi.

Som jag säkert skrivit många gånger tidigare här i bloggen så händer det något någonstans i min lekamen så fort de sista fyrverkerierna brunnit ut på nyårsnatten (okej, det var väl kanske lite tillspetsat, så exakt funkar inte min inre klocka). Lusten att slänga ut julen fort som attan, fylla hemmet med tulpaner, ta fram utemöblerna för att sitta vrida näsan mot vårsolen med en kaffekopp i handen (gärna i stugan) och pilla med frön och jord slår till med full kraft. Man blir lika besviken varje år, en mörk  och evighetslång januari med massor med minusgrader och snöstormar som avlöser varandra ska först passera, sedan kommer en något kortare februari men inte fullt lika många minusgrader och snöstormar och kanske kanske börjar man märka av att dagarna blir något ljusare men det är fortfarande bister vinter. Därefter kommer mars, och man kan någon gång under denna månad känna av att det nog kan tänkas bli vår i år också, tecken i naturen tyder på det iallafall. Jag har försökt tygla min alltmer eskalerande odlingslust med att peta ner lite fröer av paprika och chili i januari och kanske något för tidigt sått  lite olika tomatsorter i februari. Dessutom gjorde jag ju en vintersådd enligt konstens alla regler efter att ha lyssnat på Sara Bäckmo . (Kan från mitt växthus i stugan rapportera att det i helgen inte syntes minsta lilla livstecken i dessa odlingar men jag misströstar inte jag ska nog lyckas dra upp mer spenat än vad min familj tycker är nödvändigt.) Så kommer mars och jissses! Det något slöa och lustfyllda pillande med fröer förvandlas till ett hysteriskt odlande. Vad ska jag så? Hur ska jag hinna få ner allt i jorden innan det är för sent? Sommaren är ju så kort här i norr! Räcker det med en halv miljard purjolökar eller ska jag så en miljon till? Kommer familjen att tycka lika illa om mangold i år som förra året eller ska jag chansa och så det i år igen? Och svartrot, hur har jag klarat mig utan svartrot hela livet? Och vem sjutton har sått så förbenat mycket tomat? Tomaterna måste få större krukor men var ska jag ställa alla tomatkrukor? Fönsterbrädan i vardagsrummet fylls på med allehanda grödor medan jag fortsätter odla, vattna och kruka om som en tok. Odlingslusten har förvandlats till odlingsstress. Emellanåt måste jag hejda mig, titta på mitt beteende med nyktra ögon och intala mig att allt inte måste förodlas, det kommer att bli en bra odlingssommar ändå. Det går att köpa färdiga plantor om man skulle missa att förså något. Ta det lugnt, det kommer att bli bra. Det blir det alltid…

Men vore det inte trevligt med egen färskpotatis till midsommar? Var har jag mörka hinkar? Om jag ställer dem bakom fåtöljen så kanske man inte snubblar över dem, det handlar ju bara om ett par månader innan de kan flytta ut, det är väl inte så farligt…

/Maria