Odling

Jag odlar mina egna gurkor

Någon gång i februari, vet inte exakt när för jag har slarvat bort min odlingskalender, sådde jag några gurkfrön i största hemlighet. Anledningen till att jag var så rysligt hemlig om det var för att det på 99,9% av alla odlingsbloggar och andra odlingsrelaterade sidor på nätet stod att det var alldeles för tidigt att så gurka. Att ens komma på tanken var lika tossigt som att starta vingård i Muodoslompolo (för övrigt en otroligt vacker by i Tornedalen som jag har att tacka för min existens men dess läge passar sig icket för vinodling). Det fanns dock en odlingsblogg som gick helt emot nejsägarströmmen, nämligen Farbror Grön. Farbror Grön startar nämligen sitt gurkodlande knastidigt för att kunna skörda egen gurka långt innan gurkodlarmedelsvensson kan göra det samma. Min odlingslängtan var så stor där i februari så jag bestämde mig för att testa jag också. Bära eller brista, våga och vinn, friskt vågat hälften vunnet och hela den biten.

Jag köpte en påse krukgurka Baby från Nelson garden och bestämde mig för att jag skulle ha två plantor. Fler har jag inte plats för helt enkelt och det är ju bara ett experiment. Sedan öppnade jag fröpåsen och såg att den innehöll fem frön. Det var då Marias odlings(o)logik slog till med full kraft. Så här gick mina tankar i min hjärnas trassliga ledningar: – Om jag bara sätter två från så kanske bara ett gror och då har jag bara en planta och det blir ju för lite så jag sätter tre frön. Meeen, då är det ju bara två frön kvar i påsen och det är ju inget att spara på, jag petar ner alla fem. Troligtvis kommer inte alla frön gro iallafall och skulle de göra det så kan jag ju alltid ge bort någon.

Japp, jag sådde alla fem och japp, det blev jackpot, alla fem grodde, vem kunde ha trott något annat. Och det där med att ge bort satte kung vinter minsann stopp för. Först var det för kallt för att frakta känsliga gurkplantor ens till närmsta släkting och när det sedan var möjligt rent temperaturmässigt så hade alla gurkplantor med råge passerat 1-metersstrecket och trasslat in sig i gardinstänger, gardiner och varandra. Summan av kardemumman är att jag nu härbärgerar fem praktfulla gurkplantor och nog fick de plats till slut. Det handlar ju bara om prioriteringar (hej hej monstera, hoppas du trivs i ditt något för mörka hörn).

Skördelyckan! Jag har till dags dato skördat sju ljuvligt goda små gurkor och många fler är på gång. Man måste bara vara väldigt noga med vattningen, det verkar som att inomhusodlade gurkor är betydligt mer kräsna än de växthusodlade. Man blir hårt bestraffad om man missar en vattning, en planta vek ihop sig och gick av i ren protest när vi åkte till stugan över en natt och jag inte kom med frukostvattningen kl 07.00. (Tror nog att det egentligen har att göra med att de står i lite för små krukor.)

20190427_162755-1.jpg

I fönstret i mitt syrum har jag tre plantor. Där ligger solen på precis hela dagen och rummet brukar bli allt för varmt under vår, sommar och höst men bladen täcker bort mycket av det vassa solljuset. När jag senast satt där inne och sydde kom jag på mig själv flera gånger med att bara sitta och titta på bladverket och drömma mig framåt i tiden när växthuset prunkar av tomat- och gurkplantor.

Det känns som en enorm lyx att vara självförsörjande på gurka redan i början på maj.

/Maria

Livet · Odling

När odlingslust blir odlingsstress

DSC_0027
Medan snöhögen bakom vardagsrumsfönstret fortfarande mäter gott och väl 1,5 meter börjar paprikaplantan bilda små knoppar. Det som händer när man sått ett frö är ren och skär magi.

Som jag säkert skrivit många gånger tidigare här i bloggen så händer det något någonstans i min lekamen så fort de sista fyrverkerierna brunnit ut på nyårsnatten (okej, det var väl kanske lite tillspetsat, så exakt funkar inte min inre klocka). Lusten att slänga ut julen fort som attan, fylla hemmet med tulpaner, ta fram utemöblerna för att sitta vrida näsan mot vårsolen med en kaffekopp i handen (gärna i stugan) och pilla med frön och jord slår till med full kraft. Man blir lika besviken varje år, en mörk  och evighetslång januari med massor med minusgrader och snöstormar som avlöser varandra ska först passera, sedan kommer en något kortare februari men inte fullt lika många minusgrader och snöstormar och kanske kanske börjar man märka av att dagarna blir något ljusare men det är fortfarande bister vinter. Därefter kommer mars, och man kan någon gång under denna månad känna av att det nog kan tänkas bli vår i år också, tecken i naturen tyder på det iallafall. Jag har försökt tygla min alltmer eskalerande odlingslust med att peta ner lite fröer av paprika och chili i januari och kanske något för tidigt sått  lite olika tomatsorter i februari. Dessutom gjorde jag ju en vintersådd enligt konstens alla regler efter att ha lyssnat på Sara Bäckmo . (Kan från mitt växthus i stugan rapportera att det i helgen inte syntes minsta lilla livstecken i dessa odlingar men jag misströstar inte jag ska nog lyckas dra upp mer spenat än vad min familj tycker är nödvändigt.) Så kommer mars och jissses! Det något slöa och lustfyllda pillande med fröer förvandlas till ett hysteriskt odlande. Vad ska jag så? Hur ska jag hinna få ner allt i jorden innan det är för sent? Sommaren är ju så kort här i norr! Räcker det med en halv miljard purjolökar eller ska jag så en miljon till? Kommer familjen att tycka lika illa om mangold i år som förra året eller ska jag chansa och så det i år igen? Och svartrot, hur har jag klarat mig utan svartrot hela livet? Och vem sjutton har sått så förbenat mycket tomat? Tomaterna måste få större krukor men var ska jag ställa alla tomatkrukor? Fönsterbrädan i vardagsrummet fylls på med allehanda grödor medan jag fortsätter odla, vattna och kruka om som en tok. Odlingslusten har förvandlats till odlingsstress. Emellanåt måste jag hejda mig, titta på mitt beteende med nyktra ögon och intala mig att allt inte måste förodlas, det kommer att bli en bra odlingssommar ändå. Det går att köpa färdiga plantor om man skulle missa att förså något. Ta det lugnt, det kommer att bli bra. Det blir det alltid…

Men vore det inte trevligt med egen färskpotatis till midsommar? Var har jag mörka hinkar? Om jag ställer dem bakom fåtöljen så kanske man inte snubblar över dem, det handlar ju bara om ett par månader innan de kan flytta ut, det är väl inte så farligt…

/Maria

Odling · Okategoriserade · Stugan

Om att odla med skeptisk publik

I torsdags var jag och lyssnade på husbehovsodlaren/odlingsinspiratören/bloggaren/författaren Sara Bäckmo som föreläste för närmare 200 odlingslängtande personer här i Luleå. Kan väl erkänna att jag hade mina tvivel inför kvällen, ämnet var nämligen vinterodling. Hur kan man ens tänka tanken att det kan vara möjligt att odla här i vårt snötäckta landsände på vintern? Det låter ju rubbat. Självklart kan man inte odla någonting när marken täcks av en meter vitt kallt fluff, dagarna är så korta så att man missar dagsljuset om man råkar nysa vid fel tillfälle och termometern tycks ha fastnat under -20-strecket. Det är inte heller vad vinterodling handlar om, det handlar istället om att förbereda sina sådder så att de kommer igång så fort förutsättningarna blir de rätta för dem att gro. Eftersom jag är en ständig sommarlängtande och odlingstörstande människa sög jag åt mig av Bäckmos visdom och började planera allt som ska sås fort som attan. Jag köpte några fröpåsar av Sara från hennes eget utvalda sortiment av lämpliga vinterodlingskandidater (vi hann även prata lite islandströjor medan jag fipplade med swish-appen).

På lördagen var det tidig revelj för samtliga i familjen för avfärd mot stugan och mitt lilla växthus. Det officiella skälet till stugutflykten var att taket måste skottas men jag hade en dold agenda, fröerna måste i jorden, FORT.

Det var ett skeptiskt gäng bestående av sonen, sambon, svärmor och svärmorfar som satt runt korvgrillningselden och väntade på att jag skulle påta klart. Måtte odlingsgudarna vara med mig och ge mig en tidig och rik skörd på gröna blad så att jag inte för evigt blir stämplad som knäppskallen som trodde att det gick att odla i odlingszon 6 i februari.

Hon ser allt lite pillemarisk ut på bilden, Sara Bäckmo. Anledningen är att föreläsningen föregicks av lite trubbel med belysningen. Eftersom jag är en väldigt blygsam person är det här den enda bilden som blev tagen med min mobil under kvällen.
Medan familjen skottade tak och fräste runt snön på stugtomten gick jag in i växthuset och kickade igång växthussäsongen 2019. Nu fick jag lida för att jag lämnat växthuset i ett enda kaos i höstas, det var ingen ordning på allting där inne. Två pallkragar var dock i så hyfsad ordning så det gick att strö ut lite frön. I den ena blev det blandade bladgrönsaker, som grönkål, rucola, dill, persilja mm. I den andra blev det uteslutande spenat. Sedan på med ett lager snö.
Nu är det bara att vänta och hoppas på ett lyckat resultat. Undrar när det börjar gro. April? Maj? Den som väntar på egenodlad grönkål väntar aldrig för länge.

De senaste dagarnas blida har gett mig lite att oroa mig för. Tänk om mina frön tror att det redan är dags att gro och så fryser allt ihjäl när dagarna med minusgrader radar upp sig igen. Alltid finns det något väderrelaterat att vira sina tankar runt som odlare.

Här finns det massor att läsa om vinterodling.

Ha det gott!

/Maria

Återbruk · Hemmafix · Odling

Odla basilika

Som jag skrivit mer än en gång tidigare så är jag ingen stjärna i köket snarare tvärtom. Jag odlar dock gärna kryddor och basilika är jag så bra på. Förra helgen köpte vi en kruka färsk basilika från grönsaksdisken till lördagmiddagen. Jag har i flera ÅR försökt lära Fredrik hur han ska skörda färsk basilika så att han inte förstör hela plantan. Han vill gärna plocka av bladen och lämna små kala stammar i krukan utan några goda framtidsutsikter. Mitt basilikaskördningstekniktjat har resulterat i Fredrik inte längre plockar basilika överhuvudtaget utan ropar på mig när det ska kryddas mat. Men det finns en anledning till mitt överdrivna vaktande av våra basilikaplantor. Man kan nämligen få mycket mer basilika av en liten planta än de blad som sitter på när man köper den. Med rätt omsorg kan man få det lilla livet att leva läääänge.

Jag har en sådan här liten goding med tillhörande växtlampa från IKEA på bänken i köket. Där bor våra kryddor, en del plantor närmare evigheten än andra.

Så här gör jag med basilikan:

Nyp av stammarna på plantan just ovanför ett bladpar. Jag har valt att nypa av stjälkarna både ovanför hjärtbladen (de små bladen som sitter längst ner på stammen) och ovanför de första karaktärsbladen för att kunna jämföra vilket som är bäst. I bladvecken precis under det kapade stället växer det då ut två nya grenar. Som synes på bilden funkar det att nypa av på båda ställena men bladen ovanför karaktärsbladen växer snabbare och blir kraftigare. När de nya grenarna vuxit till sig nyper man av dem ovanför ett bladpar och två nya grenar bildas osv. Plantan blir allt större och tätare. Rätt häftigt! Om det blir för trångt i krukan kan man dela upp innehållet i flera krukor. Glöm inte bort att vattna, basilika vill inte torka och ge dem en slurk näring då och då.
Om man inte behöver all basilika man nyper av i maten kan man sätta grenen i ett glas vatten så bildas snabbt nya rötter.
Det bildas snabbt fina rötter. Bara att peta ner den nya lilla plantan i en kruka.
Min lilla basilikaodling. Även om jag inte kan skörda just nu så kan jag alltid gnugga fingrarna på bladen och njuta av doften.

Ha det gott!

/Maria

Blommor · Hemmafix · Odling

Ta skott!

Nej, det här inlägget handlar inte om hur det är att vara fotbollsmålis utan om ett helt annat sorts skott, nämligen blomskott eller sticklingar som det väl egentligen heter. Jag vill minnas att när jag var liten joxades det ganska mycket med blomskott, mamma och mostrarna tog skott av varandras blommor och de första blommorna jag hade när jag flyttade hemifrån hade sitt ursprung i mammas blomkrukor. Men sedan hände något, mitt skottplockande dog ut helt tillsammans med mitt intresse för inomhusväxter. Mamma har dock fortsatt med sin skottförädling, hon driver bla en egen liten plantskola med Svärmors bandrosett som härstammar från krukorna i min mormors trappfönster.

Jag tror det var i våras eller så var det tidigare än så som jag var till blomaffären för att ersätta den blommor som inte klarat vinterns mörker, de hade i ärlighetens namn inte fått någon ärlig chans, min omsorg om dem hade nog inte varit den bästa. Bara Garderobsblomman hade drägliga livsvillkor mest för att den inte kräver någonting. När jag insåg hur dyra gröna krukväxter faktiskt är så började jag fundera på det där med sticklingsförökning. Varför gör man inte det nu för tiden? Det visade sig att man visst gör sånt, det var ju bara jag som inte gjorde det. En snabb koll på Facebook visade att det fanns många grupper där man kan köpa, byta och sälja sticklingar sinsemellan. Jag gick nyligen med i en som heter Säljes/byta köpa frö, sticklingar växter. Där trillar det in nya växter varje dag som man kan köpa för en billig peng plus porto.

Hur gör man då när man ska ta en stickling? Här kan du läsa lite om hur man ska gå till väga.

Ampelliljan gör det väldigt lätt för dig som är på sticklingsjakt. Sticklingarna hänger rätt ut och bara väntar på att bli plockade.

shelby-miller-640800-unsplash.jpg
Ampellilja heter tydligen Spiderplant på engelska. Jag fick gå igenom ganska många läskiga bilder på spindlar innan jag hittade en fin på en Ampellilja på Unsplash. Photo by Shelby Miller on Unsplash

De här skotten har stått i en mygg i köksfönstret väldigt länge. Jag tror bestämt att de förlikat sig med ett liv utan jord runt rötterna. Ampelliljorna hade utvecklat imponerande rötter. Den lila Svallerrevan är en väldigt dekorativ ampelväxt som alldeles nyligen fått sitt nya namn. Det var på tiden, det gamla kändes väldigt omodernt och helt opassande.

I en hängande ljuslykta blandade jag små skott av Ampellilja och Skvallerreva. ”Krukan” är egentligen för liten men det går så länge det går. Sedan får de väl flytta till större.

Jag köpte en fredslilja på Blomsterlandet i veckan. Även om den var ganska liten så hade den många ”tuvor” så den kan man dela till flera krukor.

Nu ska jag jobba mig vidare genom de blommor som faktiskt överlevt sommarens hetta och föröka dem så mycket som det bara går.

Och ett sista tips! Om du är vidskeplig så tacka inte för skotten du får, det ska betyda otur. Vem oturen drabbar (sticklingen? givaren? mottagaren?) har jag dock ingen aning om. Någon har även sagt att skott skall stjälas för att bli riktigt fina blommor.

Skotta lugnt!

Maria

En idiot i köket · Odling · Okategoriserade

En idiot i köket drunknar i gurka

Som jag skev igår så lever vi i ett överflöd av gurka i hushållet. Gurka är en svår grönsak att ha mycket av. Man kan inte frysa in den för att ha till senare, inte koka ihop en sås att ha som bas i olika maträtter som man kan med tomat, inte heller går den att torka. Gurka är väldigt mycket här och nu. Det man kan göra med gurka förutom att ja i en grönsallad är att lägga den längst upp på en limpmacka med ost och det är  förstås inte det sämsta. Det finns dock gränser för hur mycket limpmacka man orkar äta så då får man börja använda sin fantasi och Google.

Förra året var gurkskörden också god men inte i närheten av årets. Då tyckte jag att bostongurka lät som en bra idé. I två timmar satt jag och skar gurka i små små små kuber. Det blev en lite burk mycket välsmakande bostongurka. En riktig skatt för de som konsumerar mycket bostongurka, det gör inte vi. Fortfarande står den lilla burken i kylskåpet med halva innehållet kvar. Så nej, någon sådan finfördelning av gurka kommer inte att ske i år.

Som sagt, jag frågade Google och hittade ett recept som kändes lite nytt och innovativt, gratinerad gurka. Ingredienser inhandlades och receptet var ju så löjligt enkelt så självförtroendet var på topp även hos en köksidiot.

Alltså nej. Gratinerad gurka var inget som kommer att serveras fler gånger i det här hushållet. Delar av hushållet ville inte ens testa. Ugnsvarm gurka var inte jättekul.

Något som jag också odlingslyckats med i år, om än helt oavsiktligt, är krondill. Jag hann helt enkelt inte skörda dillen i tid innan den gick i blom. Ibland blir fel rätt för nu ska dillkronorna få ge smak åt inlagd gurka, massor med inlagd gurka. Och den ska ätas hela vintern på knäckemacka med leverpastej. Omväxling förnöjer.

Jag tar gärna emot gurktips om du råkar sitta på ett höjdarrecept.

Må så gott!

/Maria