Förra helgen var jag ut på rallarrosängen och röjde runt. Det skulle göras både saft och te av den vackra Rallarrosen. Och vilken rikedom som stod och vajade där på den gamla fotbollsplanen bakom vår stuga, hur mycket som helst och jag blir alldeles galen av ha-begär.
Jag rafsade åt mig en helt gäng med ståtliga blommor och satte igång produktionen av saften som sägs vara gudomligt god. Här är receptet jag använde.
Några dagar senare när vi var en sväng till stugan så var det dags att avnjuta resultatet av mina ansträngningar. Fredrik tog upp grytan ur ”drickhålet” (vi har en lucka i stuggolvet där man kan förvara saker som behövs hållas svalt te x drickor men även saft under produktion, det är inte så stort så man kan gå ner i det och man måste ha rätt långa armar för att nå det som står på hålets botten. Det är alltid runt 10 grader där nere). När ha lyfter på locket utbrister han ”har du gjort sprit IGEN?” Och det doftade sannerligen alkohol, blommor och alkohol. På något sätt hade jag fått hela saftkoket att börja jäsa när det skulle stå och dra. Om jag rannsakar mitt tillvägagångssätt vid saftproduktionen så kan jag nog minnas att saftgrytan stod framme ganska länge för att svalna innan jag satte ner den i ”drickhålet” och det var ju ganska varmt då.
Jag ska absolut göra ett nytt försök med denna saft men det får bli nästa år. Då ska jag för säkerhetsskull vänta med att blanda ner sockret tills saften är silad och ska hällas upp på flaska.
På Instagram har jag visat någon bild på mitt senaste virkprojekt. Nu är den gula tröjan helt klar och jag är jättenöjd med den. Den blev precis som jag ville ha den. Det är ju alltid lite osäkert om det man stickar/virkar/syr kommer att passa, speciellt när man inte följer beskrivningar och mönster till punkt och pricka, vilket jag försöker göra men sällan lyckas med. Tröjan är virkad i dubbelt garn av Hobbiis garn Rainbow Cotton 8/4 i färgen Solgul efter mönstret Lacy Sweater av Vicki Brown som jag köpte på Ravelry. Eftersom garnet inte hade rätt virkfasthet så gjorde jag lite justeringar i maskantal mm. Mönstret är på engelska och jag hade inte tålamod nog att reda ut hur mönstret i ärmslut mm skulle göras så jag gjorde bara vanliga stolpar där. Mönstret och diagrammet för spetsvirkningen är lätt att följa för övrigt.
Fina vårdagars virkning i ett garn som sken ikapp med solen. Tröjan när den är nästan klar. Den var lite bubblig i halsen men det gick till sig när jag blockade den. Det är inte precis så att jag älskar att vara på bild. Tog med mig sonen som fotograf och gick ner till älven en myggig kväll för att föreviga mig i nya tröjan. Försökte få hunden att vara på bild med mig men jag stod för nära vattnet så hon ville inte komma till mig.Till slut kom hon till mig men villa vara nära nära.
Att virka tar verkligen betydligt längre tid än att sticka och man måste hela tiden hålla ögonen på vad man gör. Jag är som sagt nöjd med tröjan men kommer nog inte att virka något så här stort inom den närmsta framtiden.
I fredags kastade vi oss i bilen och åkte till stugan så fort herrarna slutat jobba. Jag kan bara ännu en gång konstatera att det här är den absolut bästa på hela året. Allt växer så man nästan kan se det med blotta ögat och det finns alltid någon ny grönsak att skörda.
Bi-restaurangen blommar för fullt nu i alla möjliga färger. Än väntar jag med stor förväntan på att solrosorna ska blomma. (Gunsan tar skydd bakom de höga blommorna för det spelas fotboll på gården och det är ju bara för läskigt.)Växthuset liknar mer och mer en djungel. Gurkorna växer bra men tomaterna låter vänta på sig.
På lördagsmorgonen steg jag upp tidigt för att kicka igång ett nytt pysselprojekt. Det ska bli en tavla så småningom men först måste jag gjuta massor med bokstäver. Gjutformen i silikon kommer från Panduro.
Eftersom det är mycket väntetid när man gjuter och för att motstå lusten att gå och peta i betonggjutningen så plockade jag fram ett bandvävningskit från Stoorstålka och satte igång att väva. Jag beställde det förra sommaren men har inte riktigt haft modet att sätta igång. Nu kändes det som en bra dag att göra det, som jag skrev förra veckan helgmorgnar är ju perfekta för att lära sig något nytt.
Bandvävningskitet innehåller allt man behöver för att väva ett band. Bandgrinden är förberedd med trådar så det är bara att sätta igång. Utförliga instruktioner medföljer.
Jag knöt fast bandvävningen i en av stolparna på paviljongen (jag visste väl att den där paviljongen var ett bra köp som jag skulle ha stor nytta av) och satte igång. Tanken var att jag skulle använda bandet till någon form av smycke men det blev så ojämnt så det får nog bli något som man ser på lite avstånd och inte synar så noga.
Vi avslutade stughelgen med våffellunch med sylt av egna jordgubbar. Det är baske mig det godaste som finns!
Nu när vi är hemma i radhuset igen hittar jag en hel del saker som jag skulle vilja fixa med ute i vår lilla radhusträdgård. Och när jag skriver lilla så menar jag verkligen lilla med stort L. På husets framsida har vi en boda, en stenlagd gång och en liten altan som det alltid är skugga på och där allehanda bråte hamnar tillsammans med cyklarna. Inte en jättemysig plats precis men är det skugga man vill ha så är det dit man får gå för baksidan är raka motsatsen, där steker solen precis hela dagen. På baksidan har vi en liten altan och en liten gräsmatta som rymmer yviga buskar, stora perenner och ett par odlingslådor. Allt eftersom sommaren går blir gräsmattan allt mindre när buskarna och perennerna växer sig större, praktiskt för den som klipper gräsmatten med andra ord. Ingen trädgård är dock för liten för att fixas med och göra det bästa av och ambitioner och goda idéer saknas inte här heller.
Här kommer ett några förbättringar som jag verkligen vill ta tag i NU:
Måla utemöblerna
Vi köpte utemöbler (bord + 6 stolar) i trä med en ljusbrun bets(?) på loppis förra sommaren för sammanlagt 450 kronor. Tanken har hela tiden varit att måla dem och färgen vi lyckades enas om var den pigga sommarfärgen svart. Färgen är sedan länge inköpt, nu väntar vi bara på att någon av oss ska få den rätta inspirationen att pensla på den, det är ju rätt mycket pinnar och skrymslen att komma åt, tålamodskrävande pill. Vore det ändå inte lite roligare att måla om man fick gå lös med flera olika färger? Så här:
Litet växthus av återvunnet material
När vi köpte stugan 2013 bestämde jag att det var slutodlat på den lilla radhustomten. Det skulle vara lättskött och underhållsfritt (så underhållsfri en gräsmatta nu kan vara) men jag hann bara plocka bort pallkragarna innan jag började sakna att kunna gå ut och plocka sallad till frukostmackan ur egen odling även på hemmaplan. I våras köpte jag så nya pallkragar att odla i och började klura på ett växthus.
En riktig blomstertrappa full med blommande pelargoner vore ju något att pynta altanen med. Vi köpte en blomtrappa på rea på Ikea för ett par år sedan, den är fin och praktisk men nog så fjesig.
Piedestal SOCKER från IKEA
Jag vill ha en stor, rejäl som rymmer många blommor och efter lite googlande hittade jag den perfekta. Konstruktionen är helt genialisk i all sin enkelhet. Den är byggd av vangstycken som man har som stomme när man bygger trappor så man kan lätt bygga den i precis de mått och antal våningar man önskar. Klicka in på den här bloggen och kika. Där hittar du både inspirerande bilder och instruktioner.
Staket
Väder och vind och inte minst snön har gått hårt åt våra skärmar och staket och de ser allt annat än pigga ut. Nya skärmar och staket skulle kosta över 5000 kronor om man köper dem färdiga. Kan man tänka sig att bygg dem själv halverar man priset.
Längst ut mot bilvägen som går bakom vårt hus har vi en massiv rönnhäck. Den ger fint skydd mot insyn och skön skugga varma sommardagar. Jag tänker att det skulle passa fint med en liten bänk av något slag där solskygga jag kan sitta och må fina sommardagar.
En klassiskt snirklig bänk är ju aldrig fel men jag gillar ju att fixa saker själv så jag är lite sugen på en diy-variant av snirklig bänk något i stil med den här.
Vill först uppmana dig som läser att ta det här inlägget med en nypa salt. Jag är inte så här kokko egentligen. Eller så är det precis det jag är…
Jag skröt på Instagram när vi var på Menorca att jag visste svaret på denna existentiella fråga. Svaret är tre. Nu ska jag redovisa hur jag kom fram till denna siffra.
Planen var att jag bara skulle ha med mig en stickning vilken ju oftast är det maximala antalet för vilken normal charterresande människa som helst. Valet föll på ett sedan länge planerat projekt nämligen yllemamelucker efter beskrivning av Majas manufaktur. Egenfärgat garn var klart sedan i vintras så det var bara att sätta igång. Dessvärre föll hela planen på en liten detalj, jag fick inte tag på en rundsticka i plast i rätt storlek. Anledningen till att den skulle vara av plast är att jag är hysteriskt flygrädd och då är ju en stickningen fin vän att hålla i handen men vanliga sticknålar kan fastna i säkerhetskontrollen så plast är att föredra för säkerhets skull. Bara att tänka om. Jag hade ju en annan inte ännu påbörjad stickning på vänt och till den hade jag passande stickor i plast. Men. Garnet till det projektet är vitaste vitt och alldeles fluffigt, såg för mitt inre hur halva stranden skulle fastna i luddet, för strandstickning är ju en självklarhet. Okej, det får bli två stickningar, en för flygresorna och en för strand- och poolstickning. Men så var de ju de där melonstrumporna som var nästan klara. Det var dock för lite stickning kvar för att det skulle räcka för en hel vecka. Dessutom känner jag mig själv och min oförmåga att få saker färdiga, om jag inte gör klart dem på en gång så blir de liggande till ett annat år. Så då måste ju de också följa med såklart. Plats fanns det ju gott om i min resväska. Så summa sumarum, det blev tre stickningar. Melonsockorna blev klara och jag hann ganska mycket på mameluckerna. Det vita fluffet blev det inte så mycket stickat på, ibland är det ganska trångt på flygplan och man bör ju visa viss hänsyn till sina medpassagerare, speciellt när man inte känner varandra.
Mameluckstickning vid poolen. Det gröna garnet passar så fint till den turkosa poolen. Mmmm…Självklart matchar jag stickning och nagellack. Skuggstickning i väntan på hemresanMelonstrumporna blev klara. De ska få ett eget blogginlägg i framtiden.
Det vita fluffet fick snällt stanna kvar i väskan under den trånga charterflygningen. Suck.
Ännu en stekhet dag i konungariket Sverige. Idag struntade jag högaktningsfullt i det och höll mig antingen inne eller i skuggan. Jag börjar bli lite less på värmen. *viskar*
Jag passade på att stöka lite i köket, det blev likör.
Egentligen vet jag väl inte om någon Doktor Westerlund någonsin har gjort rabarberlikör och om hen i sådana fall gjorde som jag har gjort här. Namnet på det här receptet härrör istället från en av ingredienserna. I min likör använde jag:
Ett gäng späda rabarberstjälkar. Enligt recept jag läst på nätet så ska man ta stjälkar med mycket rosa på för att få en mer rosafärgad dryck. Det gjorde inte jag. Det bara blev så.
Sedan kommer vi till den där Dr Westerlund. Dr Westerlunds hälsoblomma är en doftpelargon som sägs vara bra för välmåendet. Den ska tydligen även ge god citrussmak till tex sockerkaka mm. Jag tog så många blad jag vågade utan att blomman skulle bli alldeles naken.
Rabarbern kubbade jag upp i småbitar och petade ner i en flaska med vid öppning tillsammans blombladen. Jisses vad jag pillade och petade och joxade och svor för att få bladen så där fint mot kanterna. Sist hällde jag över en kvarting Kronvodka.
Allt detta gjorde jag i slutet på Maj och flaskan har sedan dess stått bortglömd i skrubben under trappan och gottat till sig. Idag tog jag fram den och silade bort rabarber och blomblad och blandade i socker. Här gäller det att smaka sig fram så att man till sist balanserar på gränsen mellan att den inte smakar för mycket vodka men att den inte heller blir för sötsliskig. För min likör gick den magiska gränsen vid 1,5 dl socker.
Den ser ut som alldeles för svag rabarbersaft men den smakar ljuvligt somrigt. Nästa år blir det större laddning det är ett som är säkert.
Helgmorgnar är väl den perfekta tiden att lära sig något nytt. Inga krav, ingen press. Så igår morse tog jag med mig en kopp kaffe, ett post-itblock, en svart tuschpenna och mobilen och gick ut till lillstugan medan resten av familjen fortfarande sov. Planen var att lära mig rita mönster.
Brillbee är en marknadsplats där riktiga kreativa proffs lär ut det som är just deras specialitet. Det kan vara tex matlagning, bakning, stickning eller teckning/målning. Eftersom kurserna är online så kan du lära dig något nytt precis var som helst så länge du har tillgång till internet. De mer omfattande kurserna kostar en peng men det finns några minikurser som är gratis. Det var en sådan jag tänkte testa, nämligen Skapa ditt eget mönster med Hanna Wendelbo.
Kaffe är alltid nödvändigt när man ska lära sig något nytt.
När jag klottrar blir det alltid sådana här bubblor,hjärtan och prickar.
Det färdiga resultatet. Lite kladd och snett här och där men för att vara ett första försök så får en vara nöjd.
Kursmaterialet tog en kvart att gå igenom och ritandet tog något lite längre än så, så på mindre än en timme hade jag lärt mig något nytt. Inte dumt alls för en vanlig lördagsmorgon.
Snart är det jobbmåndag för övriga familjen och även om jag fortsätter att vara ledig ett tag till så känner jag att jag hann med allt för få saker på min vill göra-lista i stugan. Sommaren är ju inte slut än bara för att jobbet väntar, men när vi bara är i stugan på helgerna brukar det bli mer njuta än göra. För att peppa mig själv (och kanske någon annan som läser här) till lite kreativitet framöver så satte jag ihop ett litet inspirationsinlägg. Det här står på min vill göra-lista:
Utebadkar
En sak som jag velat göra sedan vi köpte stugan och som är lite på gång nu är ett utebadkar. Så gott som allt material till det är inhandlat och insamlat från diverse gömställen på stugtomten. Bara att sätta igång. Tänk att få glida ner i ett svalkande/värmande badskumsbad med bara himlen ovanför sig.
Lite så här:
Foto: Cecilia Medina, unsplash.com
Badkaret köpte vi på Återvinningen i Boden för 150 kr. En riktigt prålig historia med guldfärgade krusidulliga detaljer. Nu ska allt bara på plats, sedan så ska det badas minsann. Här finns mer inspiration; Utebadkar.
Portal och grusad trädgårdsgång
En annan sak som var tänkt att hinnas med i år är en portal av armeringsnät mellan själva stugan och grönsakslandet. Det blir nog gjort något annat år istället. Gången under ska bestå av betongblad, rabarberblad förstås, med grus emellan.
Jag har redan förra sommaren startat upp produktionen av betongbladen. Jag tänkte att humle skulle få klättra på spaljéerna. Mer inspo här: Fina portaler och trädgårdsgångar.
Humle Bild: Wikimedia commons
Fairy house
När jag verkligen inte har något annat kvar att göra i stugträdgården eller när jag bara vill grotta ner mig i något litet litet, då ska jag göra ett Fairy house av stubben som blev kvar efter att vi tog ner en stor tall i ena hörnet av tomten förra sommaren. Tänk vad roligt för syskonbarn (de som inte är vuxna redan vill säga) och syskonbarnbarn att sitta och fantisera vid den lilla dörren i stubben och kanske vänta på att någon ska titta ut. Men men, med min pysseltakt så ska jag nog vara glad om jag hinner göra det här pysslet innan mina egna, på länge ofödda barnbarn hunnit bli vuxna.
Det här var en väldigt enkel variant med bara en dörr. Man kan ju dra iväg precis hur långt som helst med det här pysslet. Bild: Wikimedia commons
Eller heter det egentligen kaffekanna? Google ifrågasätter mina söktermer. Iallafall, att jag gillar kaffe är ingen hemlighet. Kaffedrickandet kan periodvis blir till närmast en besatthet. Därför tänkte jag att det kunde passa med lite kafferelaterad fägring i stugträdgården.
När vi köpte stugan fanns det kvar en emaljerad kaffe- (eller kanske te?) panna från Kockum i en av bodarna. Den tror jag skulle kunna bli en fin fontän tillsammans med fina snirkliga blommiga kaffekoppar på armeringspinnar som får agera fågelbad.
Idag har jag varit på ett sjuhelsickes humör som nog kan kopplas ihop med värmen. Jag brukar i det längsta försöka att inte gnälla på väder i allmänhet och värme i synnerhet (vi har ju så många kalla dagar jämfört med antalet varma dagar här uppe i norra delen av landet) men när jag inte kunde sova i natt blev det för mycket och jag vaknade med hornen i pannan utfällda. För att skona familjen tänkte jag åka ut med båten på älven och hålla mig undan all mänsklig kontakt men då visade det sig att båten sprungit läck och tog in en massa vatten. Måste erkänna att jag grät en skvätt av frustration när jag insåg det. Nu ligger den på land igen och väntar på lagning.
Min lilla fina röda fådda skuta.
Iallafall, det här inlägget var tänkt att handla om något helt annat nämligen bihotell. Innan vi åkte på semester till Spanien byggde jag ett stort lägenhetskomplex till insekterna i vår stugträdgård. Jag har ju ofta en förmåga att inte nöja mig med lagom utan drar på för stort och så får jag jobba som en tok för att det någonsin ska bli färdigt.
Så här gjorde jag:
Jag utgick från storleken på hönsnätet (1) (hönsnätet är till för att hålla allt på plats i själva ramen) och sågade till två sidstycken (2) där ena änden är sågad i 45 graders vinkel, en botten (3), ett tak (4), ett bakstycke (5) och en bräda för upphängning (6) av spillvirke från olika tidigare byggprojekt.
Så här byggde jag ihop alla delar. Givetvis blev det fel först, så det vara bara att svära och göra om. Hela klabbet fick sedan ett par lager vit färg.
Sedan började ett evigt sågande. Jag sågade vedklabbar i bitar som var något kortare än djupet på ramen.
Borrandet tog längst tid på hela bygget. Hålen ska helst vara av olika storlek för att gynna ett mångfald av insekter men jag hittade bara en borr som funkade så det fick bli så här. Hålen ska inte gå rätt igenom klossarna utan man får hejda sig i borrandet ca 6 cm in.
Till sist var det bara det roliga kvar, att inreda hotellet dvs pussla ihop alla håliga vedbitar. Mellan den satte jag bitar av ihåliga stjälkar från fjolårets blomsterprakt och torrt gräs. På med hönsnätet så är allt klart.
Än har ingen flyttat in…
…men kanske kommer det gäster till hotellet när birestaurangen under öppnar. Jag har gjort en rabatt med blommor som ska locka till sig pollinerare, den består av blandade sommarblommor, solrosor och tistlar vars frön vi köpte i Skottland (trevligt med resminnen i rabatten). Lite som ett all inclusive för insekter.
Det finns förstås enklare sätt att bygga bihotell på. Det finns massor med information på Naturskyddsföreningens hemsida. Där kan du också registrera ditt bihotell.
Att laga mat är verkligen inte min starka sida, snarare tvärtom. Jag är rent usel och kan misslyckas med det allra enklaste halvfabrikat. Det har faktiskt hänt mer än en gång att vi fått beställa pizza för att jag lyckats förstöra fullt funktionella råvaror. Då är det ju en hiskelig tur att jag har Fredrik, han är precis det motsatta, han kan trolla fram en god middag ur ett nästan tomt kylskåp. Den här ojämna fördelningen av kökstalang medför att det som regel är Fredrik som lagar maten hos oss.
Ibland tänker jag att jag nog borde ta tag i det här med att lära mig laga ordentlig mat utan att försöka ta genvägar. Där är vi nu. En grönskande trädgård är verkligen en inspiration, bara gå runt mellan pallkragarna och välja middag. Så igår bestämde jag att en rätt som innehåller mangold i någon form ska serveras och jag ska laga maten. Efter lite inspirationsgooglande föll valet på pasta med med en gräddig mangold sås. Det kändes som ett vinnande koncept och jag var till och med så kaxig så jag bjöd in svärmorfar att äta min egenkomponerade anrättning. Det här använde jag:
Mangold och mild chili från egen odling. Dubbelt så mycket mangold som man tror ska gå åt. Kan tänka mig att mangolden kan ersättas med spenat.
Vitlök i massor. Fredrik köpte med sig ena riktigt rejäla vitlökar från Menorca.
Ost producerad på Menorca. Den var riktigt hård och bitigt stark i smaken. Det fungerar nog lika bra med någon annan ost som tex parmesan.
Gul lök
Pasta
Matlagningsgrädde
Först hackade jag gul lök, chili och mangoldens stjälkar. Dessa frästes i lite olivolja tillsammans med en pressad klyfta vitlök tills de var hyfsat mjuka. Sedan fick även de hackade mangoldbladen vara med. Man blir förvånad över hur mangoldbladen krymper vid tillagning, en stor bladhög nästan försvinner i stekpannan. När du är less på att röra om så häller du i ett paket matlagningsgrädde och rör om lite till. Salta efter behag. Till sist stjälper man i ungefär en dl riven ost. Häll ner såsen i lagom mycket kokt pasta och ät. Vi stekte hallomi till men det är absolut inte nödvändigt.
16-åringen åt tre portioner, det tar jag som ett tecken på att maten var ätlig.
Badkaret köpte vi på Återvinningen i Boden för 150 kr. En riktigt prålig historia med guldfärgade krusidulliga detaljer. Nu ska allt bara på plats, sedan så ska det badas minsann. Här finns mer inspiration; 
Tid att skapa 