Livet

IKEA-lördag

Att bo i Luleå och åka till Ikea kräver lite planering. Det är inget man gör efter jobbet en onsdagskväll för att man behöver nya glödlampor eller något sånt. Vi har 14 mil enkel väg till närmsta Ikea-varuhus som finns i Haparanda. Man får helt enkelt vara beredd på att vika en heldag för sitt besök till det blå möbelpalatset. Planeringen består i att skaffa hundvakt, ställa väckarklockan (inte jättenödvändigt men vill man hinna hem innan det är nattsvart ute så bör man komma upp i tid, den här tiden på året är det mörkt redan kl 16.00) och koka kaffe till termosmuggen (jättenödvändigt!). Den här tiden på året bör man även ha lite koll på väderläget, det är inte på en snorhal E4 man vill spendera sitt liv eller möta sin död, det är inga värmeljus eller servetter i världen värd. Det är sannerligen som att bege sig ut på expedition. Nu kanske jag raljerar lite om jag ska vara helt ärlig…

Vi brukar ta en tur till Haparanda ett par gånger om året, man får samla ihop till en lista med saker man behöver och åka iväg och riva av den tillsammans med en tallrik kyckling med pommes och bea till Ikea family-pris.

Jag har egentligen lite svårt för ikeavaruhus. De är ju utformade så att man ska fösas runt efter en bestämd bana av de som går bakom en samtidigt som man föser de som går framför sig framåt i maklig takt (gud nåde den som försöker gå motströms, jag har testat och har aldrig känt mig så illa omtyckt). I skocken som föses runt i haparanda-varuhuset pratas det svenska, finska, norska, ryska mm och alla diskuterar vi samma saker med våra shoppingsällskap, hur många förpackningar 2,5 literspåsar med ziplock kommer vi att göra av med tills vi åker hit nästa gång? Har vi inte plats för den där nya hyllan någonstans? Den är ju så snygg och titta va billig den är! Och hur var det med värmeljusen? Har vi mycket kvar sedan förra turen?

Men även jag följer banan som det lydiga köpsugna får jag är och finns det ju så mycket bra saker som man faktiskt behöver. Idag gick tex Fredriks önskan om en bestickskorg äntligen i uppfyllelse.

Sedan brukar man ju få med sig en hel del prylar som kan sorteras in i kategorin ”saker jag inte visste att jag behövde förrän jag såg dem”. De är oftast roligast, här är mina fynd från idag:

vinterfest
Vinterfest kopp med fat. Jag har kaffekoppar så det räcker en livstid redan men den här var så perfekt. Det är väl egentligen en tekopp men jag gillar morgonkaffet i stora baljor.
ljusfat
Samverka ljusfat köpte jag för att jag såg två blommande mårbackapelargoner i lerkruka i strålande vårsol i den för min inre syn. Men visst, det kanske får agera ljusfat också, vi får väl se.
svampar
Vinterfest julgransdekorationer i form av svampar. Söta men på inget sätt nödvändiga. När jag skulle länka till dem här såg jag att jag pyntat 99 kronor för ett 3-pack. Det såg jag inte i affären, nu kändes de ännu mindre nödvändiga. Men söta.

Som traditionen säger blev det även ett besök på Iittala outlet. Där blev det fina plåtburkar för 99 kr/styck  och en ny muminmugg till samlingen.

taika
Taika plåtburkar.
djupsnö
Muggen Djupsnö. Inget triggar igång mitt habegär som de två små orden LIMITED EDITION.

Eftersom barnet var med (han har börjat övningsköra och tyckte att nästan 30 mil bakom ratten kunde vara värt ett par timmars fösning i flock på Ikea) blev det en sväng på Candy world också. Vad jag köpte där tänker jag inte avslöja här, jag håller som bäst på att äta upp bevismaterialet.

Ha en fortsatt trevlig helg!

/Maria

Livet

Det blev vår, sommar, höst och vinter…

Det är nästan exakt sex månader sedan senaste blogginlägget. Då var det grönskande vår nu ligger vår del av landet under ett tunt snötäcke. Kaffet och stickningen är ständigt med oavsett årstid. 

Många årstider har passerat sedan jag bloggade senast. Så det kan bli när man inte ser upp! Det har varit ett intressant halvår som gått sedan sist. Speciellt på, eller kanske på grund av min jobbsituation. I våras jobbade jag på en förskoleavdelning till största delen bemannad av människor som bara upplevt blott en enda egen födelsedag. Jag som bara jobbat på fritids och i förskoleklass sedan utbildningen lärde mig enormt mycket av att byta jobb och se en annan del av yrket förskollärare. Dessvärre visade det sig att mina axlar och min rygg inte fixade alla lyft och allt bärande, så hur mysigt det än var att måla fingerfärg och vila middag så blev jag tvungen att ta beslutet att inte fortsätta där. När jag gick på semester dagen före midsommarafton visste jag inte var och när min nästa arbetsdag skulle göras och jag cyklade hem från jobbet med en konstigt pirrande känsla i kroppen. Lite som att hänga i en fallskärm och hålla en sax runt linorna.

I nästan nio veckor hängde jag och dinglade i den där mentala fallskärmen innan jag hittade ett bra ställe att landa på och jag tog mark på en mycket välkänd plats, på skolan där jag jobbat i sju år men slutade på innan förra julen, samma skola som jag gjort sex år som elev och sju år som mamma på. Och, plötsligt var jag mellanstadielärare! På tal om att lära sig mycket nytt på jobbet varje dag. Jisses!

Sommaren var av den helt fantastiska sorten. Inget gör en så kreativ och pysselsugen som ett lov utan förutbestämt stoppdatum. Jag har joxat med allt möjligt. Stugan har fyllts med ull, sidenmålningsattiraljer, akvarellblock mm mm. Jag har till och med (inte utan svordomar och tårar ska erkännas) snickrat ihop en ”egendesignad” möbel. I vanlig ordning har jag påbörjat betydligt fler pysselprojekt än jag slutfört. Konstigt det där. Jag ska visa lite bilder på vad jag lyckats åstadkomma här i bloggen så småningom.

Tack för nu och på återseende snart igen!

/Maria

 

Livet · Odling

När odlingslust blir odlingsstress

DSC_0027
Medan snöhögen bakom vardagsrumsfönstret fortfarande mäter gott och väl 1,5 meter börjar paprikaplantan bilda små knoppar. Det som händer när man sått ett frö är ren och skär magi.

Som jag säkert skrivit många gånger tidigare här i bloggen så händer det något någonstans i min lekamen så fort de sista fyrverkerierna brunnit ut på nyårsnatten (okej, det var väl kanske lite tillspetsat, så exakt funkar inte min inre klocka). Lusten att slänga ut julen fort som attan, fylla hemmet med tulpaner, ta fram utemöblerna för att sitta vrida näsan mot vårsolen med en kaffekopp i handen (gärna i stugan) och pilla med frön och jord slår till med full kraft. Man blir lika besviken varje år, en mörk  och evighetslång januari med massor med minusgrader och snöstormar som avlöser varandra ska först passera, sedan kommer en något kortare februari men inte fullt lika många minusgrader och snöstormar och kanske kanske börjar man märka av att dagarna blir något ljusare men det är fortfarande bister vinter. Därefter kommer mars, och man kan någon gång under denna månad känna av att det nog kan tänkas bli vår i år också, tecken i naturen tyder på det iallafall. Jag har försökt tygla min alltmer eskalerande odlingslust med att peta ner lite fröer av paprika och chili i januari och kanske något för tidigt sått  lite olika tomatsorter i februari. Dessutom gjorde jag ju en vintersådd enligt konstens alla regler efter att ha lyssnat på Sara Bäckmo . (Kan från mitt växthus i stugan rapportera att det i helgen inte syntes minsta lilla livstecken i dessa odlingar men jag misströstar inte jag ska nog lyckas dra upp mer spenat än vad min familj tycker är nödvändigt.) Så kommer mars och jissses! Det något slöa och lustfyllda pillande med fröer förvandlas till ett hysteriskt odlande. Vad ska jag så? Hur ska jag hinna få ner allt i jorden innan det är för sent? Sommaren är ju så kort här i norr! Räcker det med en halv miljard purjolökar eller ska jag så en miljon till? Kommer familjen att tycka lika illa om mangold i år som förra året eller ska jag chansa och så det i år igen? Och svartrot, hur har jag klarat mig utan svartrot hela livet? Och vem sjutton har sått så förbenat mycket tomat? Tomaterna måste få större krukor men var ska jag ställa alla tomatkrukor? Fönsterbrädan i vardagsrummet fylls på med allehanda grödor medan jag fortsätter odla, vattna och kruka om som en tok. Odlingslusten har förvandlats till odlingsstress. Emellanåt måste jag hejda mig, titta på mitt beteende med nyktra ögon och intala mig att allt inte måste förodlas, det kommer att bli en bra odlingssommar ändå. Det går att köpa färdiga plantor om man skulle missa att förså något. Ta det lugnt, det kommer att bli bra. Det blir det alltid…

Men vore det inte trevligt med egen färskpotatis till midsommar? Var har jag mörka hinkar? Om jag ställer dem bakom fåtöljen så kanske man inte snubblar över dem, det handlar ju bara om ett par månader innan de kan flytta ut, det är väl inte så farligt…

/Maria

Broderi · Livet · Virkning

Hej igen! …Igen.

Ja, det är ju inte första gången det blir ett sådant där oförhappandes uppehåll med inlägg här i bloggen. Och joo, jag får lika dåligt samvete varje gång det händer av någon anledning. Jag önskar att jag kunde berätta att jag gick och vann på Eurojackpot och har legat på en strand på Bali med sand mellan tårna den senaste månaden men det vore ju såklart ett jätteljug. Jag har istället jobbat och sovit, jobbat och sovit (och i ärlighetens namn kan det ha blivit någon liten tupplur på jobbet också, mitt nya arbetsplats har ju den goda smaken att praktisera lunchvila för samtliga, en av många fördelar med att jobba med människor av minsta sort). Men jag blir så lätt så övermäktigt trött nu för tiden. Surt, tråkigt och onödigt.

Iallafall, jag har pysslat och handarbetet en del trots allt, man får passa på när ork och inspiration finns och prioritera bort världsliga saker som dammsugning och vika tvätt mm. Det är främst två lite större pyssel som jag joxat med:

broderi

Ett klassiskt korsstygnsbroderi. Det var längesedan jag broderade något större och jisses, en korsstygnsbonad slänger man inte ihop i brådrasket, här är det verkligen långsamhetens lov, man hinner tänka många tankar och dricka många koppar kaffe medan man kryssar sig fram över väven. Fick ett infall för några veckor sedan och snickrade ihop ett mönster till en bonad i The folklore companys designverktyg genom att välja en egen text och en av alla de dekorativa ramar som designverktyget erbjuder. Texten jag valde var från Ronja Rövardotter: -Hit med lite farligheter! Ska berätta varför jag valde just det citatet men det känns som att det får bli ett helt annat blogginlägg. 

sensum1

När det är någon intressant sport på TV går det däremot inte att sitta hukad över ett broderi, då kan det bli väldigt fel (tro mig). För sådana tillfällen har jag ett annat handarbete på lut, nämligen en Sensum sweater som jag virkar i bomullsgarn.

sensum2

Måste erkänna att jag gör en ganska fri tolkning av beskrivningen, saker och ting blir på ett ungefär men mönstret är väldigt förlåtande, den virkas kors och tvärs på diagonalen med förkortade varv och det är andra ord helt omöjligt att se om man gjort ”fel”. När jag virkat klart den solgula tröjan förra sommaren bestämde jag att det nog fick gå lite tid innan jag börjar virka något så stort som en tröja igen, virkning är ju inte heller någon jättesnabb hantverksteknik och jag var spyless på både virkning och bomullsgarn när den var klar. Ack och ve så lätt man glömmer när något otroligt snyggt och ha-begärligt svischar förbi i instagramflödet. Bara att kroka vidare då.

Vi ses snart igen!

/Maria

Hemmafix · Livet

Det här med att städa och hata varje minut

Jag tycker verkligen inte om att städa. Jag tycker det är så vedervärdigt tråkigt så jag hellre står ut med ett hem i totalt kaos. Så är det alla dagar på året förutom sista dagen innan jag ska börja jobba igen efter en längre ledighet. Som idag eller det började väl snarare igår. Jag upptäckte en ny serie på Netflix, Konsten att städa med Mari Kondo. Jag har hört talas om hennes städmetod tidigare och avfärdat den som icke Maria-kompatibelt mumbojumbo (men säg den städmetod som är Maria-kompatibel förutom att slänga allt samlat jox och börja om från början). Den verkar så stökig när man ska riva ut hela garderoben/ joxskåpet och sedan plocka in allt igen ett och ett efter att man frågat sig själv om man blir lycklig av föremålet, ”does it spark joy?” Jag behöver kunna sluta mitt i städet och ta upp det ett halvår senare utan att det kaosar till hushållet ännu mer.

Iallafall, jag tittade på ett par avsnitt av programmet mest för att njuta av att det finns människor med ännu mindre koll på sina prylar än jag, det finns en tillfredsställelse i det också. Men då var det ju det där med att det var i slutet på en lång ledighet och plötsligt slog någon slags städlusta till. Och jag gjorde det, jag rev med stor iver ut hela garderoben och sorterade in allt igen i tur och ordning. Det där med att sparka joy hoppade jag dock över, det kändes lite väl flummigt att känna in varje plagg och tacka de som fick gå vidare från min garderob till ett annat liv men jag kan meddela att strumpor som inte sett sin maka på mycket länge hittade tillbaka till sin själs älskade och det visade sig att jag har marinblåa strumpbyxor så det räcker för resten av livet. Och sjalar, jisses, vem har köpt alla dem?

Sjalar i prydliga rader, när jag känner att jag har riktigt mycket inspiration ska jag nog lägga dem i färgskala.
Tur en inte har så välfylld garderob när den ska städas om man helst inte vill. Det visade sig när jag bläddrade bland det som hängde på galgarna att Oskars dopklänning fortfarande hängde kvar där i ett hörn. I September var det 16 år sedan han döptes så jag tror inte den passar mer. Dessutom hade jag ett överflöd av svarta, svartvita och svartbeigea klänningar. De är bra att ha allihopa.

Idag har jag fortsatt städa och plocka men nu efter min egen plockåkaffe-metod. Det går ut på att man plockar lite här och lite där och när man blir less så dricker man kaffe som en ursäkt att få sitta ner. När man städat en hel dag har man mest bara flyttat runt en massa prylar och det finns inga tecken på att någon som helst hushållshygiensk verksamhet ägt rum men det spelar egentligen ingen roll för jag vet att jag har städat och det kan jag leva på länge. Och jisses vad kaffe jag konsumerat.

Imorgon börjar jag alltså jobba igen efter jullovet. Det är med lite extra pirr i magen som jag går och lägger mig ikväll för imorgon börjar jag på ett nytt jobb.

/Maria

Livet · Okategoriserade · Stugan

Årets näst sista dag

Halloj du som fortfarande orkar klicka in dig här på bloggen trots att uppdateringarna har lyst med sin frånvaro. Jag har pysslat en hel del men inte haft ork/inspiration att dokumentera dem. Det kommer dokumentation nu allt eftersom kan jag lova. Nu är jag mitt i ett härligt jullov med massor av tid att göra allt jag vill.

Idag är det alltså årets näst sista dag och vi fick tillfälle att blicka framåt mot kommande vår och sommar när vi var och tittade till stugan. Där var det kallt, vitt och alldeles underbart vackert. Vad jag längtar efter längre dagar och att sitta på stugbron med en kopp rykande kaffe och en värmande vårsol på näsan.

Naturen är verkligen en fantastisk konstnär. Runt hela stugan hade stora sjok av rimfrost bildats. Kolla in frostkristallen i min hand, helt enormt stor.

Gott nytt år!

Maria

Hemmafix · Livet · Loppisfynd · Okategoriserade · Stickning

Den här veckan var inget vidare, jag vill ha en ny

Som jag skrev tidigare har den här veckan varit lite svårsmält. Det var som att vardagen som tidigare stått borta vid brevlådan vid vårt uteförråd och vinkat lite försynt för att göra oss påminda om sin existens plötsligt bestämde sig för att nu får det baske mig vara nog med daltandet, tog tre långa kliv fram till vår ytterdörr, slet upp den och satte sig på den fjärde stolen vid vårt matbord, slog näven i bordet och sa att nu ska ni får ena riktiga vardagsbekymmer att bita i, era jäkla slackers. Det har varit en del att tänka och hitta lösningar till. Jag har inte mäktat med att blogga i den utsträckning som jag brukar och vill. Vilken tur då att den börjar en ny vecka imorgon. En vecka som med all säkerhet blir mycket bättre. Lite har jag ändå orkat pyssla med, det är ju i motlut det är så viktigt att ta sig tid att sitta en stund med något pyssel och skingra tankarna och det är ju ofta då man kommer på en bra lösning.

Som jag skrev i ett tidigare inlägg så längtar jag till att få börja sticka på en islandsklänning, jag skulle bara sticka färdigt en del halvfärdiga grejer först. Därför tänkte jag att det var en bra idé att börja på ännu en stickning, jag har så taskig impulskontroll, kan inte hejda mig när jag kommer på att jag vill göra något. Vi åkte till IKEA i lördags, eftersom det är 14 mil till närmsta butik så får man ju rätt mycket sticktid på vägen dit och hem om man inte kör bil. Av någon anledning tyckte jag att spetsstickning var en bra idé när man ska sticka i bil så jag körde igång en spetssjalsstickning i det gröna garn som blev över från mameluckerna

20180902_182201.jpg
IKEA är ett kapitel för sig. Jag tycker inte om att vara där. Jag avskyr att ledas runt som en skock kreatur längs en av någon i team Kamprad bestämd bana efter upplysta pilar på golvet. Jag har provat gå i motsatt riktning, har aldrig känt mig så hatat av så många. Nåja, finna sig i att fösas runt efter en snitslad bana är priset man för betala för att kunna köpa saker man behöver och visste att man behöver, saker man inte visste att man behöver förrän man såg det på IKEA och saker man tror att man behöver när man är på IKEA men inser att man inte alls behöver så fort man lämnat Haparanda kommun. En sak som jag visste att vi behöver var ett överdrag till fåtöljen Tullsta. Jag köpte en begagnad fåtölj på återvinningsmarknaden för en tjuga för ett tag sedan. Den var röd och solblekt men i gott skick annars. Med det nya överdraget för 500 pix blev den som ny och jag blev nöjd.

 

Jag brukar alltid belöna mig med en liten runda inne på Iittala outlet efter att ha föst runt mig själv och familjen på IKEA. Oftast köper jag en ny Muminmugg till min lilla samling. Den här gången blev det den här:muminmugg

Och två sådana här assietter, kunde inte motstå dem när den nu var på rea och allt.

kulinara1

Nu är det bara att gå och lägga sig: Imorgon börjar en ny vecka. Hurra!

/Maria