Hemmafix · Livet

Det här med att städa och hata varje minut

Jag tycker verkligen inte om att städa. Jag tycker det är så vedervärdigt tråkigt så jag hellre står ut med ett hem i totalt kaos. Så är det alla dagar på året förutom sista dagen innan jag ska börja jobba igen efter en längre ledighet. Som idag eller det började väl snarare igår. Jag upptäckte en ny serie på Netflix, Konsten att städa med Mari Kondo. Jag har hört talas om hennes städmetod tidigare och avfärdat den som icke Maria-kompatibelt mumbojumbo (men säg den städmetod som är Maria-kompatibel förutom att slänga allt samlat jox och börja om från början). Den verkar så stökig när man ska riva ut hela garderoben/ joxskåpet och sedan plocka in allt igen ett och ett efter att man frågat sig själv om man blir lycklig av föremålet, ”does it spark joy?” Jag behöver kunna sluta mitt i städet och ta upp det ett halvår senare utan att det kaosar till hushållet ännu mer.

Iallafall, jag tittade på ett par avsnitt av programmet mest för att njuta av att det finns människor med ännu mindre koll på sina prylar än jag, det finns en tillfredsställelse i det också. Men då var det ju det där med att det var i slutet på en lång ledighet och plötsligt slog någon slags städlusta till. Och jag gjorde det, jag rev med stor iver ut hela garderoben och sorterade in allt igen i tur och ordning. Det där med att sparka joy hoppade jag dock över, det kändes lite väl flummigt att känna in varje plagg och tacka de som fick gå vidare från min garderob till ett annat liv men jag kan meddela att strumpor som inte sett sin maka på mycket länge hittade tillbaka till sin själs älskade och det visade sig att jag har marinblåa strumpbyxor så det räcker för resten av livet. Och sjalar, jisses, vem har köpt alla dem?

Sjalar i prydliga rader, när jag känner att jag har riktigt mycket inspiration ska jag nog lägga dem i färgskala.
Tur en inte har så välfylld garderob när den ska städas om man helst inte vill. Det visade sig när jag bläddrade bland det som hängde på galgarna att Oskars dopklänning fortfarande hängde kvar där i ett hörn. I September var det 16 år sedan han döptes så jag tror inte den passar mer. Dessutom hade jag ett överflöd av svarta, svartvita och svartbeigea klänningar. De är bra att ha allihopa.

Idag har jag fortsatt städa och plocka men nu efter min egen plockåkaffe-metod. Det går ut på att man plockar lite här och lite där och när man blir less så dricker man kaffe som en ursäkt att få sitta ner. När man städat en hel dag har man mest bara flyttat runt en massa prylar och det finns inga tecken på att någon som helst hushållshygiensk verksamhet ägt rum men det spelar egentligen ingen roll för jag vet att jag har städat och det kan jag leva på länge. Och jisses vad kaffe jag konsumerat.

Imorgon börjar jag alltså jobba igen efter jullovet. Det är med lite extra pirr i magen som jag går och lägger mig ikväll för imorgon börjar jag på ett nytt jobb.

/Maria

Livet · Okategoriserade · Stugan

Årets näst sista dag

Halloj du som fortfarande orkar klicka in dig här på bloggen trots att uppdateringarna har lyst med sin frånvaro. Jag har pysslat en hel del men inte haft ork/inspiration att dokumentera dem. Det kommer dokumentation nu allt eftersom kan jag lova. Nu är jag mitt i ett härligt jullov med massor av tid att göra allt jag vill.

Idag är det alltså årets näst sista dag och vi fick tillfälle att blicka framåt mot kommande vår och sommar när vi var och tittade till stugan. Där var det kallt, vitt och alldeles underbart vackert. Vad jag längtar efter längre dagar och att sitta på stugbron med en kopp rykande kaffe och en värmande vårsol på näsan.

Naturen är verkligen en fantastisk konstnär. Runt hela stugan hade stora sjok av rimfrost bildats. Kolla in frostkristallen i min hand, helt enormt stor.

Gott nytt år!

Maria

Hemmafix · Livet · Loppisfynd · Okategoriserade · Stickning

Den här veckan var inget vidare, jag vill ha en ny

Som jag skrev tidigare har den här veckan varit lite svårsmält. Det var som att vardagen som tidigare stått borta vid brevlådan vid vårt uteförråd och vinkat lite försynt för att göra oss påminda om sin existens plötsligt bestämde sig för att nu får det baske mig vara nog med daltandet, tog tre långa kliv fram till vår ytterdörr, slet upp den och satte sig på den fjärde stolen vid vårt matbord, slog näven i bordet och sa att nu ska ni får ena riktiga vardagsbekymmer att bita i, era jäkla slackers. Det har varit en del att tänka och hitta lösningar till. Jag har inte mäktat med att blogga i den utsträckning som jag brukar och vill. Vilken tur då att den börjar en ny vecka imorgon. En vecka som med all säkerhet blir mycket bättre. Lite har jag ändå orkat pyssla med, det är ju i motlut det är så viktigt att ta sig tid att sitta en stund med något pyssel och skingra tankarna och det är ju ofta då man kommer på en bra lösning.

Som jag skrev i ett tidigare inlägg så längtar jag till att få börja sticka på en islandsklänning, jag skulle bara sticka färdigt en del halvfärdiga grejer först. Därför tänkte jag att det var en bra idé att börja på ännu en stickning, jag har så taskig impulskontroll, kan inte hejda mig när jag kommer på att jag vill göra något. Vi åkte till IKEA i lördags, eftersom det är 14 mil till närmsta butik så får man ju rätt mycket sticktid på vägen dit och hem om man inte kör bil. Av någon anledning tyckte jag att spetsstickning var en bra idé när man ska sticka i bil så jag körde igång en spetssjalsstickning i det gröna garn som blev över från mameluckerna

20180902_182201.jpg
IKEA är ett kapitel för sig. Jag tycker inte om att vara där. Jag avskyr att ledas runt som en skock kreatur längs en av någon i team Kamprad bestämd bana efter upplysta pilar på golvet. Jag har provat gå i motsatt riktning, har aldrig känt mig så hatat av så många. Nåja, finna sig i att fösas runt efter en snitslad bana är priset man för betala för att kunna köpa saker man behöver och visste att man behöver, saker man inte visste att man behöver förrän man såg det på IKEA och saker man tror att man behöver när man är på IKEA men inser att man inte alls behöver så fort man lämnat Haparanda kommun. En sak som jag visste att vi behöver var ett överdrag till fåtöljen Tullsta. Jag köpte en begagnad fåtölj på återvinningsmarknaden för en tjuga för ett tag sedan. Den var röd och solblekt men i gott skick annars. Med det nya överdraget för 500 pix blev den som ny och jag blev nöjd.

 

Jag brukar alltid belöna mig med en liten runda inne på Iittala outlet efter att ha föst runt mig själv och familjen på IKEA. Oftast köper jag en ny Muminmugg till min lilla samling. Den här gången blev det den här:muminmugg

Och två sådana här assietter, kunde inte motstå dem när den nu var på rea och allt.

kulinara1

Nu är det bara att gå och lägga sig: Imorgon börjar en ny vecka. Hurra!

/Maria

 

 

Livet · Stickning

Skön grön mamelucksöndag

Då var det söndag igen och slutet på en helg som inte alls blev som vi planerat. Vi åkte till stugan som vanligt på fredagen efter jobbet och allt var precis som det ska tills jag på lördag morgon satt i paviljongen och stickade och drack kaffe. Jag hade precis skrutit för Fredrik att jag är mycket coolare med getingar än med fjärilar (jag hade precis innan släppt stickning och kaffekopp med en massa tappade maskor som följd och sprungit i panik pga en i mina ögon ENORM fjärils fladdrande). Ungefär då satte jag foten på en av alla ovanligt ettriga getingar. Jag kunde inte gå på hela dagen, foten svällde upp och det gjorde hiskeligt ont. Allt eftersom dagen gick insåg vi att det inte fanns annat att göra än att sitta inne med dörrarna stängda, det var getingar överallt och det ville vara nära. Vi bestämde oss till slut för att åka hem till radhuset för att inte bli nervvrak alla fyra, inklusive lilla hunden. Getingarna fördrev oss från vårt paradis. Nästa helg är det jag som går returmatch, de vann igår men inte en gång till.

mamelucker
Mameluckerna blev äntligen klara idag. Gröna och varma och stickiga men inte så stickiga så det stör. Jag gjorde benen lite längre än vad som står i mönstret. Jag blev väldigt nöjd med passform förutom att jag maskade av lite väl löst i bensluten. Det blev en liten volang som sticker ut i sidorna. 

20180726_215231.jpg
Jag började med mameluckerna en varm dag vid poolen på hotellet på Menorca. Garnet är några nystan tvåtrådigt ullgarn av okänd sort som jag fick i vintras och färgade i en alldeles slajmigt grön nyans. Vad tänkte jag där egentligen? Mönstret är Maja Karlssons mamelucker från Järbo garn. Eftersom mönstret bara finns i en storlek och den så klart är för liten för min bakdel lade jag till 8 maskor vid uppläggningen och tänkte att det i kombination med att jag alltid stickar löst skulle kompensera för det. Det räckte alldeles precis i storlek. Hurra!

20180817_212950.jpg
Grönt och stickat är skönt och stickigt.

Ha nu en fin start på den nya veckan!

/Maria

Livet · Okategoriserade

Helgen

Helgen har bjudit på både roligheter och besvikelser. Roligheterna bestod i ett bröllop på lördagseftermiddagen. Det känns alltid fint och speciellt att få delta vid en så viktig dag för två människor. Förutom de pyssel som blivit klart och som jag redan skrivit om här, dvs melonstrumporna och klänningen som blev kjol och gick på bröllop så har jag under helgen stickat vidare på de knasgröna mameluckerna som jag började med vid poolen på Menorca. Nu är det bara ena benet kvar. Det ska bli spännande att prova dem och se hur de passar (och hur mycket de sticks).

Igår var vi en sväng till stugan. Jag blev alldeles chockad när jag klev ur bilen och såg hur mina högt älskade odlingar såg ut. Det såg ut som att en tornado gått genom hela rasket. Allt som var högre än ett salladsblad låg ner i en enda röra. Jag blev helt bedrövad och försökte rädda det som gick. Så mycket fixande och vattenbärande som bara gått till spillo. Svärmorfar kom förbi och berättade att det hade stormat och haglar under torsdagskvällen. Jag tog medvetet inga bilder på eländet för jag vill inte ha några sådana minnen av det. Efter att ha pinnat upp solrosor och sockerärter mm tog jag upp potatisen ur en av potatispallkragarna där blasten helt lagt sig ner och dött.

Det blev en liten påse små potatisar som kommer att ätas med andakt.

Även jordgubbslandet bjöd på ren bedrövelse. Något litet djur hade kalasat på mer än hälften av de mogna jordgubbarna och tagit en liten tugga på varje gubbe. Lite egoistiskt gjort om du frågar mig.  Gurkorna gör iallafall ingen besviken. Växthuset spottar i princip ur sig gröna fina gurkor på löpande band. I onsdags skördade vi sju och igår fick vi med oss åtta nya hem. Jag får helt enkelt glädjas åt en fantastisk gurksommar och glömma bort det andra eländet.

Nu har en ny vecka startat och jag ska äntligen få komma igång med den kurs som jag ska läsa på distans via vuxenutbildningen. Den heter Digitalt skapande och jag ska minsann lära mig allt om Photoshop.

Hej hopp!

/Maria

Betonggjutning · Blommor · Livet · Stugan

Helgens aktiviteter

I fredags kastade vi oss i bilen och åkte till stugan så fort herrarna slutat jobba. Jag kan bara ännu en gång konstatera att det här är den absolut bästa på hela året. Allt växer så man nästan kan se det med blotta ögat och det finns alltid någon ny grönsak att skörda.

Bi-restaurangen blommar för fullt nu i alla möjliga färger. Än väntar jag med stor förväntan på att solrosorna ska blomma. (Gunsan tar skydd bakom de höga blommorna för det spelas fotboll på gården och det är ju bara för läskigt.)

20180725_180950.jpg
Växthuset liknar mer och mer en djungel. Gurkorna växer bra men tomaterna låter vänta på sig.

På lördagsmorgonen steg jag upp tidigt för att kicka igång ett nytt pysselprojekt. Det ska bli en tavla så småningom men först måste jag gjuta massor med bokstäver. Gjutformen i silikon kommer från Panduro.

Eftersom det är mycket väntetid när man gjuter och för att motstå lusten att gå och peta i betonggjutningen så plockade jag fram ett bandvävningskit från Stoorstålka  och satte igång att väva. Jag beställde det förra sommaren men har inte riktigt haft modet att sätta igång. Nu kändes det som en bra dag att  göra det, som jag skrev förra veckan helgmorgnar är ju perfekta för att lära sig något nytt.

Bandvävningskitet innehåller allt man behöver för att väva ett band. Bandgrinden är förberedd med trådar så det är bara att sätta igång. Utförliga instruktioner medföljer.

 

Jag knöt fast bandvävningen i en av stolparna på paviljongen (jag visste väl att den där paviljongen var ett bra köp som jag skulle ha stor nytta av) och satte igång. Tanken var att jag skulle använda bandet till någon form av smycke men det blev så ojämnt så det får nog bli något som man ser på lite avstånd och inte synar så noga.

Vi avslutade stughelgen med våffellunch med sylt av egna jordgubbar. Det är baske mig det godaste som finns!

/Maria

 

Återbruk · Hemmafix · Livet · Loppisfynd · Okategoriserade · Stugan

Nu är det på riktigt!

Nu har vi haft semester på riktigt i en vecka och det har gått förvånansvärt snabbt att komma in i semesterlunken, det känns som att vi alltid har haft semester liksom. Vi tar dagen som den kommer, för det mesta är vi i stugan men när vädret blir sämre och längtan efter radhusets bekvämligheter blir för stor så kan vi åka hem en sväng. Det blir vad det blir. Tiden går till att pyssla, dricka kaffe och planera renoveringsprojekt (obs! bara planera, väldigt lite genomföra).

För ett par dagar sedan gjorde jag klart ett pyssel som legat i UFO (unfinished objects)- högen länge. Jag köpte ett gammalt täcke på loppis i vintras. Ett sådant där tungt och stabilt gammalt täcke. Det hade ett hål och luktade lite gammalt men färgen var fin och priset bra, bara 50 kronor. Tänkte att det kunde bli ett bra utetäcke i stugan att tex ligga och slappa på eller ha över benen när den norrbottniska  sommarkvällen visar sitt rätt jag. Det var som sagt fint som det var men allt kan ju bli ännu lite bättre med nål och tråd.

20180630_171450.jpg

Jag gjorde en virkad kant runt hela täcket i ett gräsgrönt virkgarn som jag också loppisfyndat, det turkosa och gröna passade verkligen fint ihop.

Först sydde jag kanten med langettstygn för att ha något att ”fästa” den virkade kanten i. Stygnen är ca 1 cm långa och 1 cm djupa. Sedan virkas ett varv fasta maskor om langettstygnen. Jag virkade 2 fm om varje båge mellan stygnen och ett i varje stygn men det kan nog vara olika beroende på vad man använder för garn, man får helt enkelt pröva sig fram. Sista varvet består av stolpar. Börja varvet med att hoppa över 2 fm virka 5 stolpar i samma fm, sedan hoppar över 2 fm och en smygmaska i nästa m. Hoppa över 2 fm och gör 5 stolpar i nästa maska osv.

Det var ju som sagt ett hål i täcket. Efter lite rotande i mitt kaos till syrum hittade jag några virkade blommor som jag gjort till något som aldrig blev klart  någon gång för längesedan. Passade bra som en extra färgklick på täcket.

Gunvor-hund fick äran att premiärslappa på täcket och hon verkar nöjd.

Sedan tänkte jag att en selfie tillsammans på det nya täcket kunde ju vara kul men Gunsan tänkte annat. Det blev som det blev.

Jag hade gärna sökt länkar till mönster på blomman och youtube-klipp på alla momenten för att göra det enkelt för eventuella pysselsugna men det här inlägget är skrivet med tre ynkliga pluppar på stugroutern så inlägget hade nog blivit klart i september om jag gjort det.

Ha de det gott i sommaren!

/Maria