Odling · Okategoriserade · Stugan

Om att odla med skeptisk publik

I torsdags var jag och lyssnade på husbehovsodlaren/odlingsinspiratören/bloggaren/författaren Sara Bäckmo som föreläste för närmare 200 odlingslängtande personer här i Luleå. Kan väl erkänna att jag hade mina tvivel inför kvällen, ämnet var nämligen vinterodling. Hur kan man ens tänka tanken att det kan vara möjligt att odla här i vårt snötäckta landsände på vintern? Det låter ju rubbat. Självklart kan man inte odla någonting när marken täcks av en meter vitt kallt fluff, dagarna är så korta så att man missar dagsljuset om man råkar nysa vid fel tillfälle och termometern tycks ha fastnat under -20-strecket. Det är inte heller vad vinterodling handlar om, det handlar istället om att förbereda sina sådder så att de kommer igång så fort förutsättningarna blir de rätta för dem att gro. Eftersom jag är en ständig sommarlängtande och odlingstörstande människa sög jag åt mig av Bäckmos visdom och började planera allt som ska sås fort som attan. Jag köpte några fröpåsar av Sara från hennes eget utvalda sortiment av lämpliga vinterodlingskandidater (vi hann även prata lite islandströjor medan jag fipplade med swish-appen).

På lördagen var det tidig revelj för samtliga i familjen för avfärd mot stugan och mitt lilla växthus. Det officiella skälet till stugutflykten var att taket måste skottas men jag hade en dold agenda, fröerna måste i jorden, FORT.

Det var ett skeptiskt gäng bestående av sonen, sambon, svärmor och svärmorfar som satt runt korvgrillningselden och väntade på att jag skulle påta klart. Måtte odlingsgudarna vara med mig och ge mig en tidig och rik skörd på gröna blad så att jag inte för evigt blir stämplad som knäppskallen som trodde att det gick att odla i odlingszon 6 i februari.

Hon ser allt lite pillemarisk ut på bilden, Sara Bäckmo. Anledningen är att föreläsningen föregicks av lite trubbel med belysningen. Eftersom jag är en väldigt blygsam person är det här den enda bilden som blev tagen med min mobil under kvällen.
Medan familjen skottade tak och fräste runt snön på stugtomten gick jag in i växthuset och kickade igång växthussäsongen 2019. Nu fick jag lida för att jag lämnat växthuset i ett enda kaos i höstas, det var ingen ordning på allting där inne. Två pallkragar var dock i så hyfsad ordning så det gick att strö ut lite frön. I den ena blev det blandade bladgrönsaker, som grönkål, rucola, dill, persilja mm. I den andra blev det uteslutande spenat. Sedan på med ett lager snö.
Nu är det bara att vänta och hoppas på ett lyckat resultat. Undrar när det börjar gro. April? Maj? Den som väntar på egenodlad grönkål väntar aldrig för länge.

De senaste dagarnas blida har gett mig lite att oroa mig för. Tänk om mina frön tror att det redan är dags att gro och så fryser allt ihjäl när dagarna med minusgrader radar upp sig igen. Alltid finns det något väderrelaterat att vira sina tankar runt som odlare.

Här finns det massor att läsa om vinterodling.

Ha det gott!

/Maria

Okategoriserade · Stickning · Stugan · Ull

Adlibrisgarntröjan

Adlibrisgarntröjan, adlibrisgarntröjan, säg det fort så många gånger du kan.

Du som hängt med ett tag här på bloggen kanske kommer ihåg garnet jag köpte till en tröja under mina nattliga garnshoppingseskapader på nätet. En natt för snart ett år sedan gav jag mig själv utmaningen att hitta ett så billigt ullgarn som möjligt till en tröja. Valet föll på ett sockgarn från Adlibris. Du kan läsa mer om det här.

Under våren stickade jag på som bara den tills jag blev rent tokless på att sticka mosstickning, det är ju ett så bakvänt sticksätt, man måste ställa om sig i huvudet och tänka helt tvärtom mot för hur man tänker när man stickar resårstickning och det känns som att man gör fel hela tiden. Efter att stickningen fått ligga till sig under sommaren tog jag tag i uppgiften igen och stickade klart alla delarna. Då stötte jag på nästa stora utmaning, att sy ihop alla delar till en hel tröja. Hujedamig så tråkigt och hur gör man för att det ska bli snyggt? Jag fick googla för att lära mig den konsten.

Tröjan har varit klar ett bra tag och jag har hunnit använda den på jobbet några gånger. Den passar som den ska, jag gillar färgen och den är varm och ostickig. Jag är nästan helt nöjd med den. Det enda lilla jag skulle kunna klaga på är att det inte var någon smart idé att sticka 3/4-ärmar på en ylletröja. Själva vitsen med att sticka en ylletröja är ju att den ska vara varm, då är det ju synd att exkludera sina underarmar från det varma och mysiga. Jag frös som attan om underarmarna när vi fotade tröjan i stugan under den gångna helgen.

Nu återstår att se hur garnet håller formen och hur det noppar sig mm.

Tur att jag lilla Gunvor att värma mig på när jag nu stickat en tröja med för korta ärmar.
Stugan 12/1 2019. Inte så mycket snö ännu. Januarisolen får kämpa för att nå över berget och trätopparna på andra sidan älven. -2 grader ute men -6 grader i stugan. Än får vi vänta på den första riktiga stughelgen ett tag.

Ha en fin vecka!

/Maria

Livet · Okategoriserade · Stugan

Årets näst sista dag

Halloj du som fortfarande orkar klicka in dig här på bloggen trots att uppdateringarna har lyst med sin frånvaro. Jag har pysslat en hel del men inte haft ork/inspiration att dokumentera dem. Det kommer dokumentation nu allt eftersom kan jag lova. Nu är jag mitt i ett härligt jullov med massor av tid att göra allt jag vill.

Idag är det alltså årets näst sista dag och vi fick tillfälle att blicka framåt mot kommande vår och sommar när vi var och tittade till stugan. Där var det kallt, vitt och alldeles underbart vackert. Vad jag längtar efter längre dagar och att sitta på stugbron med en kopp rykande kaffe och en värmande vårsol på näsan.

Naturen är verkligen en fantastisk konstnär. Runt hela stugan hade stora sjok av rimfrost bildats. Kolla in frostkristallen i min hand, helt enormt stor.

Gott nytt år!

Maria

Okategoriserade

Min webbutik är öppen igen. (Hurra!)

Ibland måste man helt enkelt bestämma sig. Jag har funderat till och från under hösten hur jag ska göra med min webbutik Astrids magasin. Den har legat i malpåse ett tag för att jag helt enkelt inte haft ork och inspiration att driva den. Ska jag lägga ner den en gång för alla eller ska jag dra igång hela maskineriet igen? I början av den här veckan tänkte jag att det ju är lika bra att köra på och att den här helgen skulle bli helgen då den öppnar igen. Idag har jag suttit vid datorn och dammat  och fejat, uppdaterat betalningsvillkor och leveransvillkor, tagit bort produkter som inte ska vara kvar och lagt till lite nytt. Nu ska det bara finnas produkter som jag själv gjort. Under dagen lade jag in en massa nyckelband som jag sytt under hösten. 

Har planer på att göra en tutorial på dessa nyckelband så småningom och kanske sälja materialpaket till dem. De är ju lite roligare och snyggare än vanliga reklamband eller…

Ha det gott!

Maria

Okategoriserade

Nu kör vi jul 2018

Min vana trogen har jag även den här hösten gått i något slags mentalt ide, mörkret gör mig helt off. Pysslandet sträcker sig till stickning i fåtöljen mellan tupplurarna. Julpyntandet brukar det därför bli lite si och så med.  I helgen trillade det dock in en ordentlig portion inspiration när jag hittade två påsar pumlor (jo, jag vet att det heter julgranskulor i större delen av Sverige) på Röda korset.  De skulle bli en krans inspirerad av bilder jag sett på Pinterest i flera år, nu skulle jag också göra en.

Att döma av instruktionerna på nätet var det ”bara” att trä på pumlorna på en hyfsat grov ståltråd sätta ihop och kransen är klar. Nej, inte för mig, krånglar jag till det i onödan? Varje gång jag försökte lyfta upp kransen spelade gravitationen ut sitt starkaste kort och alla kulor åkte ihop till ett enda tjorv i mitten. Jag svettades och svor och tänkte ge upp men så kom brorsdottern på besök och jag fick sluta svära och sedan ge mig den på att lyckas.

Så här gjorde jag tillslut:

Jag trädde upp alla kulor med ögla på ståltråden och fördelade dem jämt, de kulor som saknar ögla eller har en spiral som upphängningsanordning limmas sedan fast där det blivit glipor. Jag använde limpistol vilket inte var det allra bästa visade det sig, tror det funkar bättre med superlim om en inte vill sopa trasiga pynt hela julen. Jag satte ihop kransen genom att böja ståltråden i ändarna och kroka ihop. Skarven gömde jag under några kulor.

Inte jättesvårt med andra ord.

Pyssla lugnt!

/Maria

Okategoriserade

Riddari

riddarigron
Instagramaren @theknitslip har gjort något alldeles exceptionellt smart. Hon har ritat upp tröjans mönster så att man kan färglägga själv och testa sig fram till hur man vill ha sin tröja, mallen finns på järbobloggen. Eftersom vår skrivare (som alltid) saknar färg så valde jag att färglägga den i Photoshop istället. Fick ropa ner min tekniska livlina 16-åringen några gånger för att få till det men det blev bra till slut. Nu blev jag ju ännu mer sugen på att sätta igång med stickandet för att se hur det blir i verkligheten.

Järbo garn har tillsammans med stickdesigner/stickinspiratören Pia Kammeborn kickat igång en knitalong, det innebär att man stickar samma sak samtidigt som en massa andra stickare, var och en ensam på sin kammare men tillsammans på nätet via Järbos blogg, Pia Kammeborns blogg, gruppen Riddari knitalong på Facebook och Instagram. Föremålet för  denna knitalong är islandströjan Riddari i garnet Lettlopi. Jag brukar försöka stå emot dessa stickspektakel in i det längsta eftersom jag oftast redan har fler stickprojekt på gång än jag mäktar med. Den här gången har jag dock tillåtit mig själv att ge efter för frestelsen. Det har nämligen fallit sig så att jag har en gäng nystan Lettlopi liggande sedan i somras som jag köpte till en annan tröja men ändrade mig innan jag hann börja och tänkte sticka en klänning av istället. Nu har jag alltså ändrat mig igen och ska tillsammanssticka en tröja. Jag har kompletterat dessa gråa och två olika gröna garner med med ett gult garn också. Det kommer med posten på måndag. Sedan är det bara att vänta till på torsdag då det är dax att köra igång stickandet. Det ska bli riktigt kul.

Ha en fortsatt trevlig lördag!

/Maria

Okategoriserade

Lilla My och jag

Hej hopp!

Så var det onsdag igen om man är oerhört positivt lagd kan man påstå att det snart är helg. Den senaste tidens kvällar har ägnats åt en stickning som varit på min vill göra-lista länge, Lilla My-vantar. De är ju så söta.

20181010_205552.jpg
Snart tittar hon fram på mina vantar, den lilla argbiggan.

Lilla My och jag är rätt lika varandra på många sätt. Vi är båda rödhåriga (jag på artificiell väg, det måste erkännas), grönögda och med en småarg inställning till det mesta. När jag blev kallad ”den arga rödhåriga” på skolgården på jobbet kände jag en ännu starkare samhörighet med denna underbara lilla figur och blev nästa lite glad på något underligt bakvänt sätt. Man kan ju bara hoppas att man har en bråkdel av hennes karisma och älskvärdhet också.

Iallafall, vantarna. Jag stickar dem i Drops Fabel på stickor 2,5 efter ett mönster som jag hittat på Pinterest, sök bara på ”Lilla My vantar” så hittar du dem snabbt. Jag kan tyvärr inte få fatt i originalsidan till detta mönster men det funkar att spara ner fotot från Pinterest och skriva ut. Kvalitén på mönstret blir dock inte den bästa och det finns inget skrivet mönster till som anger hur man ska göra i början eller hur intagningarna i toppen ska göras, man får hitta på lite själv. Jag började med att sticka mönstret i ceriserosa garn men insåg att det inte var så listigt, mönstret var svårt att urskilja mot den gråa bottenfärgen så jag bytte rast till vit mönsterfärg istället. Gör man sig omaket att sticka ett så här pass komplicerat mönster med så tunt garn så vill man ju att resultatet av ens ansträngningar ska synas.

Jag blir alltid så osäker när jag stickar mönsterstickning. Stickar jag för hårt, eller stickar jag rent av för löst? Hur tight ska trådarna på baksidan dras? Med mera, med mera i all oändlighet. Jag blir aldrig riktigt nöjd med det jag håller på med. Jag får bara hoppas att maskorna jämnar till sig när vantarna är klara och blivit tvättade.

Fortsättning följer…

/Maria