Blommor · Hemmafix · Okategoriserade

Grönska runt husknuten

 

Jag har gått och snöat in på det här med gröna inomhusväxter alldeles nu när utomhussäsongen sjunger på sista versen. Tidigare i veckan fixade jag till en liten blomlåda som var dömd att hamna i soporna. Som tur var mellanlandade hela skrället på köksbordet på sin färd  ut ur våra liv så att jag hann se pysselpotentialen i det.

Ett omsorgsfullt dödat blomarrangemang

Men det började i vintras. Jag köpte ett litet blomarrangemang med en suckulent, en höstglöd och en palm av något slag på Blomsterlandet. Den flyttade in till en säker död i sonens rum. Den fick inte så mycket vätska där förutom möjligtvis en gång när den fick så mycket att den svämmade över och gick och blev med fuktfläckar.

Jag drog på några lager halvblank vit färg på lådan och planterade två suckulenter och en plättar på tråd som fick slingra runt ”knutarna”.

Det blev ett helt nytt hus. Nu ska det få stå någonstans där det inte är lika svår torka som i sonens rum.

/Maria

 

Återbruk · Blommor · Hemmafix

Lyktan som blev en ampel

Jag tycks ha en fäbless för att använda ljuslyktor som blomamplar. Igår gjorde jag det igen. Det är ju inte något superavancerat pyssel precis, bara att peta in en blomma där ljuset ska vara. Grejen är ju i det här fallet att öppna ögonen och se att en pryl kan ha flera användningsområden, en ljuslykta är ju bara en ljuslykta så länge man har ett ljus i den, sätter man istället en blomma i den så blir det ju en ampel istället.

Jag har en webbutik med en del heminredningsdetaljer, den ligger för tillfället i malpåse eftersom jag inte har haft tid, ork och ekonomiska möjligheter att utveckla den i den utsträckning som är nödvändig, konkurrensen är ju enorm i den branschen. Iallafall, förra vintern när jag skickade iväg en storljuslykta med posten så kom glasen i den fram till mottagaren i skärvor, jag tog glasen från en annan lykta och skickade iväg till köparen istället. Kvar här hemma har jag alltså en lykta utan glas. Men vad skulle jag göra med den? För ett par veckor sedan kom jag på idén att ge den ett nytt användningsområde som ampel och köpte en gullranka på Blomsterlandet.  Igår ”monterade” jag hela rasket.

20180902_181736.jpg20180902_181840.jpg

Nu står lyktan i hallfönstret och önskar besökare välkomna och jag är nöjd med mitt enkla och snabba pyssel, ett fint snabbfix.

Ha det bra!

/Maria

 

Blommor · En idiot i köket

En idiot i köket på återbesök hos Dr Westerlund

Sockerkaka på fat från Matteus som jag fick i 40-årspresent. Kaffekopparna har sin egen lilla historia. Långt innan jag nådde kaffedrickande ålder var jag på ett café i här i Luleå som serverade kaffet i Blå blom från Gustavsberg. Jag föll pladask för dessa skira och elegant klassiska koppar och bestämde att den dagen jag flyttade hemifrån ska de stå sådana koppar i mitt köksskåp. Lite senare gjorde jag bekantskap med Rörstrands Grön Anna. Lite mer rustik  i formen och med ett underbart mönster. Jag började svaja i min Blå blom-övertygelse.  Var jag kanske ändå inte mer rejäl Grön Anna än elegant Blå blom? Nu har jag en Blå blom-kopp (köpt på loppis i huvudstaden) och två Grön Anna (köpt i antikaffär i Boden) och en hel del andra kaffekoppar av olika modell. Varför begränsa sig? Jag väljer kaffekopp efter dagsform och tillfälle.

Få bakverk går upp mot en riktigt fluffig och saftig sockerkaka. Den är genialisk i all sin enkelhet. Man behöver egentligen inte tjorva till det med en massa olika smaksättningar men ibland kan det ändå vara lite roligt att testa något nytt. Min Dr Westerlund-pelargon har nu hämtat sig och fått nya blad efter rabarberlikörtillverkningen så nu passade det bra att skövla den igen för nya experiment i köket. Idag bjöds därmed familjen på Dr Wetsterlunds sockerkaka. Jag använde Leila Lindholms recept på saftig sockerkaka som grund och hackade ca 15 blomblad fint och blandade i kaksmeten, förövrigt bakades kakan enligt receptet.

En sak har jag funderat på när det gäller sockerkakssmet, det står ju alltid att man ska vispa ägg och socker tills det är vitt och pösigt/luftigt/fluffigt. När vet man att man vispat tillräckligt? Eftersom jag nu har en yrkesverksam bagare i hushållet så brukar jag alltid fråga om det här när jag gör sockerkaka. Så även idag. När jag tyckte att jag vispat färdigt frågade jag honom vad han tyckte och han svarade som han alltid brukar på den frågan, att jag skulle vispa lite till. Så man kan alltså tänka så att när man tycker att man vispat till lagom pösighet/luftighet/fluffighet så vispar man lite till. Solklart!

Kakan doftade ljuvligt när den kom ut ur ugnen och hade en subtil smak av citron. Den blev supergod och även den mest skeptiska av familjemedlemmar tyckte det var gott med blommor i fikabrödet. En bra dag för en köksidiot med andra ord.

/Maria

Återbruk · Blommor · Hemmafix

Mina senaste knutar

Några kvällar tidigare i veckan ägnade jag åt att titta på film och göra knutar men inte vilka random knutar som helst utan makraméknutar. Eftersom jag nu har planterat så många skott på senaste tiden så behövs det ju lite nya krukor. Ute i förrådet fyndade jag en del användbart bla en ampel som skiljts från sina kedjor. Jag tog fram en rulle bomullssnöre och träpärlor från gömmorna och började knyta en ny upphängningsanordning. Jag är inget större proffs på den här med makramé men några grundknutar har jag koll på iallafall. Jag gjorde så här:

Min kruka har tre hål. Jag klippte 6 snören som var väldigt långa, runt 5 meter skulle jag tippa. I varje hål trädde jag två snören med en knut som kallas lärkhuvud. Gör så här: vik varje snöre dubbelt så att den ena delen är ca 150 cm. Trä öglan i hålet från insidan och dra ändarna genom öglan på utsidan. Se till att de korta ändarna är i mitten. Youtubeklipp här. Det kommer att bli ett hiskeligt trassel av snören till en början men det är bara att ha tålamod och knyta, knyta,knyta,
Jag använde samma fiffiga anordning för att hålla kalvtrådarna (så heter de tydligen, trådarna man knyter runt, jag var tvungen att googla) spända som när jag vävde i bandgrind, ett bomullsband runt midjan,  trä kavltrådarna runt bandet och håll ihop med en påsklämma. Sedan görs makraméknutarna runt kalvtrådarna. Youtubeklipp här. Om man gör knutarna omväxlande från höger och vänster blir bandet platt. Jag trädde på träpärlor på kalvtrådarna med jämna mellanrum.
När man gör knutarna från samma håll varje gång snurrar sig banden av sig själv av någon outgrundlig anledning men snyggt blir det.

 

När ampeln nått önskad längd är det dags att göra en upphängningsögla. Man kan använda en metallring eller nyckelring eller knyta en ögla. När trådarna är fästa är ampeln klar.
20180816_195511.jpg
Det blev ganska fint tycker jag. Hoppas min Skvallerreva trivs i sin ampel och börjar växa.

När du fått grepp om de här makraméknutarna är det bara fantasin som sätter gränser för vad man kan göra. Hoppas jag har lyckats förklara någorlunda begripligt annars finns det massor av information och inspiration på nätet.

Ha det gott!

/Maria

Blommor · Hemmafix · Odling

Ta skott!

Nej, det här inlägget handlar inte om hur det är att vara fotbollsmålis utan om ett helt annat sorts skott, nämligen blomskott eller sticklingar som det väl egentligen heter. Jag vill minnas att när jag var liten joxades det ganska mycket med blomskott, mamma och mostrarna tog skott av varandras blommor och de första blommorna jag hade när jag flyttade hemifrån hade sitt ursprung i mammas blomkrukor. Men sedan hände något, mitt skottplockande dog ut helt tillsammans med mitt intresse för inomhusväxter. Mamma har dock fortsatt med sin skottförädling, hon driver bla en egen liten plantskola med Svärmors bandrosett som härstammar från krukorna i min mormors trappfönster.

Jag tror det var i våras eller så var det tidigare än så som jag var till blomaffären för att ersätta den blommor som inte klarat vinterns mörker, de hade i ärlighetens namn inte fått någon ärlig chans, min omsorg om dem hade nog inte varit den bästa. Bara Garderobsblomman hade drägliga livsvillkor mest för att den inte kräver någonting. När jag insåg hur dyra gröna krukväxter faktiskt är så började jag fundera på det där med sticklingsförökning. Varför gör man inte det nu för tiden? Det visade sig att man visst gör sånt, det var ju bara jag som inte gjorde det. En snabb koll på Facebook visade att det fanns många grupper där man kan köpa, byta och sälja sticklingar sinsemellan. Jag gick nyligen med i en som heter Säljes/byta köpa frö, sticklingar växter. Där trillar det in nya växter varje dag som man kan köpa för en billig peng plus porto.

Hur gör man då när man ska ta en stickling? Här kan du läsa lite om hur man ska gå till väga.

Ampelliljan gör det väldigt lätt för dig som är på sticklingsjakt. Sticklingarna hänger rätt ut och bara väntar på att bli plockade.

shelby-miller-640800-unsplash.jpg
Ampellilja heter tydligen Spiderplant på engelska. Jag fick gå igenom ganska många läskiga bilder på spindlar innan jag hittade en fin på en Ampellilja på Unsplash. Photo by Shelby Miller on Unsplash
De här skotten har stått i en mygg i köksfönstret väldigt länge. Jag tror bestämt att de förlikat sig med ett liv utan jord runt rötterna. Ampelliljorna hade utvecklat imponerande rötter. Den lila Svallerrevan är en väldigt dekorativ ampelväxt som alldeles nyligen fått sitt nya namn. Det var på tiden, det gamla kändes väldigt omodernt och helt opassande.
I en hängande ljuslykta blandade jag små skott av Ampellilja och Skvallerreva. ”Krukan” är egentligen för liten men det går så länge det går. Sedan får de väl flytta till större.
Jag köpte en fredslilja på Blomsterlandet i veckan. Även om den var ganska liten så hade den många ”tuvor” så den kan man dela till flera krukor.

Nu ska jag jobba mig vidare genom de blommor som faktiskt överlevt sommarens hetta och föröka dem så mycket som det bara går.

Och ett sista tips! Om du är vidskeplig så tacka inte för skotten du får, det ska betyda otur. Vem oturen drabbar (sticklingen? givaren? mottagaren?) har jag dock ingen aning om. Någon har även sagt att skott skall stjälas för att bli riktigt fina blommor.

Skotta lugnt!

Maria

Betonggjutning · Blommor · Livet · Stugan

Helgens aktiviteter

I fredags kastade vi oss i bilen och åkte till stugan så fort herrarna slutat jobba. Jag kan bara ännu en gång konstatera att det här är den absolut bästa på hela året. Allt växer så man nästan kan se det med blotta ögat och det finns alltid någon ny grönsak att skörda.

Bi-restaurangen blommar för fullt nu i alla möjliga färger. Än väntar jag med stor förväntan på att solrosorna ska blomma. (Gunsan tar skydd bakom de höga blommorna för det spelas fotboll på gården och det är ju bara för läskigt.)
20180725_180950.jpg
Växthuset liknar mer och mer en djungel. Gurkorna växer bra men tomaterna låter vänta på sig.

På lördagsmorgonen steg jag upp tidigt för att kicka igång ett nytt pysselprojekt. Det ska bli en tavla så småningom men först måste jag gjuta massor med bokstäver. Gjutformen i silikon kommer från Panduro.

Eftersom det är mycket väntetid när man gjuter och för att motstå lusten att gå och peta i betonggjutningen så plockade jag fram ett bandvävningskit från Stoorstålka  och satte igång att väva. Jag beställde det förra sommaren men har inte riktigt haft modet att sätta igång. Nu kändes det som en bra dag att  göra det, som jag skrev förra veckan helgmorgnar är ju perfekta för att lära sig något nytt.

Bandvävningskitet innehåller allt man behöver för att väva ett band. Bandgrinden är förberedd med trådar så det är bara att sätta igång. Utförliga instruktioner medföljer.

 

Jag knöt fast bandvävningen i en av stolparna på paviljongen (jag visste väl att den där paviljongen var ett bra köp som jag skulle ha stor nytta av) och satte igång. Tanken var att jag skulle använda bandet till någon form av smycke men det blev så ojämnt så det får nog bli något som man ser på lite avstånd och inte synar så noga.

Vi avslutade stughelgen med våffellunch med sylt av egna jordgubbar. Det är baske mig det godaste som finns!

/Maria

 

Blommor · En idiot i köket · Hemmafix · Okategoriserade

En idiot i köket bjuder på Dr Westerlunds rabarberlikör

Ännu en stekhet dag i konungariket Sverige. Idag struntade  jag högaktningsfullt  i det och höll mig antingen inne eller i skuggan. Jag börjar bli lite less på värmen. *viskar*

Jag passade på att stöka lite i köket, det blev likör.

Egentligen vet jag väl inte om någon Doktor Westerlund någonsin har gjort rabarberlikör och om hen i sådana fall gjorde som jag har gjort här. Namnet på det här receptet härrör istället från en av ingredienserna. I min likör använde jag:

Ett gäng späda rabarberstjälkar. Enligt recept jag läst på nätet så ska man ta stjälkar med mycket rosa på för att få en mer rosafärgad dryck. Det gjorde inte jag. Det bara blev så.

Sedan kommer vi till den där Dr Westerlund. Dr Westerlunds hälsoblomma är en doftpelargon som sägs vara bra för välmåendet. Den ska tydligen även ge god citrussmak till tex sockerkaka mm. Jag tog så många blad jag vågade utan att blomman skulle bli alldeles naken.

Rabarbern kubbade jag upp i småbitar och petade ner i en flaska med vid öppning tillsammans blombladen. Jisses vad jag pillade och petade och joxade och svor för att få bladen så där fint mot kanterna. Sist hällde jag över en kvarting Kronvodka.

Allt detta gjorde jag i slutet på Maj och flaskan har sedan dess stått bortglömd i skrubben under trappan och gottat till sig. Idag tog jag fram den och silade bort rabarber och blomblad och blandade i socker. Här gäller det att smaka sig fram så att man till sist balanserar på gränsen mellan att den inte smakar  för mycket vodka men att den inte heller blir för sötsliskig. För min likör gick den magiska gränsen vid 1,5 dl socker.

Den ser ut som alldeles för svag rabarbersaft men den smakar ljuvligt somrigt. Nästa år blir det större laddning det är ett som är säkert.

/Maria