Nyårslöften är till för att brytas. Det är sedan gammalt. Jag har hittills inte lyckats hålla ett enda nyårslöfte i hela mitt liv. Tills nu!

Inför förra nyåret kände jag att jag gett mig själv alldeles för lite tid vid symaskinen under det gångna året, jag köpte tyg i samma takt som jag alltid gjort (dvs förbaskat ofta och mycket) men det blev aldrig någonting av dem förutom hyllvärmare i mitt överfulla pysselrum. Så för att ”tvingas” sy mer bestämde jag att jag inte fick köpa några färdiga kläder till mig själv på ett år. Allt nytt i min garderob skulle vara tillverkat av mina två små knubbiga händer. Jag gjorde vissa undantag dock: jeans och behåar (pga för tjorvigt) och svarta linnen ( pga tråkiga att sy). Jag har hållit mitt nyårslöfte så till vida att jag inte köpt några andra plagg än några uppsättningar av undantagen. Den andra delen var svårare att hålla, det har tyvärr inte blivit något sytt i klädväg till mig själv trots mitt självpåtagna sömnadstvång. Jag har inte behövt gå naken för det, det finns att ta av, inget att oroas för. Så, det här året ska jag återanvända förra årets nyårslöfte och  satsa på att fullfölja även den andra delen av det. Några plagg ska jag väl ändå få ihop kan jag tycka. Jag har köpt lite mönster på snygga och användbara plagg och tyg finns det ju i överflöd så det är bara att köra på.

Att tillverka sina kläder själv är ju en slags trestegsraket av lycka och självkänsloboost:

1. Lyckan när man hittar något fint tyg och får ta hem det i en kulört Ohlssons-påse.
2. Det är ju roligt att sy, svårt att komma igång  helt tydligt men roligt när man kommit in i ett flow och allt bara flyter på (tills undertråden tar slut när man har 3,5 cm kvar av sista sömmen, händer alltid, ALLTID).
3. Känslan när någon tycker att det man har på sig är snyggt och man får berätta att man sytt plagget själv. Lycka och lite genans i en härlig känslosoppa.

Det går inte att uppnå dessa känslor med ett köpt plagg. Inte i samma grad iallafall.

Sedan finns det ju nyårslöften som man drar till med lite slentrianmässigt bara för att man alltid har gjort det. Ni vet, mindre socker, mera grönt, mer motion och frisk luft, försöka höja lägstanivån på stöket hemma osv osv i all oändlighet, amen. Man tar inte sådana nyårslöften så allvarligt utan tar första bästa tillfälle att bryta det. Som pysslare och därmed också pysselmaterialshoarder är det lätt hänt att man av gammal vana även slänger in ett löfte om köpstopp på pysselmaterial i nyårslöftestombolan på nyårsnatten. Och joo, nog slogs jag väl av den tanken även i år. Idag tog jag bussen till stan för att kolla utbudet och proviantera på pysselaffären och tygaffären. Före 11 var jag klar med påsen full med nytt härligt pysselmaterial. Så snabbt bryter man ett nyårslöfte. Jag hade förmodligen kunnat göra det ännu snabbare men butikerna var ju stängda igår. Fort var det gjort! Ett år till nästa gång, bättre lycka då. Eller inte, hoppas jag.

Ha det gott!

/Maria