Återbruk · Sömnad

Hej från väskfabriken

Jag har definitivt hamnat i ett väsksömnadsstim. De senaste väskorna är sydda av en superfin loppisgardin från 70-talet och mina gamla sällan eller aldrig använda mockabyxor från 90-talet.

Det bästa av två årtionden. En härligt stormönstrad gardinkappa med fransar och ett par (endast på 90-talet) tokfräsiga mockabrallor med snörning.

Gardinen räckte precis till två väskor så då fick det bli två väskor helt enkelt. Av mockabrallorna gjorde jag botten, axelremmar och det obligatoriska A:et på baksidan.

Väskorna har ett mörkgrått foder med en dragkedjeförsedd ficka.

De här väskorna fick namnet Brunhildes trädgård. Jag tycker så mycket om tyget så jag tog den ena till min. Den andra kommer ut i webbutiken snart.

Det är så roligt att sy dessa väskor. Medan jag syr en kommer jag på materialkombos till minst fyra till så väsksömnaden lär inte avta på ett tag ännu.

Ha det gott!

/Maria

Okategoriserade · Stickning · Stugan · Ull

Adlibrisgarntröjan

Adlibrisgarntröjan, adlibrisgarntröjan, säg det fort så många gånger du kan.

Du som hängt med ett tag här på bloggen kanske kommer ihåg garnet jag köpte till en tröja under mina nattliga garnshoppingseskapader på nätet. En natt för snart ett år sedan gav jag mig själv utmaningen att hitta ett så billigt ullgarn som möjligt till en tröja. Valet föll på ett sockgarn från Adlibris. Du kan läsa mer om det här.

Under våren stickade jag på som bara den tills jag blev rent tokless på att sticka mosstickning, det är ju ett så bakvänt sticksätt, man måste ställa om sig i huvudet och tänka helt tvärtom mot för hur man tänker när man stickar resårstickning och det känns som att man gör fel hela tiden. Efter att stickningen fått ligga till sig under sommaren tog jag tag i uppgiften igen och stickade klart alla delarna. Då stötte jag på nästa stora utmaning, att sy ihop alla delar till en hel tröja. Hujedamig så tråkigt och hur gör man för att det ska bli snyggt? Jag fick googla för att lära mig den konsten.

Tröjan har varit klar ett bra tag och jag har hunnit använda den på jobbet några gånger. Den passar som den ska, jag gillar färgen och den är varm och ostickig. Jag är nästan helt nöjd med den. Det enda lilla jag skulle kunna klaga på är att det inte var någon smart idé att sticka 3/4-ärmar på en ylletröja. Själva vitsen med att sticka en ylletröja är ju att den ska vara varm, då är det ju synd att exkludera sina underarmar från det varma och mysiga. Jag frös som attan om underarmarna när vi fotade tröjan i stugan under den gångna helgen.

Nu återstår att se hur garnet håller formen och hur det noppar sig mm.

Tur att jag lilla Gunvor att värma mig på när jag nu stickat en tröja med för korta ärmar.
Stugan 12/1 2019. Inte så mycket snö ännu. Januarisolen får kämpa för att nå över berget och trätopparna på andra sidan älven. -2 grader ute men -6 grader i stugan. Än får vi vänta på den första riktiga stughelgen ett tag.

Ha en fin vecka!

/Maria

Återbruk · Sömnad

Fyrverkeri över staden

Jag har sytt en del väskor på senaste tiden. Det är så roligt att bestämma hur de ska se ut. Jag kör med samma modell på alla men de blir så olika beroende på vilket tyg jag väljer och hur jag komponerar ihop dem tillsammans med band, spetsar och kanske något second hand-fynd. Den här väskan som blev klar för ett tag sedan fick namnet Fyrverkeri över staden för att den gröna virkade spetsduken och de broderade blommorna (jepp, samma mille fleur och franska knutar som jag använt till knapptavlan) ser ut som som ett fyrverkeri ovanför tyget med ståtliga byggnader.

Väskan är till största delen sydd i gamla jeans, tyget med husen är en restbit efter ett annat sömnadsprojekt, den gröna duken är ett loppisfynd och axelremmarna är restbitar från möbelproduktion som jag lyckats lägga vantarna på för en liten peng. Fodret är ett knallcerise påslakan från IKEA och dragkedjan till innerfickan har tidigare tjänstgjort i något klädesplagg. Tråden är köpt från en utförsäljning av en nedlagd tygaffär. Det mesta är alltså återvunnet på något sätt.
A:et på den här väskan är en bit jeanstyg av ljusare och tunnare slag.

Eftersom jag inte lyckas förbruka väskor i samma takt som jag syr dem hur mycket jag än skulle vilja så tänkte jag att en del av dem får läggas ut till försäljning i min webbutik så småningom.

Jag har även planer på att göra en steg-för-steg-beskrivning för hur jag syr alla momenten om någon skulle känna sig inspirerad att sy sin egen.

Ha det gott!

/Maria

Hemmafix · Livet

Det här med att städa och hata varje minut

Jag tycker verkligen inte om att städa. Jag tycker det är så vedervärdigt tråkigt så jag hellre står ut med ett hem i totalt kaos. Så är det alla dagar på året förutom sista dagen innan jag ska börja jobba igen efter en längre ledighet. Som idag eller det började väl snarare igår. Jag upptäckte en ny serie på Netflix, Konsten att städa med Mari Kondo. Jag har hört talas om hennes städmetod tidigare och avfärdat den som icke Maria-kompatibelt mumbojumbo (men säg den städmetod som är Maria-kompatibel förutom att slänga allt samlat jox och börja om från början). Den verkar så stökig när man ska riva ut hela garderoben/ joxskåpet och sedan plocka in allt igen ett och ett efter att man frågat sig själv om man blir lycklig av föremålet, ”does it spark joy?” Jag behöver kunna sluta mitt i städet och ta upp det ett halvår senare utan att det kaosar till hushållet ännu mer.

Iallafall, jag tittade på ett par avsnitt av programmet mest för att njuta av att det finns människor med ännu mindre koll på sina prylar än jag, det finns en tillfredsställelse i det också. Men då var det ju det där med att det var i slutet på en lång ledighet och plötsligt slog någon slags städlusta till. Och jag gjorde det, jag rev med stor iver ut hela garderoben och sorterade in allt igen i tur och ordning. Det där med att sparka joy hoppade jag dock över, det kändes lite väl flummigt att känna in varje plagg och tacka de som fick gå vidare från min garderob till ett annat liv men jag kan meddela att strumpor som inte sett sin maka på mycket länge hittade tillbaka till sin själs älskade och det visade sig att jag har marinblåa strumpbyxor så det räcker för resten av livet. Och sjalar, jisses, vem har köpt alla dem?

Sjalar i prydliga rader, när jag känner att jag har riktigt mycket inspiration ska jag nog lägga dem i färgskala.
Tur en inte har så välfylld garderob när den ska städas om man helst inte vill. Det visade sig när jag bläddrade bland det som hängde på galgarna att Oskars dopklänning fortfarande hängde kvar där i ett hörn. I September var det 16 år sedan han döptes så jag tror inte den passar mer. Dessutom hade jag ett överflöd av svarta, svartvita och svartbeigea klänningar. De är bra att ha allihopa.

Idag har jag fortsatt städa och plocka men nu efter min egen plockåkaffe-metod. Det går ut på att man plockar lite här och lite där och när man blir less så dricker man kaffe som en ursäkt att få sitta ner. När man städat en hel dag har man mest bara flyttat runt en massa prylar och det finns inga tecken på att någon som helst hushållshygiensk verksamhet ägt rum men det spelar egentligen ingen roll för jag vet att jag har städat och det kan jag leva på länge. Och jisses vad kaffe jag konsumerat.

Imorgon börjar jag alltså jobba igen efter jullovet. Det är med lite extra pirr i magen som jag går och lägger mig ikväll för imorgon börjar jag på ett nytt jobb.

/Maria

Återbruk · Broderi

Knapptavlan

Då har jag äntligen gjort det allra sista på knapptavlan. Jag har visat lite av arbetsprocessen på Instagram. (Jag är helt hopplös på att få saker helt klara, lämnar alltid det allra sista lilla momentet till en annan gång. Men jag övar på att inte göra så mer, bara att borra ner skallen och göra färdigt på en gång.)

Iallafall, det började med att jag beställde sybågar från Adlibris för att de kan vara ”bra att ha”. De var billiga men verkar tyvärr inte finnas kvar nu.

Man kan ju välja att sluta pynta i tid, innan det blir för mycket. Jag valde att passera den gränsen med råge.

Så här gjorde jag:

Jag använde:

Syring, bakgrundstyg, knappar, vit sytråd, vitt pärlgarn, spetstyg, lakansväv, limpistol.

  1. Jag började med att sy små vita knappar från knapplådan i formen av ett hjärta. Det är klokt att göra en mall av papper att rita av på tyget först annars är det lätt att tappa orienteringen i sin knappsömnadsiver.
  2. Sedan tänkte jag att jag var klar men att det nog skulle vara fint med ett broderat litet hjärta i knapphjärtat. Det fick bli ett litet hjärta i kedjestygn. Hur du gör dem kan du se här.
  3. Kanske skulle det vara fint med lite spetstyg där till höger för att få lite balans i tavlan. Efter lite grävande i tyglagret hittade jag en fin bit spetsgardin som jag nästlade fast. Jag fyllde ut med lite mer blad med förstygn. Se hur du gör dem här.
  4. Det var ju kul att brodera fritt. Kanske skulle det passa med en liten blomranka i hjärtat. Jag sydde stjälken med förstygn, blommorna och bladen med mille fleur-stygn och plupparna/knopparna/bären med franska knutar.
  5. Nu blev det ju massor med jox till höger på tavlan, snacka om obalans och vore det inte trevligt med lite tredimensionell effekt. Efter lite googlande hittade jag ett tips på snabba blommor som bara kräver lite tyg, en limpistol och värmetåliga fingertoppar. Jag använde lite av bakgrundstyget, spetstyg och vit lakansväv.
  6. Efter lite mer blomrankor och signatur längst ner målade jag syringen med lite vit färg. Sist av allt limmade jag fast tyget som stack ut på baksidan i syringen och klippte bort överflödigt tyg.

Klart!

Trevlig helg!

/Maria

Stickning

Lilla My i egen hög person

Lilla My-vantarna som jag började med i höstas har legat färdiga ett tag nu. Jaa, till och med färdiga på riktigt med alla trådar fästa, tvättade och blockade. De gånger tanken på att jag ska fota dem för att visa här har dykt upp har dock inte sammanfallit med att det råkar var bra fotoljus ute, inte förrän idag. (Den här årstiden är verkligen rena plågan om man vill ta bra bilder i dagsljus, är man dessutom en medioker hobbyfotograf med heltidsjobb så måste man i princip ta semester för att pricka in rätta ljuset under dagens få ljusa timmar. Vilken tur då att jag har semester idag så att det äntligen blev av.) Jag har skrivit om de här vantarna tidigare här.

Nåja, här är de iallafall, Lilla My-vantarna:

Så här blev de till slut. Jag stickade mina i ett tunt sockgarn, Fabel från Garnstudio om jag inte minns alldeles galet i mellagrått, vitt och cerise. Tanken var att de skulle vara gråa med möster i cerise men när jag stickat första mudden insåg jag att det skulle vara slöseri med tid eftersom kontrasten mellan garnfärgerna var för liten och motivet skulle synas så dåligt. Jag valde att fortsätta med vitt men var för lat för att börja om helt från början, därför fick mönstret olika färger. En effekt av att jag valde ljust mönster på mörk botten istället för tvärtom är att det ser ut som att Lilla My tittar år andra hållet och kanske ser hon lite mer illmarig ut jämfört med mönstret, men det har ju mindre betydelse.
Eftersom det inte finns någon beskrivning till vantarna utan bara ett mönsterdiagram (Sök på Pinterest) så får man hitta på lite själv. Jag valde att börja mudden med att sticka ett varv avigt, 2 varv rät och ett varv avigt innan jag började med mönsterstickningen, sedan lade jag in ett avigt varv mellan de vertikala strecken och hjärtana också. Vad man tycker denna lilla designutflykt kan man ju analysera om man inte har viktigare saker för sig.
Egentligen tycker jag inte om att sticka så här flippade mönster med en massa flotteringar på insidan som kräver en massa bindande av trådar, har inte kommit på hur jag ska göra det på ett smidigt sätt ännu utan för många svordomar.
Enligt mönstret ska det var hjärtan på tummen också men jag var så urbota less på att sticka dessa hjärtan efter att ha stickat en miljon av dem så jag gjorde tummen randig istället, det funkar det också.

Sådärja, nu är de fotade och dokumenterade så nu kan jag äntligen börja använda dem. Jag är ändå vansinnigt nöjd med dem måste jag erkänna.

God fortsättning på 2019!

/Maria

Livet · Okategoriserade · Stugan

Årets näst sista dag

Halloj du som fortfarande orkar klicka in dig här på bloggen trots att uppdateringarna har lyst med sin frånvaro. Jag har pysslat en hel del men inte haft ork/inspiration att dokumentera dem. Det kommer dokumentation nu allt eftersom kan jag lova. Nu är jag mitt i ett härligt jullov med massor av tid att göra allt jag vill.

Idag är det alltså årets näst sista dag och vi fick tillfälle att blicka framåt mot kommande vår och sommar när vi var och tittade till stugan. Där var det kallt, vitt och alldeles underbart vackert. Vad jag längtar efter längre dagar och att sitta på stugbron med en kopp rykande kaffe och en värmande vårsol på näsan.

Naturen är verkligen en fantastisk konstnär. Runt hela stugan hade stora sjok av rimfrost bildats. Kolla in frostkristallen i min hand, helt enormt stor.

Gott nytt år!

Maria