Livet

IKEA-lördag

Att bo i Luleå och åka till Ikea kräver lite planering. Det är inget man gör efter jobbet en onsdagskväll för att man behöver nya glödlampor eller något sånt. Vi har 14 mil enkel väg till närmsta Ikea-varuhus som finns i Haparanda. Man får helt enkelt vara beredd på att vika en heldag för sitt besök till det blå möbelpalatset. Planeringen består i att skaffa hundvakt, ställa väckarklockan (inte jättenödvändigt men vill man hinna hem innan det är nattsvart ute så bör man komma upp i tid, den här tiden på året är det mörkt redan kl 16.00) och koka kaffe till termosmuggen (jättenödvändigt!). Den här tiden på året bör man även ha lite koll på väderläget, det är inte på en snorhal E4 man vill spendera sitt liv eller möta sin död, det är inga värmeljus eller servetter i världen värd. Det är sannerligen som att bege sig ut på expedition. Nu kanske jag raljerar lite om jag ska vara helt ärlig…

Vi brukar ta en tur till Haparanda ett par gånger om året, man får samla ihop till en lista med saker man behöver och åka iväg och riva av den tillsammans med en tallrik kyckling med pommes och bea till Ikea family-pris.

Jag har egentligen lite svårt för ikeavaruhus. De är ju utformade så att man ska fösas runt efter en bestämd bana av de som går bakom en samtidigt som man föser de som går framför sig framåt i maklig takt (gud nåde den som försöker gå motströms, jag har testat och har aldrig känt mig så illa omtyckt). I skocken som föses runt i haparanda-varuhuset pratas det svenska, finska, norska, ryska mm och alla diskuterar vi samma saker med våra shoppingsällskap, hur många förpackningar 2,5 literspåsar med ziplock kommer vi att göra av med tills vi åker hit nästa gång? Har vi inte plats för den där nya hyllan någonstans? Den är ju så snygg och titta va billig den är! Och hur var det med värmeljusen? Har vi mycket kvar sedan förra turen?

Men även jag följer banan som det lydiga köpsugna får jag är och finns det ju så mycket bra saker som man faktiskt behöver. Idag gick tex Fredriks önskan om en bestickskorg äntligen i uppfyllelse.

Sedan brukar man ju få med sig en hel del prylar som kan sorteras in i kategorin ”saker jag inte visste att jag behövde förrän jag såg dem”. De är oftast roligast, här är mina fynd från idag:

vinterfest
Vinterfest kopp med fat. Jag har kaffekoppar så det räcker en livstid redan men den här var så perfekt. Det är väl egentligen en tekopp men jag gillar morgonkaffet i stora baljor.
ljusfat
Samverka ljusfat köpte jag för att jag såg två blommande mårbackapelargoner i lerkruka i strålande vårsol i den för min inre syn. Men visst, det kanske får agera ljusfat också, vi får väl se.
svampar
Vinterfest julgransdekorationer i form av svampar. Söta men på inget sätt nödvändiga. När jag skulle länka till dem här såg jag att jag pyntat 99 kronor för ett 3-pack. Det såg jag inte i affären, nu kändes de ännu mindre nödvändiga. Men söta.

Som traditionen säger blev det även ett besök på Iittala outlet. Där blev det fina plåtburkar för 99 kr/styck  och en ny muminmugg till samlingen.

taika
Taika plåtburkar.
djupsnö
Muggen Djupsnö. Inget triggar igång mitt habegär som de två små orden LIMITED EDITION.

Eftersom barnet var med (han har börjat övningsköra och tyckte att nästan 30 mil bakom ratten kunde vara värt ett par timmars fösning i flock på Ikea) blev det en sväng på Candy world också. Vad jag köpte där tänker jag inte avslöja här, jag håller som bäst på att äta upp bevismaterialet.

Ha en fortsatt trevlig helg!

/Maria

Papperspyssel

Himmelins höjder!

Senast när jag var på Dollarstore hittade jag så fina färgglada sugrör av papper för 10 kronor /förpackning. Prickigt och randigt i allsköns färger kan man ju inte låta bli så jag fick där i affären snabbt gå igenom min mentala vill göra-lista på jakt på ett pyssel som kräver just snygga sugrör. Vilken tur då att jag bara veckan innan sett en finfin instruktion på himmelis signerad Silverödlan som gästade bloggen Pysselbolaget.

Väl hemma igen plockade jag fram lite träpärlor en metallring och småsnuttar av bomullsgarn i lite roliga färger och satte igång med himmelibygget. Kuberna är gjorda rakt av efter beskrivningen. De var snabbt och lätt gjort. Sugrören klipptes först till bitar på ca 6 cm och jag jag använde mig av en tunn virknål för att dra garnet igenom sugrören eftersom jag inte kunde hitta min jättelånga nål som ska befinna sig någonstans i kaoset jag kallar för mitt pysselrum. När jag skulle göra de mer avlånga formerna krävdes lite mer tankeverksamhet eftersom de fyra längre bitarna (ca 12,5 cm) helst skulle komma på rätt plats.

Tofsarna gjorde jag genom att snurra bomullsgarnet runt mobiltelefonen (man tager vad man haver) en massa varv till lagom tjocklek, knöt snöre runt och klippte upp öglorna. Är det in förargligt och rätt typiskt ändå att man får en massa meddelanden och notiser precis när mobilen befinner sig omsurrad av 20 varv bomullsgarn? Min mobil som annars alltid är tämligen tyst.

Sist monterar man hela alltihopet, hänger upp sin nygjorda himmeli på en bra plats och njuter av sitt verk.

/Maria

Livet

Det blev vår, sommar, höst och vinter…

Det är nästan exakt sex månader sedan senaste blogginlägget. Då var det grönskande vår nu ligger vår del av landet under ett tunt snötäcke. Kaffet och stickningen är ständigt med oavsett årstid. 

Många årstider har passerat sedan jag bloggade senast. Så det kan bli när man inte ser upp! Det har varit ett intressant halvår som gått sedan sist. Speciellt på, eller kanske på grund av min jobbsituation. I våras jobbade jag på en förskoleavdelning till största delen bemannad av människor som bara upplevt blott en enda egen födelsedag. Jag som bara jobbat på fritids och i förskoleklass sedan utbildningen lärde mig enormt mycket av att byta jobb och se en annan del av yrket förskollärare. Dessvärre visade det sig att mina axlar och min rygg inte fixade alla lyft och allt bärande, så hur mysigt det än var att måla fingerfärg och vila middag så blev jag tvungen att ta beslutet att inte fortsätta där. När jag gick på semester dagen före midsommarafton visste jag inte var och när min nästa arbetsdag skulle göras och jag cyklade hem från jobbet med en konstigt pirrande känsla i kroppen. Lite som att hänga i en fallskärm och hålla en sax runt linorna.

I nästan nio veckor hängde jag och dinglade i den där mentala fallskärmen innan jag hittade ett bra ställe att landa på och jag tog mark på en mycket välkänd plats, på skolan där jag jobbat i sju år men slutade på innan förra julen, samma skola som jag gjort sex år som elev och sju år som mamma på. Och, plötsligt var jag mellanstadielärare! På tal om att lära sig mycket nytt på jobbet varje dag. Jisses!

Sommaren var av den helt fantastiska sorten. Inget gör en så kreativ och pysselsugen som ett lov utan förutbestämt stoppdatum. Jag har joxat med allt möjligt. Stugan har fyllts med ull, sidenmålningsattiraljer, akvarellblock mm mm. Jag har till och med (inte utan svordomar och tårar ska erkännas) snickrat ihop en ”egendesignad” möbel. I vanlig ordning har jag påbörjat betydligt fler pysselprojekt än jag slutfört. Konstigt det där. Jag ska visa lite bilder på vad jag lyckats åstadkomma här i bloggen så småningom.

Tack för nu och på återseende snart igen!

/Maria

 

Odling

Jag odlar mina egna gurkor

Någon gång i februari, vet inte exakt när för jag har slarvat bort min odlingskalender, sådde jag några gurkfrön i största hemlighet. Anledningen till att jag var så rysligt hemlig om det var för att det på 99,9% av alla odlingsbloggar och andra odlingsrelaterade sidor på nätet stod att det var alldeles för tidigt att så gurka. Att ens komma på tanken var lika tossigt som att starta vingård i Muodoslompolo (för övrigt en otroligt vacker by i Tornedalen som jag har att tacka för min existens men dess läge passar sig icket för vinodling). Det fanns dock en odlingsblogg som gick helt emot nejsägarströmmen, nämligen Farbror Grön. Farbror Grön startar nämligen sitt gurkodlande knastidigt för att kunna skörda egen gurka långt innan gurkodlarmedelsvensson kan göra det samma. Min odlingslängtan var så stor där i februari så jag bestämde mig för att testa jag också. Bära eller brista, våga och vinn, friskt vågat hälften vunnet och hela den biten.

Jag köpte en påse krukgurka Baby från Nelson garden och bestämde mig för att jag skulle ha två plantor. Fler har jag inte plats för helt enkelt och det är ju bara ett experiment. Sedan öppnade jag fröpåsen och såg att den innehöll fem frön. Det var då Marias odlings(o)logik slog till med full kraft. Så här gick mina tankar i min hjärnas trassliga ledningar: – Om jag bara sätter två från så kanske bara ett gror och då har jag bara en planta och det blir ju för lite så jag sätter tre frön. Meeen, då är det ju bara två frön kvar i påsen och det är ju inget att spara på, jag petar ner alla fem. Troligtvis kommer inte alla frön gro iallafall och skulle de göra det så kan jag ju alltid ge bort någon.

Japp, jag sådde alla fem och japp, det blev jackpot, alla fem grodde, vem kunde ha trott något annat. Och det där med att ge bort satte kung vinter minsann stopp för. Först var det för kallt för att frakta känsliga gurkplantor ens till närmsta släkting och när det sedan var möjligt rent temperaturmässigt så hade alla gurkplantor med råge passerat 1-metersstrecket och trasslat in sig i gardinstänger, gardiner och varandra. Summan av kardemumman är att jag nu härbärgerar fem praktfulla gurkplantor och nog fick de plats till slut. Det handlar ju bara om prioriteringar (hej hej monstera, hoppas du trivs i ditt något för mörka hörn).

Skördelyckan! Jag har till dags dato skördat sju ljuvligt goda små gurkor och många fler är på gång. Man måste bara vara väldigt noga med vattningen, det verkar som att inomhusodlade gurkor är betydligt mer kräsna än de växthusodlade. Man blir hårt bestraffad om man missar en vattning, en planta vek ihop sig och gick av i ren protest när vi åkte till stugan över en natt och jag inte kom med frukostvattningen kl 07.00. (Tror nog att det egentligen har att göra med att de står i lite för små krukor.)

20190427_162755-1.jpg

I fönstret i mitt syrum har jag tre plantor. Där ligger solen på precis hela dagen och rummet brukar bli allt för varmt under vår, sommar och höst men bladen täcker bort mycket av det vassa solljuset. När jag senast satt där inne och sydde kom jag på mig själv flera gånger med att bara sitta och titta på bladverket och drömma mig framåt i tiden när växthuset prunkar av tomat- och gurkplantor.

Det känns som en enorm lyx att vara självförsörjande på gurka redan i början på maj.

/Maria

Livet · Odling

När odlingslust blir odlingsstress

DSC_0027
Medan snöhögen bakom vardagsrumsfönstret fortfarande mäter gott och väl 1,5 meter börjar paprikaplantan bilda små knoppar. Det som händer när man sått ett frö är ren och skär magi.

Som jag säkert skrivit många gånger tidigare här i bloggen så händer det något någonstans i min lekamen så fort de sista fyrverkerierna brunnit ut på nyårsnatten (okej, det var väl kanske lite tillspetsat, så exakt funkar inte min inre klocka). Lusten att slänga ut julen fort som attan, fylla hemmet med tulpaner, ta fram utemöblerna för att sitta vrida näsan mot vårsolen med en kaffekopp i handen (gärna i stugan) och pilla med frön och jord slår till med full kraft. Man blir lika besviken varje år, en mörk  och evighetslång januari med massor med minusgrader och snöstormar som avlöser varandra ska först passera, sedan kommer en något kortare februari men inte fullt lika många minusgrader och snöstormar och kanske kanske börjar man märka av att dagarna blir något ljusare men det är fortfarande bister vinter. Därefter kommer mars, och man kan någon gång under denna månad känna av att det nog kan tänkas bli vår i år också, tecken i naturen tyder på det iallafall. Jag har försökt tygla min alltmer eskalerande odlingslust med att peta ner lite fröer av paprika och chili i januari och kanske något för tidigt sått  lite olika tomatsorter i februari. Dessutom gjorde jag ju en vintersådd enligt konstens alla regler efter att ha lyssnat på Sara Bäckmo . (Kan från mitt växthus i stugan rapportera att det i helgen inte syntes minsta lilla livstecken i dessa odlingar men jag misströstar inte jag ska nog lyckas dra upp mer spenat än vad min familj tycker är nödvändigt.) Så kommer mars och jissses! Det något slöa och lustfyllda pillande med fröer förvandlas till ett hysteriskt odlande. Vad ska jag så? Hur ska jag hinna få ner allt i jorden innan det är för sent? Sommaren är ju så kort här i norr! Räcker det med en halv miljard purjolökar eller ska jag så en miljon till? Kommer familjen att tycka lika illa om mangold i år som förra året eller ska jag chansa och så det i år igen? Och svartrot, hur har jag klarat mig utan svartrot hela livet? Och vem sjutton har sått så förbenat mycket tomat? Tomaterna måste få större krukor men var ska jag ställa alla tomatkrukor? Fönsterbrädan i vardagsrummet fylls på med allehanda grödor medan jag fortsätter odla, vattna och kruka om som en tok. Odlingslusten har förvandlats till odlingsstress. Emellanåt måste jag hejda mig, titta på mitt beteende med nyktra ögon och intala mig att allt inte måste förodlas, det kommer att bli en bra odlingssommar ändå. Det går att köpa färdiga plantor om man skulle missa att förså något. Ta det lugnt, det kommer att bli bra. Det blir det alltid…

Men vore det inte trevligt med egen färskpotatis till midsommar? Var har jag mörka hinkar? Om jag ställer dem bakom fåtöljen så kanske man inte snubblar över dem, det handlar ju bara om ett par månader innan de kan flytta ut, det är väl inte så farligt…

/Maria

Broderi · Livet · Virkning

Hej igen! …Igen.

Ja, det är ju inte första gången det blir ett sådant där oförhappandes uppehåll med inlägg här i bloggen. Och joo, jag får lika dåligt samvete varje gång det händer av någon anledning. Jag önskar att jag kunde berätta att jag gick och vann på Eurojackpot och har legat på en strand på Bali med sand mellan tårna den senaste månaden men det vore ju såklart ett jätteljug. Jag har istället jobbat och sovit, jobbat och sovit (och i ärlighetens namn kan det ha blivit någon liten tupplur på jobbet också, mitt nya arbetsplats har ju den goda smaken att praktisera lunchvila för samtliga, en av många fördelar med att jobba med människor av minsta sort). Men jag blir så lätt så övermäktigt trött nu för tiden. Surt, tråkigt och onödigt.

Iallafall, jag har pysslat och handarbetet en del trots allt, man får passa på när ork och inspiration finns och prioritera bort världsliga saker som dammsugning och vika tvätt mm. Det är främst två lite större pyssel som jag joxat med:

broderi

Ett klassiskt korsstygnsbroderi. Det var längesedan jag broderade något större och jisses, en korsstygnsbonad slänger man inte ihop i brådrasket, här är det verkligen långsamhetens lov, man hinner tänka många tankar och dricka många koppar kaffe medan man kryssar sig fram över väven. Fick ett infall för några veckor sedan och snickrade ihop ett mönster till en bonad i The folklore companys designverktyg genom att välja en egen text och en av alla de dekorativa ramar som designverktyget erbjuder. Texten jag valde var från Ronja Rövardotter: -Hit med lite farligheter! Ska berätta varför jag valde just det citatet men det känns som att det får bli ett helt annat blogginlägg. 

sensum1

När det är någon intressant sport på TV går det däremot inte att sitta hukad över ett broderi, då kan det bli väldigt fel (tro mig). För sådana tillfällen har jag ett annat handarbete på lut, nämligen en Sensum sweater som jag virkar i bomullsgarn.

sensum2

Måste erkänna att jag gör en ganska fri tolkning av beskrivningen, saker och ting blir på ett ungefär men mönstret är väldigt förlåtande, den virkas kors och tvärs på diagonalen med förkortade varv och det är andra ord helt omöjligt att se om man gjort ”fel”. När jag virkat klart den solgula tröjan förra sommaren bestämde jag att det nog fick gå lite tid innan jag börjar virka något så stort som en tröja igen, virkning är ju inte heller någon jättesnabb hantverksteknik och jag var spyless på både virkning och bomullsgarn när den var klar. Ack och ve så lätt man glömmer när något otroligt snyggt och ha-begärligt svischar förbi i instagramflödet. Bara att kroka vidare då.

Vi ses snart igen!

/Maria

Odling · Okategoriserade · Stugan

Om att odla med skeptisk publik

I torsdags var jag och lyssnade på husbehovsodlaren/odlingsinspiratören/bloggaren/författaren Sara Bäckmo som föreläste för närmare 200 odlingslängtande personer här i Luleå. Kan väl erkänna att jag hade mina tvivel inför kvällen, ämnet var nämligen vinterodling. Hur kan man ens tänka tanken att det kan vara möjligt att odla här i vårt snötäckta landsände på vintern? Det låter ju rubbat. Självklart kan man inte odla någonting när marken täcks av en meter vitt kallt fluff, dagarna är så korta så att man missar dagsljuset om man råkar nysa vid fel tillfälle och termometern tycks ha fastnat under -20-strecket. Det är inte heller vad vinterodling handlar om, det handlar istället om att förbereda sina sådder så att de kommer igång så fort förutsättningarna blir de rätta för dem att gro. Eftersom jag är en ständig sommarlängtande och odlingstörstande människa sög jag åt mig av Bäckmos visdom och började planera allt som ska sås fort som attan. Jag köpte några fröpåsar av Sara från hennes eget utvalda sortiment av lämpliga vinterodlingskandidater (vi hann även prata lite islandströjor medan jag fipplade med swish-appen).

På lördagen var det tidig revelj för samtliga i familjen för avfärd mot stugan och mitt lilla växthus. Det officiella skälet till stugutflykten var att taket måste skottas men jag hade en dold agenda, fröerna måste i jorden, FORT.

Det var ett skeptiskt gäng bestående av sonen, sambon, svärmor och svärmorfar som satt runt korvgrillningselden och väntade på att jag skulle påta klart. Måtte odlingsgudarna vara med mig och ge mig en tidig och rik skörd på gröna blad så att jag inte för evigt blir stämplad som knäppskallen som trodde att det gick att odla i odlingszon 6 i februari.

Hon ser allt lite pillemarisk ut på bilden, Sara Bäckmo. Anledningen är att föreläsningen föregicks av lite trubbel med belysningen. Eftersom jag är en väldigt blygsam person är det här den enda bilden som blev tagen med min mobil under kvällen.
Medan familjen skottade tak och fräste runt snön på stugtomten gick jag in i växthuset och kickade igång växthussäsongen 2019. Nu fick jag lida för att jag lämnat växthuset i ett enda kaos i höstas, det var ingen ordning på allting där inne. Två pallkragar var dock i så hyfsad ordning så det gick att strö ut lite frön. I den ena blev det blandade bladgrönsaker, som grönkål, rucola, dill, persilja mm. I den andra blev det uteslutande spenat. Sedan på med ett lager snö.
Nu är det bara att vänta och hoppas på ett lyckat resultat. Undrar när det börjar gro. April? Maj? Den som väntar på egenodlad grönkål väntar aldrig för länge.

De senaste dagarnas blida har gett mig lite att oroa mig för. Tänk om mina frön tror att det redan är dags att gro och så fryser allt ihjäl när dagarna med minusgrader radar upp sig igen. Alltid finns det något väderrelaterat att vira sina tankar runt som odlare.

Här finns det massor att läsa om vinterodling.

Ha det gott!

/Maria