Livet · Sömnad

Nyårslöften och hur man bryter dem

måttband

Nyårslöften är till för att brytas. Det är sedan gammalt. Jag har hittills inte lyckats hålla ett enda nyårslöfte i hela mitt liv. Tills nu!

Inför förra nyåret kände jag att jag gett mig själv alldeles för lite tid vid symaskinen under det gångna året, jag köpte tyg i samma takt som jag alltid gjort (dvs förbaskat ofta och mycket) men det blev aldrig någonting av dem förutom hyllvärmare i mitt överfulla pysselrum. Så för att ”tvingas” sy mer bestämde jag att jag inte fick köpa några färdiga kläder till mig själv på ett år. Allt nytt i min garderob skulle vara tillverkat av mina två små knubbiga händer. Jag gjorde vissa undantag dock: jeans och behåar (pga för tjorvigt) och svarta linnen ( pga tråkiga att sy). Jag har hållit mitt nyårslöfte så till vida att jag inte köpt några andra plagg än några uppsättningar av undantagen. Den andra delen var svårare att hålla, det har tyvärr inte blivit något sytt i klädväg till mig själv trots mitt självpåtagna sömnadstvång. Jag har inte behövt gå naken för det, det finns att ta av, inget att oroas för. Så, det här året ska jag återanvända förra årets nyårslöfte och  satsa på att fullfölja även den andra delen av det. Några plagg ska jag väl ändå få ihop kan jag tycka. Jag har köpt lite mönster på snygga och användbara plagg och tyg finns det ju i överflöd så det är bara att köra på.

Att tillverka sina kläder själv är ju en slags trestegsraket av lycka och självkänsloboost:

  1. Lyckan när man hittar något fint tyg och får ta hem det i en kulört Ohlssons-påse.
  2. Det är ju roligt att sy, svårt att komma igång  helt tydligt men roligt när man kommit in i ett flow och allt bara flyter på (tills undertråden tar slut när man har 3,5 cm kvar av sista sömmen, händer alltid, ALLTID).
  3. Känslan när någon tycker att det man har på sig är snyggt och man får berätta att man sytt plagget själv. Lycka och lite genans i en härlig känslosoppa.

Det går inte att uppnå dessa känslor med ett köpt plagg. Inte i samma grad iallafall.

Sedan finns det ju nyårslöften som man drar till med lite slentrianmässigt bara för att man alltid har gjort det. Ni vet, mindre socker, mera grönt, mer motion och frisk luft, försöka höja lägstanivån på stöket hemma osv osv i all oändlighet, amen. Man tar inte sådana nyårslöften så allvarligt utan tar första bästa tillfälle att bryta det. Som pysslare och därmed också pysselmaterialshoarder är det lätt hänt att man av gammal vana även slänger in ett löfte om köpstopp på pysselmaterial i nyårslöftestombolan på nyårsnatten. Och joo, nog slogs jag väl av den tanken även i år. Idag tog jag bussen till stan för att kolla utbudet och proviantera på pysselaffären och tygaffären. Före 11 var jag klar med påsen full med nytt härligt pysselmaterial. Så snabbt bryter man ett nyårslöfte. Jag hade förmodligen kunnat göra det ännu snabbare men butikerna var ju stängda igår. Fort var det gjort! Ett år till nästa gång, bättre lycka då. Eller inte, hoppas jag.

Ha det gott!

/Maria

Stickning

Ett par pennvantar till en skolfröken.

I år har det gått lite trögt i min tomteverkstad och jag har tillverkat blott en enda julklapp med mina egna händer. Det blev ett par vantar till min närmsta kollega. Jag kom på redan i början på november (ovanligt tidigt och framförhållit för att vara jag) att jag nog skulle tillverka något till min nya kollega. Jag flurade på olika modeller och mönster på vantar, för vantar skulle det bli, tills jag såg ett par strumpor svepa förbi i något socialt media. Strumporna såg ut som blyertspennor, ni vet, gula med ett rosa sudd i änden och valet blev självklart, det skulle stickas ett par pennvantar till min skolfrökenkollega. Är det något som det läggs energi på i vår bransch så är det just blyertspennor. Det är ovässade pennor (och var har alla pennvässare tagit vägen?), tappade pennor, avbrutna pennor, tuggade pennor, hamstrade pennor i små gömmor, pennor som nyss låg på någons bänk men inte längre gör det, men ändå mest av allt, pennor som är där de ska, faktiskt funkar och gör sitt jobb.

Jag åkte till min favoritgarnaffär (Glittra i Boden) och provianterade, valet föll på Drops Nepal eftersom det är lagom tjockt och det fanns i just de färgnyanser jag ville ha. Väl hemma igen började jag knåpa på ett fungerande sätt att sticka ett par pennvantar.

Ärligt talat så blev jag så nöjd med resultatet att jag bestämde mig för att skriva ner hur jag gjorde på ett så tydligt sätt så att någon annan kan förstå. Så är du också sugen på ett par pennvantar så är det varsågod att ladda ner beskrivningen och köra igång.

Beskrivningen hittar du här: vante (1)

Beskrivningen är gratis men skulle du tycka om den så är du hjärtinnerligt välkommen att skicka en slant via Paypal-länken här nedan som tack. Om du stickar efter mitt mönster och säljer färdiga vantar så förutsätter jag att du betalar för mönstret och nämner att vantarna är stickade efter en beskrivning från bloggen Tid att skapa.

Länk till Paypal: https://www.paypal.com/cgi-bin/webscr?cmd=_s-xclick&hosted_button_id=WRE6BEJMKJ3QY&source=url

Jag har färdiga vantar till försäljning för 320 kr/par om man vill ha pennvantar men inte vill sticka dem själv. Hör av dig via kontaktformuläret här i bloggen eller via mejl på maria(at)astridsmagasin.se om du är intresserad av att köpa vantar.

God fortsättning!

Maria

Okategoriserade

Ljus i vårt hus!

Det eldas verkligen mycket värmeljus i vårt hushåll under den mörka årstiden. Gårdagen fick därför gå i ljusgjutningens tecken. Jag har aldrig gjutit ljus förut så det var ett nytt pyssel som skulle testas. Efter att ha belamrat hela köket med mina nyinköpta påsar med ljusmassa, vekar och doftoljor började mitt ljusjoxande med att gjuta nya värmeljus/värmeljusrefiller. Ljusmassan som är 100% stearin och ljusvekar med metallplatta i lagom storlek för värmeljus beställde jag från Kristinas scrapbooking. Ljuskopparna är återanvända som jag sparat från tidigare uppeldade ljus från Rusta. Tycker att det lyser lite finare med de transparenta plastkopparna än med metallditot.

Jag värmde ljusmassan i en hög behållare (från Kristinas scrapbooking) i vattenbad på spisen och fyllde upp ljuskopparna till ett par millimeter under kanten. Sedan petade jag ner veken. Man får vara lite påpasslig så att inte veken vill böja sig och dra iväg mot kanten, något som jag inte lyckades med alla gånger. Stearinet jag använde var anpassat för gjutning och det krympte lite när ljusmassan kallnat så det var lätt att ploppa ur den ur formarna och gjuta vidare i samma form. En varningens ord, ha inte för bråttom med utploppandet  så du frestas att dra i veken, det är väldigt lätt att råka dra loss den från metallplattan i botten. Råkade i min iver göra om den tabben två gånger innan jag lärde mig att behärska mig. När du sedan ska använda en refill sätter man ner den i en kopp och tänder på. Av ett kilo ljusmassa fick jag ihop ca 50 nya värmeljus/refiller med en imponerande lång brinntid. Det här är ett pyssel som kommit till min pysselrepertoar för att stanna tror jag.

För ett par veckor sedan beställde jag ett startkit (innehållande 1kg soyavax, 10 metallburkar med lock, 10 vekar, stöd för vekarna samt instruktioner) för soyaljus i burk som jag kompletterade med tre olika sorters doftoljor  från Tvålköket för att göra doftljus. Det hela  blev sammantaget 2 ljus med kanelbulledoft, 3 med juldoft och 5 som doftade ljuvligt av lavendel. Kombon av de tre olika dofterna gifte sig dock inte särskilt väl i vårt kök så jag bjöd grannskapet på en redig doftsensation när jag tvärvädrade huset i ren desperation. Jag är dock övertygad om att de kommer att dofta ljuvligt var för sig när de inte behöver konkurrera med varandra.

Nu blir det en veckas mental uppladdning för min plan är att jag nästa helg ska stöpa ljus på klassiskt vis.

/Maria

Hemmafix

Renovering the Maria way

Jag och Fredrik är sannerligen inga hemmafixare. Vi gillar ju så klart resultatet av en omtapetsering eller en uppmålad färgpyts men det är vägen till att allt är klart som är så motig. Sedan vi köpte stugan har vårt radhus fått minimalt med kärlek, vi är ju i stugan och överöser den med kärlek i form av färg, tapeter, spik och bräder varje ledig stund. På vintern när vi väl är hemmavid mer finns inte ork och inspiration när mörkret ligger som ett lock över vår del av världen så stor del av dygnet och på helgerna vill man ju göra annat som allt som oftast innefattar kaffe och något slags bakverk.

För ett tag sedan satt jag och grunnade på det där. Hur ska vi ge vårt hem den ansiktslyftning det så väl behöver utan att göra kaos av hela huset och förlora för mycket tid med kaffekoppen? Visst, det finns folk som är utbildad på allt slags hantverk ett radhus kan behöva men jag är på tok för mycket ”kan själv” för det (el- och vattenfix självklart borträknat). Om du visste hur jag har jagat elektriker den senaste tiden så skulle du förstå att jag inte längre har någon självkänsla kvar när det gäller att anlita hantverkare. De vill helt enkelt inte hit till oss känns det som.

Iallafall, jag satt och funderade över hur vi skulle förnya vårt hem utan att skapa bestående kaos, hinna med både kaffe och bulle på helgerna och inte behöva anlita professionellt folk. Det var då jag kom på det! Vi fixar själv men bara lite litegrann varje helg. Tanken var att det ju är bättre planera lite och hinna lite än att planera stort och inte göra någonting alls.

Vi testade tanken i praktiken redan helgen efter. Vi plockade ner joxet från EN vägg i vardagsrummet och rollade på ett lager av den sedan länge köpta grå färgen. Medan färgen torkade blev det bullfika på Condis och en sväng in på tygaffären och sedan hem igen och dra på ett varv färg till. Allt var klart och soffan tillbaka på sin ursprungliga plats innan hockeyn började kl 15.15. Helgen efter tog vi nästa vägg och ytterligare en helg gick till att måla den sista. Det tog alltså tre veckor att måla ett rum som för någon annan tagit en dag men vi fick det bästa av två världar, hemmet fixat och livets ljuvligheter. En annan fördel är att man inte skapar totalt kaos i ett rum när man tar en vägg åt gången, det går så snabbt och lätt att bara plocka tillbaka (det man vill ha tillbaka) efteråt.

Vi är även enormt duktiga på att både berömma oss själv och varandra efter planerat och utfört dagsverke och skulle något komma emellan så vi omöjligt hinner med det planerade fixet känner vi ingen skuld för det, det kommer ju alltid fler helger.

Jag fattar ju att det kommer att ta en evighet att gå igenom hela huset på det här sättet men det gör inget, det funkar för oss.

På helgens att göra-lista står att måla de nya fönsterbrädorna till vardagsrummet. Det blir ett perfekt projekt för den här helgen, snabb målning och mycket torktid som jag helst kommer att spendera med kaffekoppen och stickningen i händerna.

Trevlig helg!

/Maria

Livet

IKEA-lördag

Att bo i Luleå och åka till Ikea kräver lite planering. Det är inget man gör efter jobbet en onsdagskväll för att man behöver nya glödlampor eller något sånt. Vi har 14 mil enkel väg till närmsta Ikea-varuhus som finns i Haparanda. Man får helt enkelt vara beredd på att vika en heldag för sitt besök till det blå möbelpalatset. Planeringen består i att skaffa hundvakt, ställa väckarklockan (inte jättenödvändigt men vill man hinna hem innan det är nattsvart ute så bör man komma upp i tid, den här tiden på året är det mörkt redan kl 16.00) och koka kaffe till termosmuggen (jättenödvändigt!). Den här tiden på året bör man även ha lite koll på väderläget, det är inte på en snorhal E4 man vill spendera sitt liv eller möta sin död, det är inga värmeljus eller servetter i världen värd. Det är sannerligen som att bege sig ut på expedition. Nu kanske jag raljerar lite om jag ska vara helt ärlig…

Vi brukar ta en tur till Haparanda ett par gånger om året, man får samla ihop till en lista med saker man behöver och åka iväg och riva av den tillsammans med en tallrik kyckling med pommes och bea till Ikea family-pris.

Jag har egentligen lite svårt för ikeavaruhus. De är ju utformade så att man ska fösas runt efter en bestämd bana av de som går bakom en samtidigt som man föser de som går framför sig framåt i maklig takt (gud nåde den som försöker gå motströms, jag har testat och har aldrig känt mig så illa omtyckt). I skocken som föses runt i haparanda-varuhuset pratas det svenska, finska, norska, ryska mm och alla diskuterar vi samma saker med våra shoppingsällskap, hur många förpackningar 2,5 literspåsar med ziplock kommer vi att göra av med tills vi åker hit nästa gång? Har vi inte plats för den där nya hyllan någonstans? Den är ju så snygg och titta va billig den är! Och hur var det med värmeljusen? Har vi mycket kvar sedan förra turen?

Men även jag följer banan som det lydiga köpsugna får jag är och finns det ju så mycket bra saker som man faktiskt behöver. Idag gick tex Fredriks önskan om en bestickskorg äntligen i uppfyllelse.

Sedan brukar man ju få med sig en hel del prylar som kan sorteras in i kategorin ”saker jag inte visste att jag behövde förrän jag såg dem”. De är oftast roligast, här är mina fynd från idag:

vinterfest
Vinterfest kopp med fat. Jag har kaffekoppar så det räcker en livstid redan men den här var så perfekt. Det är väl egentligen en tekopp men jag gillar morgonkaffet i stora baljor.
ljusfat
Samverka ljusfat köpte jag för att jag såg två blommande mårbackapelargoner i lerkruka i strålande vårsol i den för min inre syn. Men visst, det kanske får agera ljusfat också, vi får väl se.
svampar
Vinterfest julgransdekorationer i form av svampar. Söta men på inget sätt nödvändiga. När jag skulle länka till dem här såg jag att jag pyntat 99 kronor för ett 3-pack. Det såg jag inte i affären, nu kändes de ännu mindre nödvändiga. Men söta.

Som traditionen säger blev det även ett besök på Iittala outlet. Där blev det fina plåtburkar för 99 kr/styck  och en ny muminmugg till samlingen.

taika
Taika plåtburkar.
djupsnö
Muggen Djupsnö. Inget triggar igång mitt habegär som de två små orden LIMITED EDITION.

Eftersom barnet var med (han har börjat övningsköra och tyckte att nästan 30 mil bakom ratten kunde vara värt ett par timmars fösning i flock på Ikea) blev det en sväng på Candy world också. Vad jag köpte där tänker jag inte avslöja här, jag håller som bäst på att äta upp bevismaterialet.

Ha en fortsatt trevlig helg!

/Maria

Papperspyssel

Himmelins höjder!

Senast när jag var på Dollarstore hittade jag så fina färgglada sugrör av papper för 10 kronor /förpackning. Prickigt och randigt i allsköns färger kan man ju inte låta bli så jag fick där i affären snabbt gå igenom min mentala vill göra-lista på jakt på ett pyssel som kräver just snygga sugrör. Vilken tur då att jag bara veckan innan sett en finfin instruktion på himmelis signerad Silverödlan som gästade bloggen Pysselbolaget.

Väl hemma igen plockade jag fram lite träpärlor en metallring och småsnuttar av bomullsgarn i lite roliga färger och satte igång med himmelibygget. Kuberna är gjorda rakt av efter beskrivningen. De var snabbt och lätt gjort. Sugrören klipptes först till bitar på ca 6 cm och jag jag använde mig av en tunn virknål för att dra garnet igenom sugrören eftersom jag inte kunde hitta min jättelånga nål som ska befinna sig någonstans i kaoset jag kallar för mitt pysselrum. När jag skulle göra de mer avlånga formerna krävdes lite mer tankeverksamhet eftersom de fyra längre bitarna (ca 12,5 cm) helst skulle komma på rätt plats.

Tofsarna gjorde jag genom att snurra bomullsgarnet runt mobiltelefonen (man tager vad man haver) en massa varv till lagom tjocklek, knöt snöre runt och klippte upp öglorna. Är det in förargligt och rätt typiskt ändå att man får en massa meddelanden och notiser precis när mobilen befinner sig omsurrad av 20 varv bomullsgarn? Min mobil som annars alltid är tämligen tyst.

Sist monterar man hela alltihopet, hänger upp sin nygjorda himmeli på en bra plats och njuter av sitt verk.

/Maria

Livet

Det blev vår, sommar, höst och vinter…

Det är nästan exakt sex månader sedan senaste blogginlägget. Då var det grönskande vår nu ligger vår del av landet under ett tunt snötäcke. Kaffet och stickningen är ständigt med oavsett årstid. 

Många årstider har passerat sedan jag bloggade senast. Så det kan bli när man inte ser upp! Det har varit ett intressant halvår som gått sedan sist. Speciellt på, eller kanske på grund av min jobbsituation. I våras jobbade jag på en förskoleavdelning till största delen bemannad av människor som bara upplevt blott en enda egen födelsedag. Jag som bara jobbat på fritids och i förskoleklass sedan utbildningen lärde mig enormt mycket av att byta jobb och se en annan del av yrket förskollärare. Dessvärre visade det sig att mina axlar och min rygg inte fixade alla lyft och allt bärande, så hur mysigt det än var att måla fingerfärg och vila middag så blev jag tvungen att ta beslutet att inte fortsätta där. När jag gick på semester dagen före midsommarafton visste jag inte var och när min nästa arbetsdag skulle göras och jag cyklade hem från jobbet med en konstigt pirrande känsla i kroppen. Lite som att hänga i en fallskärm och hålla en sax runt linorna.

I nästan nio veckor hängde jag och dinglade i den där mentala fallskärmen innan jag hittade ett bra ställe att landa på och jag tog mark på en mycket välkänd plats, på skolan där jag jobbat i sju år men slutade på innan förra julen, samma skola som jag gjort sex år som elev och sju år som mamma på. Och, plötsligt var jag mellanstadielärare! På tal om att lära sig mycket nytt på jobbet varje dag. Jisses!

Sommaren var av den helt fantastiska sorten. Inget gör en så kreativ och pysselsugen som ett lov utan förutbestämt stoppdatum. Jag har joxat med allt möjligt. Stugan har fyllts med ull, sidenmålningsattiraljer, akvarellblock mm mm. Jag har till och med (inte utan svordomar och tårar ska erkännas) snickrat ihop en ”egendesignad” möbel. I vanlig ordning har jag påbörjat betydligt fler pysselprojekt än jag slutfört. Konstigt det där. Jag ska visa lite bilder på vad jag lyckats åstadkomma här i bloggen så småningom.

Tack för nu och på återseende snart igen!

/Maria