Stickning

Lilla My i egen hög person

Lilla My-vantarna som jag började med i höstas har legat färdiga ett tag nu. Jaa, till och med färdiga på riktigt med alla trådar fästa, tvättade och blockade. De gånger tanken på att jag ska fota dem för att visa här har dykt upp har dock inte sammanfallit med att det råkar var bra fotoljus ute, inte förrän idag. (Den här årstiden är verkligen rena plågan om man vill ta bra bilder i dagsljus, är man dessutom en medioker hobbyfotograf med heltidsjobb så måste man i princip ta semester för att pricka in rätta ljuset under dagens få ljusa timmar. Vilken tur då att jag har semester idag så att det äntligen blev av.) Jag har skrivit om de här vantarna tidigare här.

Nåja, här är de iallafall, Lilla My-vantarna:

Så här blev de till slut. Jag stickade mina i ett tunt sockgarn, Fabel från Garnstudio om jag inte minns alldeles galet i mellagrått, vitt och cerise. Tanken var att de skulle vara gråa med möster i cerise men när jag stickat första mudden insåg jag att det skulle vara slöseri med tid eftersom kontrasten mellan garnfärgerna var för liten och motivet skulle synas så dåligt. Jag valde att fortsätta med vitt men var för lat för att börja om helt från början, därför fick mönstret olika färger. En effekt av att jag valde ljust mönster på mörk botten istället för tvärtom är att det ser ut som att Lilla My tittar år andra hållet och kanske ser hon lite mer illmarig ut jämfört med mönstret, men det har ju mindre betydelse.
Eftersom det inte finns någon beskrivning till vantarna utan bara ett mönsterdiagram (Sök på Pinterest) så får man hitta på lite själv. Jag valde att börja mudden med att sticka ett varv avigt, 2 varv rät och ett varv avigt innan jag började med mönsterstickningen, sedan lade jag in ett avigt varv mellan de vertikala strecken och hjärtana också. Vad man tycker denna lilla designutflykt kan man ju analysera om man inte har viktigare saker för sig.
Egentligen tycker jag inte om att sticka så här flippade mönster med en massa flotteringar på insidan som kräver en massa bindande av trådar, har inte kommit på hur jag ska göra det på ett smidigt sätt ännu utan för många svordomar.
Enligt mönstret ska det var hjärtan på tummen också men jag var så urbota less på att sticka dessa hjärtan efter att ha stickat en miljon av dem så jag gjorde tummen randig istället, det funkar det också.

Sådärja, nu är de fotade och dokumenterade så nu kan jag äntligen börja använda dem. Jag är ändå vansinnigt nöjd med dem måste jag erkänna.

God fortsättning på 2019!

/Maria

Livet · Okategoriserade · Stugan

Årets näst sista dag

Halloj du som fortfarande orkar klicka in dig här på bloggen trots att uppdateringarna har lyst med sin frånvaro. Jag har pysslat en hel del men inte haft ork/inspiration att dokumentera dem. Det kommer dokumentation nu allt eftersom kan jag lova. Nu är jag mitt i ett härligt jullov med massor av tid att göra allt jag vill.

Idag är det alltså årets näst sista dag och vi fick tillfälle att blicka framåt mot kommande vår och sommar när vi var och tittade till stugan. Där var det kallt, vitt och alldeles underbart vackert. Vad jag längtar efter längre dagar och att sitta på stugbron med en kopp rykande kaffe och en värmande vårsol på näsan.

Naturen är verkligen en fantastisk konstnär. Runt hela stugan hade stora sjok av rimfrost bildats. Kolla in frostkristallen i min hand, helt enormt stor.

Gott nytt år!

Maria

Stickning

Knit-along, knit-alängre

Imorgon kör Järbo garn igång en knit-along igen. (Nej, jag är inte klar med min Riddari än, tackar som frågar.) Den här gången är det en mysteriestickning, man vet alltså inte hur resultatet blir mer än att det är en vante man stickar, mönstret kommer lite i taget med några dagars mellanrum. Man behöver inte vänta särskilt länge för att stilla sin nyfikenhet den här gången, alla ledtrådar kommer under den kommande veckan. Är du flitig med stickningen och kanske hoppar över lite knäckkokning och julstädning så kan du istället gå på julotta i ett par alldeles nya fina vantar. Det handlar bara om att ha koll på sina prioriteringar.

Jag har valt att sticka mina julvantar i ljusgrått med vitt och cerise som mönsterfärger.

Jag stickar mina i det rekommenderade garnet Lettlopi. Jag gillar det garnet, det känns varmt och rustikt och är alldeles lagom stickigt. Och så har det ett trevligt överkomligt pris också.

Nu är det bara att vänta tills första delen av beskrivningen kommer imorgon. Spännande!

/Maria

Okategoriserade

Min webbutik är öppen igen. (Hurra!)

Ibland måste man helt enkelt bestämma sig. Jag har funderat till och från under hösten hur jag ska göra med min webbutik Astrids magasin. Den har legat i malpåse ett tag för att jag helt enkelt inte haft ork och inspiration att driva den. Ska jag lägga ner den en gång för alla eller ska jag dra igång hela maskineriet igen? I början av den här veckan tänkte jag att det ju är lika bra att köra på och att den här helgen skulle bli helgen då den öppnar igen. Idag har jag suttit vid datorn och dammat  och fejat, uppdaterat betalningsvillkor och leveransvillkor, tagit bort produkter som inte ska vara kvar och lagt till lite nytt. Nu ska det bara finnas produkter som jag själv gjort. Under dagen lade jag in en massa nyckelband som jag sytt under hösten. 

Har planer på att göra en tutorial på dessa nyckelband så småningom och kanske sälja materialpaket till dem. De är ju lite roligare och snyggare än vanliga reklamband eller…

Ha det gott!

Maria

Okategoriserade

Nu kör vi jul 2018

Min vana trogen har jag även den här hösten gått i något slags mentalt ide, mörkret gör mig helt off. Pysslandet sträcker sig till stickning i fåtöljen mellan tupplurarna. Julpyntandet brukar det därför bli lite si och så med.  I helgen trillade det dock in en ordentlig portion inspiration när jag hittade två påsar pumlor (jo, jag vet att det heter julgranskulor i större delen av Sverige) på Röda korset.  De skulle bli en krans inspirerad av bilder jag sett på Pinterest i flera år, nu skulle jag också göra en.

Att döma av instruktionerna på nätet var det ”bara” att trä på pumlorna på en hyfsat grov ståltråd sätta ihop och kransen är klar. Nej, inte för mig, krånglar jag till det i onödan? Varje gång jag försökte lyfta upp kransen spelade gravitationen ut sitt starkaste kort och alla kulor åkte ihop till ett enda tjorv i mitten. Jag svettades och svor och tänkte ge upp men så kom brorsdottern på besök och jag fick sluta svära och sedan ge mig den på att lyckas.

Så här gjorde jag tillslut:

Jag trädde upp alla kulor med ögla på ståltråden och fördelade dem jämt, de kulor som saknar ögla eller har en spiral som upphängningsanordning limmas sedan fast där det blivit glipor. Jag använde limpistol vilket inte var det allra bästa visade det sig, tror det funkar bättre med superlim om en inte vill sopa trasiga pynt hela julen. Jag satte ihop kransen genom att böja ståltråden i ändarna och kroka ihop. Skarven gömde jag under några kulor.

Inte jättesvårt med andra ord.

Pyssla lugnt!

/Maria

Okategoriserade

Riddari

riddarigron
Instagramaren @theknitslip har gjort något alldeles exceptionellt smart. Hon har ritat upp tröjans mönster så att man kan färglägga själv och testa sig fram till hur man vill ha sin tröja, mallen finns på järbobloggen. Eftersom vår skrivare (som alltid) saknar färg så valde jag att färglägga den i Photoshop istället. Fick ropa ner min tekniska livlina 16-åringen några gånger för att få till det men det blev bra till slut. Nu blev jag ju ännu mer sugen på att sätta igång med stickandet för att se hur det blir i verkligheten.

Järbo garn har tillsammans med stickdesigner/stickinspiratören Pia Kammeborn kickat igång en knitalong, det innebär att man stickar samma sak samtidigt som en massa andra stickare, var och en ensam på sin kammare men tillsammans på nätet via Järbos blogg, Pia Kammeborns blogg, gruppen Riddari knitalong på Facebook och Instagram. Föremålet för  denna knitalong är islandströjan Riddari i garnet Lettlopi. Jag brukar försöka stå emot dessa stickspektakel in i det längsta eftersom jag oftast redan har fler stickprojekt på gång än jag mäktar med. Den här gången har jag dock tillåtit mig själv att ge efter för frestelsen. Det har nämligen fallit sig så att jag har en gäng nystan Lettlopi liggande sedan i somras som jag köpte till en annan tröja men ändrade mig innan jag hann börja och tänkte sticka en klänning av istället. Nu har jag alltså ändrat mig igen och ska tillsammanssticka en tröja. Jag har kompletterat dessa gråa och två olika gröna garner med med ett gult garn också. Det kommer med posten på måndag. Sedan är det bara att vänta till på torsdag då det är dax att köra igång stickandet. Det ska bli riktigt kul.

Ha en fortsatt trevlig lördag!

/Maria

Okategoriserade

Lilla My och jag

Hej hopp!

Så var det onsdag igen om man är oerhört positivt lagd kan man påstå att det snart är helg. Den senaste tidens kvällar har ägnats åt en stickning som varit på min vill göra-lista länge, Lilla My-vantar. De är ju så söta.

20181010_205552.jpg
Snart tittar hon fram på mina vantar, den lilla argbiggan.

Lilla My och jag är rätt lika varandra på många sätt. Vi är båda rödhåriga (jag på artificiell väg, det måste erkännas), grönögda och med en småarg inställning till det mesta. När jag blev kallad ”den arga rödhåriga” på skolgården på jobbet kände jag en ännu starkare samhörighet med denna underbara lilla figur och blev nästa lite glad på något underligt bakvänt sätt. Man kan ju bara hoppas att man har en bråkdel av hennes karisma och älskvärdhet också.

Iallafall, vantarna. Jag stickar dem i Drops Fabel på stickor 2,5 efter ett mönster som jag hittat på Pinterest, sök bara på ”Lilla My vantar” så hittar du dem snabbt. Jag kan tyvärr inte få fatt i originalsidan till detta mönster men det funkar att spara ner fotot från Pinterest och skriva ut. Kvalitén på mönstret blir dock inte den bästa och det finns inget skrivet mönster till som anger hur man ska göra i början eller hur intagningarna i toppen ska göras, man får hitta på lite själv. Jag började med att sticka mönstret i ceriserosa garn men insåg att det inte var så listigt, mönstret var svårt att urskilja mot den gråa bottenfärgen så jag bytte rast till vit mönsterfärg istället. Gör man sig omaket att sticka ett så här pass komplicerat mönster med så tunt garn så vill man ju att resultatet av ens ansträngningar ska synas.

Jag blir alltid så osäker när jag stickar mönsterstickning. Stickar jag för hårt, eller stickar jag rent av för löst? Hur tight ska trådarna på baksidan dras? Med mera, med mera i all oändlighet. Jag blir aldrig riktigt nöjd med det jag håller på med. Jag får bara hoppas att maskorna jämnar till sig när vantarna är klara och blivit tvättade.

Fortsättning följer…

/Maria