Hemmafix

Renovering the Maria way

Jag och Fredrik är sannerligen inga hemmafixare. Vi gillar ju så klart resultatet av en omtapetsering eller en uppmålad färgpyts men det är vägen till att allt är klart som är så motig. Sedan vi köpte stugan har vårt radhus fått minimalt med kärlek, vi är ju i stugan och överöser den med kärlek i form av färg, tapeter, spik och bräder varje ledig stund. På vintern när vi väl är hemmavid mer finns inte ork och inspiration när mörkret ligger som ett lock över vår del av världen så stor del av dygnet och på helgerna vill man ju göra annat som allt som oftast innefattar kaffe och något slags bakverk.

För ett tag sedan satt jag och grunnade på det där. Hur ska vi ge vårt hem den ansiktslyftning det så väl behöver utan att göra kaos av hela huset och förlora för mycket tid med kaffekoppen? Visst, det finns folk som är utbildad på allt slags hantverk ett radhus kan behöva men jag är på tok för mycket ”kan själv” för det (el- och vattenfix självklart borträknat). Om du visste hur jag har jagat elektriker den senaste tiden så skulle du förstå att jag inte längre har någon självkänsla kvar när det gäller att anlita hantverkare. De vill helt enkelt inte hit till oss känns det som.

Iallafall, jag satt och funderade över hur vi skulle förnya vårt hem utan att skapa bestående kaos, hinna med både kaffe och bulle på helgerna och inte behöva anlita professionellt folk. Det var då jag kom på det! Vi fixar själv men bara lite litegrann varje helg. Tanken var att det ju är bättre planera lite och hinna lite än att planera stort och inte göra någonting alls.

Vi testade tanken i praktiken redan helgen efter. Vi plockade ner joxet från EN vägg i vardagsrummet och rollade på ett lager av den sedan länge köpta grå färgen. Medan färgen torkade blev det bullfika på Condis och en sväng in på tygaffären och sedan hem igen och dra på ett varv färg till. Allt var klart och soffan tillbaka på sin ursprungliga plats innan hockeyn började kl 15.15. Helgen efter tog vi nästa vägg och ytterligare en helg gick till att måla den sista. Det tog alltså tre veckor att måla ett rum som för någon annan tagit en dag men vi fick det bästa av två världar, hemmet fixat och livets ljuvligheter. En annan fördel är att man inte skapar totalt kaos i ett rum när man tar en vägg åt gången, det går så snabbt och lätt att bara plocka tillbaka (det man vill ha tillbaka) efteråt.

Vi är även enormt duktiga på att både berömma oss själv och varandra efter planerat och utfört dagsverke och skulle något komma emellan så vi omöjligt hinner med det planerade fixet känner vi ingen skuld för det, det kommer ju alltid fler helger.

Jag fattar ju att det kommer att ta en evighet att gå igenom hela huset på det här sättet men det gör inget, det funkar för oss.

På helgens att göra-lista står att måla de nya fönsterbrädorna till vardagsrummet. Det blir ett perfekt projekt för den här helgen, snabb målning och mycket torktid som jag helst kommer att spendera med kaffekoppen och stickningen i händerna.

Trevlig helg!

/Maria

Återbruk · Hemmafix · Odling

Odla basilika

Som jag skrivit mer än en gång tidigare så är jag ingen stjärna i köket snarare tvärtom. Jag odlar dock gärna kryddor och basilika är jag så bra på. Förra helgen köpte vi en kruka färsk basilika från grönsaksdisken till lördagmiddagen. Jag har i flera ÅR försökt lära Fredrik hur han ska skörda färsk basilika så att han inte förstör hela plantan. Han vill gärna plocka av bladen och lämna små kala stammar i krukan utan några goda framtidsutsikter. Mitt basilikaskördningstekniktjat har resulterat i Fredrik inte längre plockar basilika överhuvudtaget utan ropar på mig när det ska kryddas mat. Men det finns en anledning till mitt överdrivna vaktande av våra basilikaplantor. Man kan nämligen få mycket mer basilika av en liten planta än de blad som sitter på när man köper den. Med rätt omsorg kan man få det lilla livet att leva läääänge.

Jag har en sådan här liten goding med tillhörande växtlampa från IKEA på bänken i köket. Där bor våra kryddor, en del plantor närmare evigheten än andra.

Så här gör jag med basilikan:

Nyp av stammarna på plantan just ovanför ett bladpar. Jag har valt att nypa av stjälkarna både ovanför hjärtbladen (de små bladen som sitter längst ner på stammen) och ovanför de första karaktärsbladen för att kunna jämföra vilket som är bäst. I bladvecken precis under det kapade stället växer det då ut två nya grenar. Som synes på bilden funkar det att nypa av på båda ställena men bladen ovanför karaktärsbladen växer snabbare och blir kraftigare. När de nya grenarna vuxit till sig nyper man av dem ovanför ett bladpar och två nya grenar bildas osv. Plantan blir allt större och tätare. Rätt häftigt! Om det blir för trångt i krukan kan man dela upp innehållet i flera krukor. Glöm inte bort att vattna, basilika vill inte torka och ge dem en slurk näring då och då.
Om man inte behöver all basilika man nyper av i maten kan man sätta grenen i ett glas vatten så bildas snabbt nya rötter.
Det bildas snabbt fina rötter. Bara att peta ner den nya lilla plantan i en kruka.
Min lilla basilikaodling. Även om jag inte kan skörda just nu så kan jag alltid gnugga fingrarna på bladen och njuta av doften.

Ha det gott!

/Maria

Hemmafix · Livet

Det här med att städa och hata varje minut

Jag tycker verkligen inte om att städa. Jag tycker det är så vedervärdigt tråkigt så jag hellre står ut med ett hem i totalt kaos. Så är det alla dagar på året förutom sista dagen innan jag ska börja jobba igen efter en längre ledighet. Som idag eller det började väl snarare igår. Jag upptäckte en ny serie på Netflix, Konsten att städa med Mari Kondo. Jag har hört talas om hennes städmetod tidigare och avfärdat den som icke Maria-kompatibelt mumbojumbo (men säg den städmetod som är Maria-kompatibel förutom att slänga allt samlat jox och börja om från början). Den verkar så stökig när man ska riva ut hela garderoben/ joxskåpet och sedan plocka in allt igen ett och ett efter att man frågat sig själv om man blir lycklig av föremålet, ”does it spark joy?” Jag behöver kunna sluta mitt i städet och ta upp det ett halvår senare utan att det kaosar till hushållet ännu mer.

Iallafall, jag tittade på ett par avsnitt av programmet mest för att njuta av att det finns människor med ännu mindre koll på sina prylar än jag, det finns en tillfredsställelse i det också. Men då var det ju det där med att det var i slutet på en lång ledighet och plötsligt slog någon slags städlusta till. Och jag gjorde det, jag rev med stor iver ut hela garderoben och sorterade in allt igen i tur och ordning. Det där med att sparka joy hoppade jag dock över, det kändes lite väl flummigt att känna in varje plagg och tacka de som fick gå vidare från min garderob till ett annat liv men jag kan meddela att strumpor som inte sett sin maka på mycket länge hittade tillbaka till sin själs älskade och det visade sig att jag har marinblåa strumpbyxor så det räcker för resten av livet. Och sjalar, jisses, vem har köpt alla dem?

Sjalar i prydliga rader, när jag känner att jag har riktigt mycket inspiration ska jag nog lägga dem i färgskala.
Tur en inte har så välfylld garderob när den ska städas om man helst inte vill. Det visade sig när jag bläddrade bland det som hängde på galgarna att Oskars dopklänning fortfarande hängde kvar där i ett hörn. I September var det 16 år sedan han döptes så jag tror inte den passar mer. Dessutom hade jag ett överflöd av svarta, svartvita och svartbeigea klänningar. De är bra att ha allihopa.

Idag har jag fortsatt städa och plocka men nu efter min egen plockåkaffe-metod. Det går ut på att man plockar lite här och lite där och när man blir less så dricker man kaffe som en ursäkt att få sitta ner. När man städat en hel dag har man mest bara flyttat runt en massa prylar och det finns inga tecken på att någon som helst hushållshygiensk verksamhet ägt rum men det spelar egentligen ingen roll för jag vet att jag har städat och det kan jag leva på länge. Och jisses vad kaffe jag konsumerat.

Imorgon börjar jag alltså jobba igen efter jullovet. Det är med lite extra pirr i magen som jag går och lägger mig ikväll för imorgon börjar jag på ett nytt jobb.

/Maria

Blommor · Hemmafix · Okategoriserade

Grönska runt husknuten

 

Jag har gått och snöat in på det här med gröna inomhusväxter alldeles nu när utomhussäsongen sjunger på sista versen. Tidigare i veckan fixade jag till en liten blomlåda som var dömd att hamna i soporna. Som tur var mellanlandade hela skrället på köksbordet på sin färd  ut ur våra liv så att jag hann se pysselpotentialen i det.

Ett omsorgsfullt dödat blomarrangemang

Men det började i vintras. Jag köpte ett litet blomarrangemang med en suckulent, en höstglöd och en palm av något slag på Blomsterlandet. Den flyttade in till en säker död i sonens rum. Den fick inte så mycket vätska där förutom möjligtvis en gång när den fick så mycket att den svämmade över och gick och blev med fuktfläckar.

Jag drog på några lager halvblank vit färg på lådan och planterade två suckulenter och en plättar på tråd som fick slingra runt ”knutarna”.

Det blev ett helt nytt hus. Nu ska det få stå någonstans där det inte är lika svår torka som i sonens rum.

/Maria

 

Återbruk · Blommor · Hemmafix

Lyktan som blev en ampel

Jag tycks ha en fäbless för att använda ljuslyktor som blomamplar. Igår gjorde jag det igen. Det är ju inte något superavancerat pyssel precis, bara att peta in en blomma där ljuset ska vara. Grejen är ju i det här fallet att öppna ögonen och se att en pryl kan ha flera användningsområden, en ljuslykta är ju bara en ljuslykta så länge man har ett ljus i den, sätter man istället en blomma i den så blir det ju en ampel istället.

Jag har en webbutik med en del heminredningsdetaljer, den ligger för tillfället i malpåse eftersom jag inte har haft tid, ork och ekonomiska möjligheter att utveckla den i den utsträckning som är nödvändig, konkurrensen är ju enorm i den branschen. Iallafall, förra vintern när jag skickade iväg en storljuslykta med posten så kom glasen i den fram till mottagaren i skärvor, jag tog glasen från en annan lykta och skickade iväg till köparen istället. Kvar här hemma har jag alltså en lykta utan glas. Men vad skulle jag göra med den? För ett par veckor sedan kom jag på idén att ge den ett nytt användningsområde som ampel och köpte en gullranka på Blomsterlandet.  Igår ”monterade” jag hela rasket.

20180902_181736.jpg20180902_181840.jpg

Nu står lyktan i hallfönstret och önskar besökare välkomna och jag är nöjd med mitt enkla och snabba pyssel, ett fint snabbfix.

Ha det bra!

/Maria

 

Hemmafix · Livet · Loppisfynd · Okategoriserade · Stickning

Den här veckan var inget vidare, jag vill ha en ny

Som jag skrev tidigare har den här veckan varit lite svårsmält. Det var som att vardagen som tidigare stått borta vid brevlådan vid vårt uteförråd och vinkat lite försynt för att göra oss påminda om sin existens plötsligt bestämde sig för att nu får det baske mig vara nog med daltandet, tog tre långa kliv fram till vår ytterdörr, slet upp den och satte sig på den fjärde stolen vid vårt matbord, slog näven i bordet och sa att nu ska ni får ena riktiga vardagsbekymmer att bita i, era jäkla slackers. Det har varit en del att tänka och hitta lösningar till. Jag har inte mäktat med att blogga i den utsträckning som jag brukar och vill. Vilken tur då att den börjar en ny vecka imorgon. En vecka som med all säkerhet blir mycket bättre. Lite har jag ändå orkat pyssla med, det är ju i motlut det är så viktigt att ta sig tid att sitta en stund med något pyssel och skingra tankarna och det är ju ofta då man kommer på en bra lösning.

Som jag skrev i ett tidigare inlägg så längtar jag till att få börja sticka på en islandsklänning, jag skulle bara sticka färdigt en del halvfärdiga grejer först. Därför tänkte jag att det var en bra idé att börja på ännu en stickning, jag har så taskig impulskontroll, kan inte hejda mig när jag kommer på att jag vill göra något. Vi åkte till IKEA i lördags, eftersom det är 14 mil till närmsta butik så får man ju rätt mycket sticktid på vägen dit och hem om man inte kör bil. Av någon anledning tyckte jag att spetsstickning var en bra idé när man ska sticka i bil så jag körde igång en spetssjalsstickning i det gröna garn som blev över från mameluckerna

20180902_182201.jpg
IKEA är ett kapitel för sig. Jag tycker inte om att vara där. Jag avskyr att ledas runt som en skock kreatur längs en av någon i team Kamprad bestämd bana efter upplysta pilar på golvet. Jag har provat gå i motsatt riktning, har aldrig känt mig så hatat av så många. Nåja, finna sig i att fösas runt efter en snitslad bana är priset man för betala för att kunna köpa saker man behöver och visste att man behöver, saker man inte visste att man behöver förrän man såg det på IKEA och saker man tror att man behöver när man är på IKEA men inser att man inte alls behöver så fort man lämnat Haparanda kommun. En sak som jag visste att vi behöver var ett överdrag till fåtöljen Tullsta. Jag köpte en begagnad fåtölj på återvinningsmarknaden för en tjuga för ett tag sedan. Den var röd och solblekt men i gott skick annars. Med det nya överdraget för 500 pix blev den som ny och jag blev nöjd.

 

Jag brukar alltid belöna mig med en liten runda inne på Iittala outlet efter att ha föst runt mig själv och familjen på IKEA. Oftast köper jag en ny Muminmugg till min lilla samling. Den här gången blev det den här:muminmugg

Och två sådana här assietter, kunde inte motstå dem när den nu var på rea och allt.

kulinara1

Nu är det bara att gå och lägga sig: Imorgon börjar en ny vecka. Hurra!

/Maria

 

 

Återbruk · Blommor · Hemmafix

Mina senaste knutar

Några kvällar tidigare i veckan ägnade jag åt att titta på film och göra knutar men inte vilka random knutar som helst utan makraméknutar. Eftersom jag nu har planterat så många skott på senaste tiden så behövs det ju lite nya krukor. Ute i förrådet fyndade jag en del användbart bla en ampel som skiljts från sina kedjor. Jag tog fram en rulle bomullssnöre och träpärlor från gömmorna och började knyta en ny upphängningsanordning. Jag är inget större proffs på den här med makramé men några grundknutar har jag koll på iallafall. Jag gjorde så här:

Min kruka har tre hål. Jag klippte 6 snören som var väldigt långa, runt 5 meter skulle jag tippa. I varje hål trädde jag två snören med en knut som kallas lärkhuvud. Gör så här: vik varje snöre dubbelt så att den ena delen är ca 150 cm. Trä öglan i hålet från insidan och dra ändarna genom öglan på utsidan. Se till att de korta ändarna är i mitten. Youtubeklipp här. Det kommer att bli ett hiskeligt trassel av snören till en början men det är bara att ha tålamod och knyta, knyta,knyta,

Jag använde samma fiffiga anordning för att hålla kalvtrådarna (så heter de tydligen, trådarna man knyter runt, jag var tvungen att googla) spända som när jag vävde i bandgrind, ett bomullsband runt midjan,  trä kavltrådarna runt bandet och håll ihop med en påsklämma. Sedan görs makraméknutarna runt kalvtrådarna. Youtubeklipp här. Om man gör knutarna omväxlande från höger och vänster blir bandet platt. Jag trädde på träpärlor på kalvtrådarna med jämna mellanrum.

När man gör knutarna från samma håll varje gång snurrar sig banden av sig själv av någon outgrundlig anledning men snyggt blir det.

 

När ampeln nått önskad längd är det dags att göra en upphängningsögla. Man kan använda en metallring eller nyckelring eller knyta en ögla. När trådarna är fästa är ampeln klar.

20180816_195511.jpg
Det blev ganska fint tycker jag. Hoppas min Skvallerreva trivs i sin ampel och börjar växa.

När du fått grepp om de här makraméknutarna är det bara fantasin som sätter gränser för vad man kan göra. Hoppas jag har lyckats förklara någorlunda begripligt annars finns det massor av information och inspiration på nätet.

Ha det gott!

/Maria

Blommor · Hemmafix · Odling

Ta skott!

Nej, det här inlägget handlar inte om hur det är att vara fotbollsmålis utan om ett helt annat sorts skott, nämligen blomskott eller sticklingar som det väl egentligen heter. Jag vill minnas att när jag var liten joxades det ganska mycket med blomskott, mamma och mostrarna tog skott av varandras blommor och de första blommorna jag hade när jag flyttade hemifrån hade sitt ursprung i mammas blomkrukor. Men sedan hände något, mitt skottplockande dog ut helt tillsammans med mitt intresse för inomhusväxter. Mamma har dock fortsatt med sin skottförädling, hon driver bla en egen liten plantskola med Svärmors bandrosett som härstammar från krukorna i min mormors trappfönster.

Jag tror det var i våras eller så var det tidigare än så som jag var till blomaffären för att ersätta den blommor som inte klarat vinterns mörker, de hade i ärlighetens namn inte fått någon ärlig chans, min omsorg om dem hade nog inte varit den bästa. Bara Garderobsblomman hade drägliga livsvillkor mest för att den inte kräver någonting. När jag insåg hur dyra gröna krukväxter faktiskt är så började jag fundera på det där med sticklingsförökning. Varför gör man inte det nu för tiden? Det visade sig att man visst gör sånt, det var ju bara jag som inte gjorde det. En snabb koll på Facebook visade att det fanns många grupper där man kan köpa, byta och sälja sticklingar sinsemellan. Jag gick nyligen med i en som heter Säljes/byta köpa frö, sticklingar växter. Där trillar det in nya växter varje dag som man kan köpa för en billig peng plus porto.

Hur gör man då när man ska ta en stickling? Här kan du läsa lite om hur man ska gå till väga.

Ampelliljan gör det väldigt lätt för dig som är på sticklingsjakt. Sticklingarna hänger rätt ut och bara väntar på att bli plockade.

shelby-miller-640800-unsplash.jpg
Ampellilja heter tydligen Spiderplant på engelska. Jag fick gå igenom ganska många läskiga bilder på spindlar innan jag hittade en fin på en Ampellilja på Unsplash. Photo by Shelby Miller on Unsplash

De här skotten har stått i en mygg i köksfönstret väldigt länge. Jag tror bestämt att de förlikat sig med ett liv utan jord runt rötterna. Ampelliljorna hade utvecklat imponerande rötter. Den lila Svallerrevan är en väldigt dekorativ ampelväxt som alldeles nyligen fått sitt nya namn. Det var på tiden, det gamla kändes väldigt omodernt och helt opassande.

I en hängande ljuslykta blandade jag små skott av Ampellilja och Skvallerreva. ”Krukan” är egentligen för liten men det går så länge det går. Sedan får de väl flytta till större.

Jag köpte en fredslilja på Blomsterlandet i veckan. Även om den var ganska liten så hade den många ”tuvor” så den kan man dela till flera krukor.

Nu ska jag jobba mig vidare genom de blommor som faktiskt överlevt sommarens hetta och föröka dem så mycket som det bara går.

Och ett sista tips! Om du är vidskeplig så tacka inte för skotten du får, det ska betyda otur. Vem oturen drabbar (sticklingen? givaren? mottagaren?) har jag dock ingen aning om. Någon har även sagt att skott skall stjälas för att bli riktigt fina blommor.

Skotta lugnt!

Maria

Blommor · En idiot i köket · Hemmafix · Okategoriserade

En idiot i köket bjuder på Dr Westerlunds rabarberlikör

Ännu en stekhet dag i konungariket Sverige. Idag struntade  jag högaktningsfullt  i det och höll mig antingen inne eller i skuggan. Jag börjar bli lite less på värmen. *viskar*

Jag passade på att stöka lite i köket, det blev likör.

Egentligen vet jag väl inte om någon Doktor Westerlund någonsin har gjort rabarberlikör och om hen i sådana fall gjorde som jag har gjort här. Namnet på det här receptet härrör istället från en av ingredienserna. I min likör använde jag:

Ett gäng späda rabarberstjälkar. Enligt recept jag läst på nätet så ska man ta stjälkar med mycket rosa på för att få en mer rosafärgad dryck. Det gjorde inte jag. Det bara blev så.

Sedan kommer vi till den där Dr Westerlund. Dr Westerlunds hälsoblomma är en doftpelargon som sägs vara bra för välmåendet. Den ska tydligen även ge god citrussmak till tex sockerkaka mm. Jag tog så många blad jag vågade utan att blomman skulle bli alldeles naken.

Rabarbern kubbade jag upp i småbitar och petade ner i en flaska med vid öppning tillsammans blombladen. Jisses vad jag pillade och petade och joxade och svor för att få bladen så där fint mot kanterna. Sist hällde jag över en kvarting Kronvodka.

Allt detta gjorde jag i slutet på Maj och flaskan har sedan dess stått bortglömd i skrubben under trappan och gottat till sig. Idag tog jag fram den och silade bort rabarber och blomblad och blandade i socker. Här gäller det att smaka sig fram så att man till sist balanserar på gränsen mellan att den inte smakar  för mycket vodka men att den inte heller blir för sötsliskig. För min likör gick den magiska gränsen vid 1,5 dl socker.

Den ser ut som alldeles för svag rabarbersaft men den smakar ljuvligt somrigt. Nästa år blir det större laddning det är ett som är säkert.

/Maria

Återbruk · Hemmafix · Livet · Loppisfynd · Okategoriserade · Stugan

Nu är det på riktigt!

Nu har vi haft semester på riktigt i en vecka och det har gått förvånansvärt snabbt att komma in i semesterlunken, det känns som att vi alltid har haft semester liksom. Vi tar dagen som den kommer, för det mesta är vi i stugan men när vädret blir sämre och längtan efter radhusets bekvämligheter blir för stor så kan vi åka hem en sväng. Det blir vad det blir. Tiden går till att pyssla, dricka kaffe och planera renoveringsprojekt (obs! bara planera, väldigt lite genomföra).

För ett par dagar sedan gjorde jag klart ett pyssel som legat i UFO (unfinished objects)- högen länge. Jag köpte ett gammalt täcke på loppis i vintras. Ett sådant där tungt och stabilt gammalt täcke. Det hade ett hål och luktade lite gammalt men färgen var fin och priset bra, bara 50 kronor. Tänkte att det kunde bli ett bra utetäcke i stugan att tex ligga och slappa på eller ha över benen när den norrbottniska  sommarkvällen visar sitt rätt jag. Det var som sagt fint som det var men allt kan ju bli ännu lite bättre med nål och tråd.

20180630_171450.jpg

Jag gjorde en virkad kant runt hela täcket i ett gräsgrönt virkgarn som jag också loppisfyndat, det turkosa och gröna passade verkligen fint ihop.

Först sydde jag kanten med langettstygn för att ha något att ”fästa” den virkade kanten i. Stygnen är ca 1 cm långa och 1 cm djupa. Sedan virkas ett varv fasta maskor om langettstygnen. Jag virkade 2 fm om varje båge mellan stygnen och ett i varje stygn men det kan nog vara olika beroende på vad man använder för garn, man får helt enkelt pröva sig fram. Sista varvet består av stolpar. Börja varvet med att hoppa över 2 fm virka 5 stolpar i samma fm, sedan hoppar över 2 fm och en smygmaska i nästa m. Hoppa över 2 fm och gör 5 stolpar i nästa maska osv.

Det var ju som sagt ett hål i täcket. Efter lite rotande i mitt kaos till syrum hittade jag några virkade blommor som jag gjort till något som aldrig blev klart  någon gång för längesedan. Passade bra som en extra färgklick på täcket.

Gunvor-hund fick äran att premiärslappa på täcket och hon verkar nöjd.

Sedan tänkte jag att en selfie tillsammans på det nya täcket kunde ju vara kul men Gunsan tänkte annat. Det blev som det blev.

Jag hade gärna sökt länkar till mönster på blomman och youtube-klipp på alla momenten för att göra det enkelt för eventuella pysselsugna men det här inlägget är skrivet med tre ynkliga pluppar på stugroutern så inlägget hade nog blivit klart i september om jag gjort det.

Ha de det gott i sommaren!

/Maria