Återbruk · Broderi · Livet · Odling · Stugan

Första riktiga stughelgen och potatis i hink

Då var första riktiga stughelgen avklarad. Eftersom stugan inte är så välisolerad och bara har sommarvatten så måste vi varje vår tålmodigt vänta tills kung Bore släpper sitt grepp om vårt lilla paradis. I år tycks han ha nupit åt extra hårt för det är fortfarande lite snö kvar och minusgrader på nätterna. Denna första stughelg var verkligen upp som en sol och ner som en hagelskur. Lördagen bjöd på strålade väder och vi hann göra en massa bra saker, bland annat i växthuset. När jag vaknade i morse  var väderleken en helt annan. Snöflingor dalade över nejden och det var bara 14 grader inne stugan, ett klassiskt bakslag med andra ord. Stugvärmen fixades lätt med en massa ved och ännu mera kaffe. När vi senare på dagen var och fixade med båten kom en hagelskur som gjorde att vi blev blöta och genomfrusna in i märgen. Behöver jag ens säga att det slutade tokhagla precis när vi var klara och huttrande sökte värme i stugan.

En sak som jag fixade med i växthuset var att tillverka sådana där fiffiga potatishinkar som man kan skörda potatis ifrån utan att behöva riva upp hela plantan. De finns ju att köpa lite här och där och är väl egentligen inte jättedyra men nu ville jag göra själv. De är ju perfekta om man vill ha extra tidig potatis eller vill odla lite pären på balkongen eller uteplatsen. Hinkarna har jag köpt på Blomsterlandet, de säljer (åtminstone här i Luleå, jag vet inte hur det är på andra ställen) hinkarna som de får snittblommorna i för 5 kr/styck eller 3 för 10 kr och man swishar pengarna till organisationen Vildakidz. Till en potatishink går det två hinkar.

Hinkarna är inte så kraftiga så de går bra att skära i.

Jag använde en sådan här att göra hål i botten och skära ut tre ”fönster” i den ena hinken.

Inte jätterakt men det är bara potatisarna som kommer att se det och jag tror ärligt talat inte att de bryr sig.

Ungefär något sånt!

Tre potatishinkar för 20 kronor, inte illa. Jag lade några stenar i botten på de hela hinkarna som distanser och sedan i med de skurna hinkarna.

Tre potatisar har legat och grott på lite jord med ett något varierat resultat.

Sedan var det bara det roliga kvar, lite jord i botten på hinkarna, ner med potatisarna och fyll på med jord precis så det täcker groddarna. När blasten börjar växa fyller man på med mer jord tills hinken är full och sedan är det bara att vänta på att potäterna ska växa till sig. När man skördar lyfter man upp den inre hinken och plockar ut de potatisar man för tillfället behöver sedan får resten växa vidare.

Annars då, jo tackar som frågar. I veckan kom ett broderikit från The Folklore Company som jag beställt. Det ska bli en tavla till sovrummet i stugan. Att brodera tar  en evinnerlig tid och man glömmer tid och rum när man koncentrerar sig på att räkna rutor på mönstret och i väven. Tidigare i veckan satt jag i tre timmar utan att ens tänka på att tiden gick, plötsligt var det mörkt ute och även ögonen började gå i kors.

Vi ses!

/Maria

 

Livet · Stickning · Stugan

Sköna Maj, hoppas jag

Mycket vatten har flutit under broarna (okej, här i norr har det väl varit mest is som legat still) sedan jag bloggade senast. Den här våren är som ingen annan. Vardagen ser lite annorlunda ut även för vår lilla familj nu i skitvirusets tid, sonen som går gymnasiet har 2 meter från sängen till skolan, Fredrik jobbar deltid och jag jobbar heltid som vanligt. Det som är så tungt med allt det här är att vi inte kan träffa våra åttioplussare som vi brukar, mina föräldrar och Fredriks morfar. Vi passar på när det är fint väder så vi kan vara utomhus och dricka en kopp kaffe och prata lite, självklart på replängds avstånd. Annars är vi som alla andra mest hemmavid. Vi nöter Netflix, dricker ännu mera kaffe och hittar saker i vårt lilla radhus som borde fixas, städas, kastas, lagas, sorteras osv. Än så länge har det varit för kallt att sova i stugan men vi har fixat lite där också om helgerna. Jag kommer förhoppningsvis inte att beröra det här eländet mer här i bloggen, vi får nog av det överallt annars och jag kommer definitivt inte att tipsa om mönster på vantar, strumpor , amigurumis med coronatema. Nä, fy sjutton.

Så här såg det ut i stugan tidigare idag. Det är mycket snö kvar än och i växthuset är det en mindre sjö av smältvatten som vägrar rinna undan. Växthuset ska få en rejäl ansiktslyftning i vår tänkte jag, måste bara vänta tills jag kan vara där inne utan stövlar först.

Sedan mitt senaste inlägg här har jag min vana trogen startat otaliga pyssel- och hantverksprojekt och i vanlig ordning har inte fullt lika många blivit klara. Det har blivit lite av varje, mest stickat men även lite virkat, sytt mm. Jag ska visa upp hela rasket här allt eftersom jag får dem på bild. Jag har även filat på ett stickmönster som ska bli mitt allra första betalmönster på Ravelry, har lite grann att fila på på den engelska översättningen fortfarande. Tids nog ska det också bli klart.

En liten tjuvtitt på mitt kommande stickmönster.

Jag har bestämt mig för att starta igång min webbutik igen efter ett par år i träda och tanken var att jag skulle vara med på några marknader i sommar också, hur det blir med den saken får vi väl se annars får jag ta sikte på julmarknaderna istället. Jag vill verkligen satsa på mitt företag igen. Ge det tid, energi och kärlek och se var det landar. Den drömmen kommer jag inte att ge upp så lätt, jag har så mycket idéer som jag vill testa.

Nu hoppas vi på en riktigt fin fortsättning på sköna maj.

På återseende snart!

Maria

Odling · Okategoriserade · Stugan

Om att odla med skeptisk publik

I torsdags var jag och lyssnade på husbehovsodlaren/odlingsinspiratören/bloggaren/författaren Sara Bäckmo som föreläste för närmare 200 odlingslängtande personer här i Luleå. Kan väl erkänna att jag hade mina tvivel inför kvällen, ämnet var nämligen vinterodling. Hur kan man ens tänka tanken att det kan vara möjligt att odla här i vårt snötäckta landsände på vintern? Det låter ju rubbat. Självklart kan man inte odla någonting när marken täcks av en meter vitt kallt fluff, dagarna är så korta så att man missar dagsljuset om man råkar nysa vid fel tillfälle och termometern tycks ha fastnat under -20-strecket. Det är inte heller vad vinterodling handlar om, det handlar istället om att förbereda sina sådder så att de kommer igång så fort förutsättningarna blir de rätta för dem att gro. Eftersom jag är en ständig sommarlängtande och odlingstörstande människa sög jag åt mig av Bäckmos visdom och började planera allt som ska sås fort som attan. Jag köpte några fröpåsar av Sara från hennes eget utvalda sortiment av lämpliga vinterodlingskandidater (vi hann även prata lite islandströjor medan jag fipplade med swish-appen).

På lördagen var det tidig revelj för samtliga i familjen för avfärd mot stugan och mitt lilla växthus. Det officiella skälet till stugutflykten var att taket måste skottas men jag hade en dold agenda, fröerna måste i jorden, FORT.

Det var ett skeptiskt gäng bestående av sonen, sambon, svärmor och svärmorfar som satt runt korvgrillningselden och väntade på att jag skulle påta klart. Måtte odlingsgudarna vara med mig och ge mig en tidig och rik skörd på gröna blad så att jag inte för evigt blir stämplad som knäppskallen som trodde att det gick att odla i odlingszon 6 i februari.

Hon ser allt lite pillemarisk ut på bilden, Sara Bäckmo. Anledningen är att föreläsningen föregicks av lite trubbel med belysningen. Eftersom jag är en väldigt blygsam person är det här den enda bilden som blev tagen med min mobil under kvällen.
Medan familjen skottade tak och fräste runt snön på stugtomten gick jag in i växthuset och kickade igång växthussäsongen 2019. Nu fick jag lida för att jag lämnat växthuset i ett enda kaos i höstas, det var ingen ordning på allting där inne. Två pallkragar var dock i så hyfsad ordning så det gick att strö ut lite frön. I den ena blev det blandade bladgrönsaker, som grönkål, rucola, dill, persilja mm. I den andra blev det uteslutande spenat. Sedan på med ett lager snö.
Nu är det bara att vänta och hoppas på ett lyckat resultat. Undrar när det börjar gro. April? Maj? Den som väntar på egenodlad grönkål väntar aldrig för länge.

De senaste dagarnas blida har gett mig lite att oroa mig för. Tänk om mina frön tror att det redan är dags att gro och så fryser allt ihjäl när dagarna med minusgrader radar upp sig igen. Alltid finns det något väderrelaterat att vira sina tankar runt som odlare.

Här finns det massor att läsa om vinterodling.

Ha det gott!

/Maria

Okategoriserade · Stickning · Stugan · Ull

Adlibrisgarntröjan

Adlibrisgarntröjan, adlibrisgarntröjan, säg det fort så många gånger du kan.

Du som hängt med ett tag här på bloggen kanske kommer ihåg garnet jag köpte till en tröja under mina nattliga garnshoppingseskapader på nätet. En natt för snart ett år sedan gav jag mig själv utmaningen att hitta ett så billigt ullgarn som möjligt till en tröja. Valet föll på ett sockgarn från Adlibris. Du kan läsa mer om det här.

Under våren stickade jag på som bara den tills jag blev rent tokless på att sticka mosstickning, det är ju ett så bakvänt sticksätt, man måste ställa om sig i huvudet och tänka helt tvärtom mot för hur man tänker när man stickar resårstickning och det känns som att man gör fel hela tiden. Efter att stickningen fått ligga till sig under sommaren tog jag tag i uppgiften igen och stickade klart alla delarna. Då stötte jag på nästa stora utmaning, att sy ihop alla delar till en hel tröja. Hujedamig så tråkigt och hur gör man för att det ska bli snyggt? Jag fick googla för att lära mig den konsten.

Tröjan har varit klar ett bra tag och jag har hunnit använda den på jobbet några gånger. Den passar som den ska, jag gillar färgen och den är varm och ostickig. Jag är nästan helt nöjd med den. Det enda lilla jag skulle kunna klaga på är att det inte var någon smart idé att sticka 3/4-ärmar på en ylletröja. Själva vitsen med att sticka en ylletröja är ju att den ska vara varm, då är det ju synd att exkludera sina underarmar från det varma och mysiga. Jag frös som attan om underarmarna när vi fotade tröjan i stugan under den gångna helgen.

Nu återstår att se hur garnet håller formen och hur det noppar sig mm.

Tur att jag lilla Gunvor att värma mig på när jag nu stickat en tröja med för korta ärmar.
Stugan 12/1 2019. Inte så mycket snö ännu. Januarisolen får kämpa för att nå över berget och trätopparna på andra sidan älven. -2 grader ute men -6 grader i stugan. Än får vi vänta på den första riktiga stughelgen ett tag.

Ha en fin vecka!

/Maria

Livet · Okategoriserade · Stugan

Årets näst sista dag

Halloj du som fortfarande orkar klicka in dig här på bloggen trots att uppdateringarna har lyst med sin frånvaro. Jag har pysslat en hel del men inte haft ork/inspiration att dokumentera dem. Det kommer dokumentation nu allt eftersom kan jag lova. Nu är jag mitt i ett härligt jullov med massor av tid att göra allt jag vill.

Idag är det alltså årets näst sista dag och vi fick tillfälle att blicka framåt mot kommande vår och sommar när vi var och tittade till stugan. Där var det kallt, vitt och alldeles underbart vackert. Vad jag längtar efter längre dagar och att sitta på stugbron med en kopp rykande kaffe och en värmande vårsol på näsan.

Naturen är verkligen en fantastisk konstnär. Runt hela stugan hade stora sjok av rimfrost bildats. Kolla in frostkristallen i min hand, helt enormt stor.

Gott nytt år!

Maria

Betonggjutning · Blommor · Livet · Stugan

Helgens aktiviteter

I fredags kastade vi oss i bilen och åkte till stugan så fort herrarna slutat jobba. Jag kan bara ännu en gång konstatera att det här är den absolut bästa på hela året. Allt växer så man nästan kan se det med blotta ögat och det finns alltid någon ny grönsak att skörda.

Bi-restaurangen blommar för fullt nu i alla möjliga färger. Än väntar jag med stor förväntan på att solrosorna ska blomma. (Gunsan tar skydd bakom de höga blommorna för det spelas fotboll på gården och det är ju bara för läskigt.)

20180725_180950.jpg
Växthuset liknar mer och mer en djungel. Gurkorna växer bra men tomaterna låter vänta på sig.

På lördagsmorgonen steg jag upp tidigt för att kicka igång ett nytt pysselprojekt. Det ska bli en tavla så småningom men först måste jag gjuta massor med bokstäver. Gjutformen i silikon kommer från Panduro.

Eftersom det är mycket väntetid när man gjuter och för att motstå lusten att gå och peta i betonggjutningen så plockade jag fram ett bandvävningskit från Stoorstålka  och satte igång att väva. Jag beställde det förra sommaren men har inte riktigt haft modet att sätta igång. Nu kändes det som en bra dag att  göra det, som jag skrev förra veckan helgmorgnar är ju perfekta för att lära sig något nytt.

Bandvävningskitet innehåller allt man behöver för att väva ett band. Bandgrinden är förberedd med trådar så det är bara att sätta igång. Utförliga instruktioner medföljer.

 

Jag knöt fast bandvävningen i en av stolparna på paviljongen (jag visste väl att den där paviljongen var ett bra köp som jag skulle ha stor nytta av) och satte igång. Tanken var att jag skulle använda bandet till någon form av smycke men det blev så ojämnt så det får nog bli något som man ser på lite avstånd och inte synar så noga.

Vi avslutade stughelgen med våffellunch med sylt av egna jordgubbar. Det är baske mig det godaste som finns!

/Maria

 

Återbruk · Hemmafix · Livet · Loppisfynd · Okategoriserade · Stugan

Nu är det på riktigt!

Nu har vi haft semester på riktigt i en vecka och det har gått förvånansvärt snabbt att komma in i semesterlunken, det känns som att vi alltid har haft semester liksom. Vi tar dagen som den kommer, för det mesta är vi i stugan men när vädret blir sämre och längtan efter radhusets bekvämligheter blir för stor så kan vi åka hem en sväng. Det blir vad det blir. Tiden går till att pyssla, dricka kaffe och planera renoveringsprojekt (obs! bara planera, väldigt lite genomföra).

För ett par dagar sedan gjorde jag klart ett pyssel som legat i UFO (unfinished objects)- högen länge. Jag köpte ett gammalt täcke på loppis i vintras. Ett sådant där tungt och stabilt gammalt täcke. Det hade ett hål och luktade lite gammalt men färgen var fin och priset bra, bara 50 kronor. Tänkte att det kunde bli ett bra utetäcke i stugan att tex ligga och slappa på eller ha över benen när den norrbottniska  sommarkvällen visar sitt rätt jag. Det var som sagt fint som det var men allt kan ju bli ännu lite bättre med nål och tråd.

20180630_171450.jpg

Jag gjorde en virkad kant runt hela täcket i ett gräsgrönt virkgarn som jag också loppisfyndat, det turkosa och gröna passade verkligen fint ihop.

Först sydde jag kanten med langettstygn för att ha något att ”fästa” den virkade kanten i. Stygnen är ca 1 cm långa och 1 cm djupa. Sedan virkas ett varv fasta maskor om langettstygnen. Jag virkade 2 fm om varje båge mellan stygnen och ett i varje stygn men det kan nog vara olika beroende på vad man använder för garn, man får helt enkelt pröva sig fram. Sista varvet består av stolpar. Börja varvet med att hoppa över 2 fm virka 5 stolpar i samma fm, sedan hoppar över 2 fm och en smygmaska i nästa m. Hoppa över 2 fm och gör 5 stolpar i nästa maska osv.

Det var ju som sagt ett hål i täcket. Efter lite rotande i mitt kaos till syrum hittade jag några virkade blommor som jag gjort till något som aldrig blev klart  någon gång för längesedan. Passade bra som en extra färgklick på täcket.

Gunvor-hund fick äran att premiärslappa på täcket och hon verkar nöjd.

Sedan tänkte jag att en selfie tillsammans på det nya täcket kunde ju vara kul men Gunsan tänkte annat. Det blev som det blev.

Jag hade gärna sökt länkar till mönster på blomman och youtube-klipp på alla momenten för att göra det enkelt för eventuella pysselsugna men det här inlägget är skrivet med tre ynkliga pluppar på stugroutern så inlägget hade nog blivit klart i september om jag gjort det.

Ha de det gott i sommaren!

/Maria

 

Blommor · Livet · Stugan

Sommarlov! (Nästan)

Nu var det längesedan bloggen uppdaterades. Den senaste tiden har varit rätt körig. På jobbet har vi avslutat arbetet med årets förskoleklass parallellt med inskolning  av nya barn och planering inför nästa läsår. Hemmavid har det varit en del bakande och fejande inför juniorens 16-årsdag och firande av att samma 16-åring gått sin sista dag i grundskolan. Allt på en gång. Igår morse lämnade vi dock ett helt litet kaos av kaffekoppar och tårtspadar här hemma och åkte till stugan. Som jag har längtat efter att få sparka av mig skorna och borra ner tårna i gräsmattan, ta en kopp kaffe i paviljongen och lyssna på fågelkvitter och känna att nu är det här läsåret klart. Check på den. Bock i rutan.

Jag jobbar förvisso kommande vecka så sommarlov på riktigt har jag inte ännu men det är o så nära nu.

Att komma till stugan och öppna dörren tillväxthuset efter att inte varit där på nästan två veckor fick mig att nästan trilla baklänges. Växtkraften hade fullkomligt exploderat där inne. Bara att sätta igång att beskära tomatplantor och binda upp gurkor.

Igår kväll började jag med något som jag velat lära mig länge, nämligen Adobe Illustrator. Det är jätteroligt att sitta och rita och klura i datorn men det är också ack så svårt. Ingenting känns självklart, så man får helt enkelt fråga Google och närmsta tonåring. Det blev iallafall lite 50-talsinspirerade (?) blommor, kanske blir bilden klar någon gång.

Nu blommor smörbollarna för fullt i flaggstångsrabatten. Alltså, den gula färgen är ju helt underbar och jag tyckte att den kändes bekant…

… Det är ju exakt samma gula ton som på min pågående (evighets-)virkning.

Nu ska jag väl gå och ta hand om de där kaffekopparna eller så struntar jag i det och börjar fundera på i vilken ordning jag ska göra allt pyssel jag planerat att testa sommar…

Tjing!

/Maria