Få bakverk går upp mot en riktigt fluffig och saftig sockerkaka. Den är genialisk i all sin enkelhet. Man behöver egentligen inte tjorva till det med en massa olika smaksättningar men ibland kan det ändå vara lite roligt att testa något nytt. Min Dr Westerlund-pelargon har nu hämtat sig och fått nya blad efter rabarberlikörtillverkningen så nu passade det bra att skövla den igen för nya experiment i köket. Idag bjöds därmed familjen på Dr Wetsterlunds sockerkaka. Jag använde Leila Lindholms recept på saftig sockerkaka som grund och hackade ca 15 blomblad fint och blandade i kaksmeten, förövrigt bakades kakan enligt receptet.
En sak har jag funderat på när det gäller sockerkakssmet, det står ju alltid att man ska vispa ägg och socker tills det är vitt och pösigt/luftigt/fluffigt. När vet man att man vispat tillräckligt? Eftersom jag nu har en yrkesverksam bagare i hushållet så brukar jag alltid fråga om det här när jag gör sockerkaka. Så även idag. När jag tyckte att jag vispat färdigt frågade jag honom vad han tyckte och han svarade som han alltid brukar på den frågan, att jag skulle vispa lite till. Så man kan alltså tänka så att när man tycker att man vispat till lagom pösighet/luftighet/fluffighet så vispar man lite till. Solklart!
Kakan doftade ljuvligt när den kom ut ur ugnen och hade en subtil smak av citron. Den blev supergod och även den mest skeptiska av familjemedlemmar tyckte det var gott med blommor i fikabrödet. En bra dag för en köksidiot med andra ord.
/Maria
Tid att skapa 