Ett nytt läsår

Imorgon börjar ett nytt läsår för alla skolbarn i Luleå kommun. Jag kommer att tillsammans med mina kollegor ta emot en ny förskoleklass i samma klassrum som jag började årskurs 1 för 35 sedan. Att jobba som pedagog i förskoleklass är väldigt speciellt på många sätt tycker jag. Det är varken som att jobba i förskolan eller som klasslärare i skolan. Förskoleklassen är en länk mellan förskolan och skolan. Vi som jobbar i förskoleklassen får låna barnen ett enda litet år och visa dem in i skolans värld, lära dem rutiner, rutiner rutiner rutiner. Vi lär barnen att ta lagom mycket mat i lunchbuffén, bära tallrikar och bestick mellan borden i matsalen samtidigt som en halkig potatis slirar runt på tallriken, hur man tar mjölk och ketchup i konstiga automater, hur man smörar en knäckemacka, och sedan sortera upp disken i rätt diskkorgar. Vi lär dem hur man gör snygga högar av sina kläder i omklädningsrummet innan gympan och hur man får igång duschen efteråt. Vi torkar rumpor, snor och näsblod, kammar löss, plåstrar och tröstar när det är jobbigt att säga hej då till föräldrarna på morgonen. Vi övar på att räcka upp handen, stå i led och dra upp dragkedjan på jackan. Vi lär oss mycket annat också både vuxna och barn tillsammans, vi forskar om myror, snö, fåglar och humlor, vi sjunger, dansar, spelar teater, upptäcker matematik och teknik. En och annan knäcker läskoden. Vi tränar på  att vara bra vänner som  ger kompisarna rätten att vara den de är och samtidigt vågar vara sig själv. Allt detta gör vi på bara ett litet läsår. När vårsolen börjar titta in genom fönstret brukar saker och ting börjar falla på plats men samtidigt kommer känslan av att det snart är över. Snart är det dags att att släppa iväg barnen på nya utmaningar och äventyr i skolans värld.

När man börjar jobba efter semestern är det dags att börja lära känna ett nytt gäng förskoleklassare som tar allt ens fokus. Förra årets elever har börjat på ett nytt fritids. Vi ses ute på skolgården. Ibland får jag en god och härlig kram och kanske får jag en resumé av sommarens äventyr innan de studsar vidare över skolgården. Jag sitter på överlämningssamtal med barnens nya lärare och känner ett sting av avund för att de ska få ”ärva” så fina ungar. Plötsligt kommer man bara ihåg alla fina stunder, konflikter och annat tjafs är som bortblåsta ur minnet.

Imorgon sitter det ett nytt förväntansfullt gäng framför oss i mitt gamla klassrum. Om en vecka eller så är vi inne i hela ruljansen igen, snabbt känns det som att vi inte gjort något annat. Det ska bli spännande att se vad vi får lära oss i år.

Nu ska jag stryka min nya kjol för imorgon är en viktig dag i många små människor liv och det kräver en fröken i finkjol och träskor med klack.

/Maria