Okategoriserade

När man fastnar i en tankeloop

För en hiskeligt massa år sedan, säker tio, köpte vi ett matbord på kommunens återvinningsmarknad. Jag tror vi gav 150-200 kronor för det om jag inte minns fel. Det är runt, precis lagom stort för vår lilla familj och vårt vardagsrum och har två inläggsskivor som kommer fram och gör plats för eventuella gäster när det vankas någon form av kalas. Bordet används av oss varje dag, förstås som matbord i första hand men även som pysselbord (när bordet i mitt pysselrum är för stökigt och jag hellre väljer att plocka ner allt material en våning istället för att först städa. Detta till övriga familjemedlemmars stora förtret). Det flitiga användandet av bordet har förstås skapat ett inte allt för fördelaktigt slitage på bordsskivan, ingen snygg patina här inte utan bara sunkigt och pinsamt risigt. Jag har funderat på om jag ska måla det eller eller helt enkelt slänga ut det och köpa nytt. Det har än så länge inte blivit något av de alternativen. Måla känns krångligt eftersom de nog krävs en massa slipande och och annat tidskrävande underarbete som förmodligen får mig att ge upp halvvägs med en ännu risigare bordsskiva som följd och att slänga ut känns inte som något som en sparare som jag skulle göra frivilligt.

blogg20180408
Många små joxiga detaljer på benen, inget man gärna ställer sig och slipar.

Förra veckan när jag var ledig och hemma började jag irritera mig på det där igen, är man hemma några dagar börjar man ju se saker som man annars inte skulle bry sig om, ett litet ickeproblem blir något man kan gå och klura på i sin ensamhet. Jag började fundera på att sätta en duk över eländet men alla dukar jag har i mitt gedigna dukförråd (dukar är något jag kan shoppa loss på när jag är på loppis) är ju anpassade för stora och/eller fyrkantiga bord. Och runda dukar nää, de är sällan snygga.

Det var då jag kom på det, kanske har det att göra med att jag för tillfället lyssnade på Billgren Wood-podden och avsnittet om det dukade bordet där de pratade om skrynkliga linnedukars charm. Lösningen är så enkelt så de är ju inte klokt, jag sätter ju en stor och helt kvadratiskt linneduk på bordet, den behöver ju inte ens vara välstruken tydligen, hur svårt kan det vara. Jag åkte till stan och köpte en tygbit från Ohlssons stuvhörna. Slängde den över bordet och tänkte att jag fållar en annan dag. En kvart senare åt vi middag och jag spillde tomatsås på duken. Bara att tvätta, när den kom ut ut torktumlaren hade de råa kanterna blivit fransiga och jag bestämde att de får nog vara så. Klart! Vad är det man säger ”latheten är uppfinningarnas moder” eller…

blogg201804081
Varför tjorva till det när man kan göra det enkelt för sig?
blogg201804082
Tyget är ett William Morris-tyg i andra sortering, något lite ojämn färg i trycket. 138 kr för 1,5 meter är ändå ett bra pris. Tyget är förvisso inte linne utan en linne/viskos-blandning och kom ut helt slät ur torktumlaren, hurra! Mönstret heter Rosehip.

/Maria

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s