Om helgerna går fort när man är ledig så är det ingenting mot för hur fort de gå när man jobbar. Ena stunden jazzar man hem från jobbet med en hel helg framför sig och nästa stund är det söndagskväll och man försöker förstå vad sjutton som hände med tiden. Vår helg började med att ett alltför entusiastiskt regnväder höll oss kvar i radhuset. Det kändes bara jobbigt att åka till stugan i det vädret. Vi åkte dit på lördag förmiddag istället när solen sken igen. Där har jag pysslat på med allt möjligt:

Ha det gott så ses vi imorgon!

/Maria

Läste någonstans att hösten är bästa tiden att plantera ut perenner eftersom de är svalare i luften och fuktigare i jorden och det gör tydligen att perenner rotar sig bättre då. Jag har en hel lång önskelista på perenner som jag tycker mig behöva i stugträdgården för den gångna sommaren har det hänt något i med min syn trädgårdsodling. Tidigare var det bara ätbara växter som var intressant men nu när jag fick upp alla vackra frösådda sommarblommor i bi-restaurangen så kom jag på helt andra tankar. Nästa år vill jag ha en trädgård som svämmar över av växter som bara finns för att de är vackra.

Här kommer valda delar av min perennönskelista:

Bolltisteln har en helt underbar form och tycks vara en riktig favorit bland humlor och andra pollinerare.

Vallmo med snygga frökapslar. Jag gillar vallmo när de blommar men frökapslarna hos vissa sorter är ju riktigt vackra.

Funkia eller hosta finns i en stor variation av färger och trivs i skugga. Jag vill ha mer frodighet på baksidan av stugan så där skulle dessa bli perfekt. Gärna en av varje sort.

Daggkåpan ser väl egentligen inte så mycket ut för världen men när det regnar händer det något. Vattendropparna lägger sig som pärlor i bladen och daggkåpan blir vackraste växten i trädgården.

Första gången jag såg en kungsängslilja trodde jag inte att den var på riktigt. Hur i hela fridens namn kan en blomma vara rutig? Den är så vacker med sina stora hängande klockor på graciös stjälk. Jag har i ärlighetens namn redan en kungsängslilja i stugträdgården, den för en tynande tillvaro bakom en av vattentunnorna vid ett av stugans hörn, gömd för hela världen. Jag vågar inte flytta på den av rädsla att den ska lämna mig helt om jag börjar gräva runt den så istället vill jag ha fler. Gärna massor!

Jag vill plantera en riktigt hög och tät grässort runt mitt utebadkar så man inte behöver varken draperier eller bada till allmän beskådan. Kraven på gräset förut högt och tätt är att det ska överleva kalla norrbottniska vintrar och att de rasslar rogivande när det blåser. Att hitta ett gräs som uppfyller alla dessa krav är inte det lättaste, oftast faller det på härdigheten.

En stor härlig blommande humlesurrande rosenmalva, det vore väl något?

Rikbladiga och snabbväxande humle på växtstöd, sk humlestörar skulle vara fint för att skapa lite olika nivåer, rum och vandrande skugga i vår annars så platta trädgård.

Jag har pratat om att plantera ett äppelträd ända sedan vi var på stugvisningen för 6 år sedan. det känns som att varje stugträdgård ska ha ett äppelträd men än har vi inte köpt något. Jag fattar inte riktigt varför, det är ju bara att göra. Okej, äpple är ju ett nyttoträd också men nog är det vackert när de blommar minsann.

Sedan kommer det förstås att bli en hel del sommarblommor som klassiska ringblommor, blåklint, prästkrage mm. Oj, vad jag redan längtar tills nästa sommars blomning.

/Maria

Första skoldagen är avklarad och jag är knalltrött efter en intensiv men rolig arbetsdag. Jag ska alldeles strax gå och få min skönhetssömn men först vill jag tipsa om något som kan vara väldigt intressant för en pysslare, tidskriften Estrid magazine.

Estrid magazine finns endast att läsa på nätet och innehåller massor med pyssel och fina artiklar och alltsammans är helt gratis att läsa och inspireras av. Så ladda hem och läs i helgen det är väl spenderad tid.

/Maria

Imorgon börjar ett nytt läsår för alla skolbarn i Luleå kommun. Jag kommer att tillsammans med mina kollegor ta emot en ny förskoleklass i samma klassrum som jag började årskurs 1 för 35 sedan. Att jobba som pedagog i förskoleklass är väldigt speciellt på många sätt tycker jag. Det är varken som att jobba i förskolan eller som klasslärare i skolan. Förskoleklassen är en länk mellan förskolan och skolan. Vi som jobbar i förskoleklassen får låna barnen ett enda litet år och visa dem in i skolans värld, lära dem rutiner, rutiner rutiner rutiner. Vi lär barnen att ta lagom mycket mat i lunchbuffén, bära tallrikar och bestick mellan borden i matsalen samtidigt som en halkig potatis slirar runt på tallriken, hur man tar mjölk och ketchup i konstiga automater, hur man smörar en knäckemacka, och sedan sortera upp disken i rätt diskkorgar. Vi lär dem hur man gör snygga högar av sina kläder i omklädningsrummet innan gympan och hur man får igång duschen efteråt. Vi torkar rumpor, snor och näsblod, kammar löss, plåstrar och tröstar när det är jobbigt att säga hej då till föräldrarna på morgonen. Vi övar på att räcka upp handen, stå i led och dra upp dragkedjan på jackan. Vi lär oss mycket annat också både vuxna och barn tillsammans, vi forskar om myror, snö, fåglar och humlor, vi sjunger, dansar, spelar teater, upptäcker matematik och teknik. En och annan knäcker läskoden. Vi tränar på  att vara bra vänner som  ger kompisarna rätten att vara den de är och samtidigt vågar vara sig själv. Allt detta gör vi på bara ett litet läsår. När vårsolen börjar titta in genom fönstret brukar saker och ting börjar falla på plats men samtidigt kommer känslan av att det snart är över. Snart är det dags att att släppa iväg barnen på nya utmaningar och äventyr i skolans värld.

När man börjar jobba efter semestern är det dags att börja lära känna ett nytt gäng förskoleklassare som tar allt ens fokus. Förra årets elever har börjat på ett nytt fritids. Vi ses ute på skolgården. Ibland får jag en god och härlig kram och kanske får jag en resumé av sommarens äventyr innan de studsar vidare över skolgården. Jag sitter på överlämningssamtal med barnens nya lärare och känner ett sting av avund för att de ska få ”ärva” så fina ungar. Plötsligt kommer man bara ihåg alla fina stunder, konflikter och annat tjafs är som bortblåsta ur minnet.

Imorgon sitter det ett nytt förväntansfullt gäng framför oss i mitt gamla klassrum. Om en vecka eller så är vi inne i hela ruljansen igen, snabbt känns det som att vi inte gjort något annat. Det ska bli spännande att se vad vi får lära oss i år.

Nu ska jag stryka min nya kjol för imorgon är en viktig dag i många små människor liv och det kräver en fröken i finkjol och träskor med klack.

/Maria