Idag åkte vi till stugan på vinst och förlust, den stora frågan var om vi äntligen hade fått vägen till vårt lilla paradis plogad eller om vi tvingas fortsätta vänta och längta. Lyckan var total när vi såg de ofantliga plogvallarna torna upp sig på sidorna om den lilla grusvägen. Den här vintern har sannerligen varit av det snörikare slaget och på något konstigt sätt är det som att stora delar av den snö som virvlar runt i nejden runt vår stuga bestämmer dig för att den virvlar färdigt när den passerar vår lilla plätt på jorden, stannar upp och lägger dig till rätta på vårt stugtak, växthus, altan eller paviljong. Det är som att vi alltid har lite ner snö hos oss än i övriga byn. I år kunde vi mäta snödjupet till i runda slängar 120 cm. Efter några timmars skottade (som tur var kom svärmorfar med snöslungan annars hade vi stått och skyfflat fortfarande), korvgrillande och kaffesörplande i det ljuvliga solskenet var man som en ny människa redo att ta tag i vad den nya veckan än har att bjuda på.
Jag var tvungen att lägga mig ner i snön och bara suga åt mig av allt det som gör mig så himla lycklig, solskenet och tanken på att vi nu har en hel vår, sommar och höst framför oss att njuta, ladda och bli inspirerade i vårt andra hem. I sommar ska det vara fint väder, bara regna när det behövs för naturen, jag ska ha osannolik fiskelycka och odlingslycka och jag ska hinna göra alla pysselprojekt jag planerat. Ungefär så.
/Maria
Tid att skapa 